Kategori: Recension

Trodde jag började komma ikapp med recensionsskrivandet, men upptäckte att jag missat några böcker jag läste i december. Ve och fasa! De kommer här.

Bok: Niceville
Författare: Kathryn Stockett
Förlag: Månpocket

Niceville delar verkligen människor i två delar, i alla fall de jag pratat med. Vissa säger saker som ”en blivande klassiker” medan andra tycker att den är förutsägbar och enkel. Jag ligger väl någonstans däremellan. Inget mästerverk, men läsvärd.

Bok: Babbeldrottningen i New York
Författare: Meg Cabot
Förlag: Norstedts

Jag läste den här i december, men upptäckte idag att jag inte skrivit om den. Och jag kommer inte ihåg att jag ens läst den. Jag kan absolut uppskatta chick-lit och tycker att det är tråkigt att det är en genre som fått så dålig aura men eftersom jag inte ens kan komma ihåg den här kan den inte ha varit särskilt bra. Någon av er som läst den?

Bok: Singel på nytt
Författare: Plum Sykes
Förlag: Prisma

Chick-lit kan vara bra, som sagt. Den här: inte så bra, för att citera Sean Banan. Rika kvinnor skiljer sig. Och passar på att sprida en ganska trist kvinnosyn. Men jag kommer i alla fall ihåg den. 🙂

Bok: Livet deluxe
Författare: Jens Lapidus
Förlag: Wahlström & Widstrand

Jag gillar Jens Lapidus serie och precis som många andra tycker jag att del tre är den bästa. Det är inte bara historien som går vidare och utvecklas, karaktärerna, språket och författaren gör det också.

Bok: Utrensning
Författare: Sofi Oksanen
Förlag: Bonnier Pocket

Hyllad författare, hyllad bok. Det brukar göra mig skeptisk, och inte bara när det gäller böcker, jag har fortfarande inte sett Fucking Åmål till exempel. Ofta när jag väl ser/läser/tar del av det jag ratat förstår jag inte grejen, men det är klart att man blir överraskad ibland.

Med Utrensning kände jag mest ett ”jaha?”. Absolut intressant att få veta mer om Estland i både nutid och under kommuniststyret, fascinerande karaktärer och ett väldigt detaljerat språk. Men samtidigt tycker jag att den är rörig och inte särskilt bra sammanhållen. Å ena sidan lever boken fortfarande kvar i mina tankar, å andra sidan vet jag inte ens hur den slutade eftersom jag inte orkade traggla mig igenom alla ”faktadokument” som fanns i slutet.

Bok: Jag är Zlatan Ibrahimovic
Författare: Zlatan Ibrahimovic, David Lagercrantz
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Jag är ointresserad av sport, kan ingenting om fotboll men efter att ha hört så mycket om ”Zlatanboken” blev ju även jag nyfiken.

Det började inte så bra. Ryggen på boken sprack, vilket irriterar mig enormt. Och det första som jag som läsare möttes av var massa bilder. Bilder som inte sa mig ett dyft eftersom jag ännu inte läst något. Men det tog sig. Zlatan har ju en väldigt intressant livshistoria och att både få inblick i hans liv som barn i Rosengård och lyxlivet som fotbollsproffs gav mycket. Utöver det har jag fått en förståelse jag inte alls hade innan för hur spelet bakom spelet går till, med byten, försäljningar, flyttar, klubbar, tränare och agenter. Att den världen verkar helt sjuk är en annan historia. Herregud, vilka fantasisummor som ses som självklara i den sporten.

Man får också en Zlatankänsla i boken. Man hör hans röst, både genom citat och hur den är skriven generellt. Bra jobbat av David Lagercrantz. Mitt enda problem är hur boken är satt. Typsnittet är rakt igenom fetat och det gör det hela svårläst. Helt i onödan.

Jag har hört många historier om folk – främst unga killar – som i och med denna läste sin allra första bok frivilligt. Underbart! Fram med fler sådana böcker!

Innan jag läste boken var bestod mitt förhållande till fotboll i stort sett av låten om Zlatan, som var en sommarplåga för några år sedan. Nu har jag till och med tittat på en EM-match.

http://www.youtube.com/watch?v=3fRNIdZe05I

Bok: Gengångare
Författare: Jo Nesbø
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Jag har ju haft en något förvirrad relation till Jo Nesbø, men med Gengångare är vi definitivt på god fot med varandra.

Harry Hole har hållit sig undan i Hongkong i tre år och när han återvänder till Oslo är det på grund av att hans ex-styvson sitter anklagad för mord. Oleg, Rakels son, är numera både knarkare och langare. Hans drug of choice är den nya drogen fiolin, som på kort tid helt har tagit över Oslos gator. Med den har också den organiserade brottsligheten vuxit sig starkare än någonsin och Harry hamnar förstås mitt i som vanligt.

Det är spännande, det är våldsamt, det är långt. Men det är inte för långt, och det är bra. Det är dessutom den första Harry Hole-boken som jag oreserverat gillar. Bra jobbat Nesbø!

Under mars läste jag inte så många böcker. Rätt skiftande var de också. Jag ger er: mitt marsläsande!

Bok: I väntan på talibanerna
Författare: Jesper Huor
Förlag: Månpocket

En frilansjournalist åker till Afghanistan och skriver en bok om människorna han träffar. Dessutom har han vävt in fakta om landet. Jag har läst en del om Afghanistan och tycker ämnet är väldigt spännande. Den här boken är bra, men inte en av de bättre i ämnet. Men man får en väldigt bra inblick, och mycket fakta utan att det blir tråkigt.

Bok: 102 minuter
Författare: Jim Dwyer
Förlag: Månpocket

Fakta, fakta, fakta. Intressant fakta (som hur galna byggbestämmelserna ser ut på Manhattan) och helt ointressant fakta (MHz i olika kommunikationssystem). Författaren badar i fakta, men också i ”gory details” med blod som sprutar och träbitar som sticker ut ur huvuden på folk. Det är helt enkelt väldigt mycket detaljer. Alldeles för mycket tycker jag. Boken är oerhört tungläst, och det är inte bara för att det är ett obehagligt ämne. En eloge dock för att man verkligen inte skuldbelägger någon. Jag bodde på Manhattan januari till juni 2002 och folk ville verkligen skuldbelägga just då. Men nja, det är för mycket av allt i 102 minuter.

Bok: Stjärnlösa nätter
Författare: Arkan Assad
Förlag: Månpocket

Den här boken köpte jag på Bokmässan förra året. Amàr växer upp i en svensk småstad i en kurdisk familj, med en väldigt dominerande pappa. När Amàr är 18 år reser familjen på bilsemester till Irak där huvudpersonen får veta att han ska gifta sig med sin kusin. I Sverige är Amàr en vanlig svensk kille som flyttat hemifrån och chocken blir förstås stor.

Det är väldigt intressant att få läsa en historia om hederskultur riktat mot en man. Däremot blir jag, som jag skrivit om tidigare, alltid förvirrad när händelserna är självupplevda men personerna har fejkade namn och historien ändå beskrivs som en roman. Sådant stör min läsupplevelse och det störde mig tyvärr även i denna bok.

Bok: Vårt bröllop – Kronprinsessan Victoria och Prins Daniel 19 juni 2010
Författare: Susanna Popova & Ulf Hansen
Förlag: Natur & Kultur

Jag erkänner, jag tycker att det är lite kul med kungahuset. Jag skulle aldrig stå på en borggård och gratta någon på födelsedagen, men under Victorias och Daniels bröllop var vi ute på stan i folkfesten.

Den här boken är mycket foton och lite text. Inget nytt och revolutionernade, men snyggt och kul.

Bok: Hemligt budskap, Kaja! & För fulla segel, Kaja! & Kaja och de nio elefanterna & Farlig kurs Kaja & Kaja och viskande rösten
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B Wahlströms förlag

Nu har jag läst alla Kajaböckerna. De är som sagt skrivna av samma författare, Ester Ringnér-Lundgren, som skrev Lottaböckerna. Jag har, också som sagt, aldrig läst Kaja tidigare, trots att jag verkligen levt med Lotta.

I Hemligt budskap, Kaja! räddar Kaja livet på en skeppsbruten man efter att hon hittat en flaskpost och i en dröm kopplat ihop olika händelser. För fulla segel, Kaja! handlar om guld och juveler, vackra skepp och herrgårdar på landet.

Kaja och de nio elefanterna är ingen favorit. Den är för ologisk (se nedan). Däremot så är Farlig kurs Kaja min favorit bland dessa böcker. Nu handlar smugglingen om knark och en av Kajas skolkamrater har råkat riktigt illa ut. Bra med lite mer verkliga ämnen tycker jag!

I Kaja och viskande rösten har Kaja dragits med en envis förkylning och hon skickas ut på landet för att vila upp sig och bli frisk. Naturligtvis stöter hon på ett mysterium. Den här gången handlar det om forskningshemligheter och tavelramar, hjältar, skurkar och journalister. Ingen superbok, men helt ok. Däremot får jag absolut ingen känsla av att det är den sista boken, så jag saknar ett ordentligt avslut.

Mitt första intryck, att jag är en vuxen som läser en ungdomsbok, har hållit i sig. När jag hade läst de två första böckerna om Kaja kände jag att det jag tycker mindre om i Lotta men som jag har överseende med där, är saker jag retar mig på i Kajaböckerna. Logiska luckor i storyn (man smugglar guld genom att stöpa elefanter, placera dem på en herrgård och flytta dem till en lada mitt ute på landet. Varför? Guldet är ju redan insmugglat i Sverige?!) och gammalmodigheten (på 60-talet då böckerna är utgivna hade jämställdheten kommit lite längre än vad som visas i böckerna). Dessutom tycker jag att Kaja saknar lite av Lottas ”go”. Kaja hamnar hela tiden i mysterier, men det är extremt motvilligt. Mer ”Jag viiiiiiillllll inte” än ”visst är det läskigt, men samtidigt spännande!”.

Men det är ju ändå Ester Ringnér-Lundgren. Och historierna är ändå rätt underhållande.

Bok: Tillbaka till henne
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Jag gillar ju verkligen Sara Lövestam. Har sett fram emot nya romanen sedan jag hörde talas om den första gången. Men jag har också bävat lite. Min mamma läste den direkt hon fick den och hennes kommentar var ”undrar vad du kommer tycka om den här”.

Varför all denna tvekan? Piratförlaget beskriver det som en ”originell” historia. ”Övernaturlig”, ”skum” och ”fantasyaktig” är andra ord jag hört. Inga ord som gör att jag kastar mig över en bok. Det gjorde jag inte heller, men jag tog med mig den till Las Vegas. Och sträckläste. För Tillbaka till henne var bra. Förstås, det är ju trots allt Sara Lövestam som skrivit den.

På lanseringsfesten för boken berättade Sara att hon gör en extremt noga research. En del av handlingen äger rum i Tierp och om det står (typ, inget citat) att det finns rapsfält till höger om stigen som går fram till bäcken som ligger vid ängen, så fanns det rapsfält där under de år boken utspelas. Galet. Om inte författaren själv berättat det är det inget jag som läsare vetat om eller tänkt på, men nu när jag faktiskt vet det tycker jag att det adderar en extra knorr till boken.

Men vad handlar den om då? Hanna och Signe. Ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon, en silverbrosch. Förbjuden kärlek och oväntade vänskapsband. Rösträttskamp.

Hanna vantrivs. Hon jobbar på Arbetsförmedlingen, där hon gör ett riktigt dåligt jobb, har en trist relation till sin pojkvän och en hemsk relation till sin mamma. Genom något – en slump, en bilolycka, ödet? – får hon ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon och en silverbrosch i sin ägo. Dessa föremål gräver sig in i Hannas liv och kommer att förändra det.

Samtidigt får vi höra Signes historia. Signa, som förstås haft något att göra med alla föremålen, var av förskollärarinna i Tierp i början av nittonhundratalet. Hon går igång på orättvisor och dras snabbt in i rösträttskampen. Hon träffar rösträttskvinnor, och inser att hon är lesbisk. Inte lätt för en förskollärarinna i Tierp 1906.

Tillbaka till henne är detaljrik utan att bli torr och tråkig. Den är på 600 sidor utan att vara för lång. Den är ”skum och övernaturlig” utan att vara skum och övernaturlig. Tillbaka till henne är en riktigt bra bok.

Bok: Skrivet i vatten
Författare: Camilla Westerdahl
Förlag: Kabusa förlag

Recensionsexemplar från Kabusa förlag

Camilla Westerdahl var nybliven mamma när hon somnade vid ratten en sommarnatt. Hennes man fick nackskador av krocken, deras sex månader gamla dotter klarade sig helt oskadd men Camilla själv vaknade upp först ett år senare. Hon minns då inte ens att hon har en dotter.

Skrivet i vatten är Camilla Westerdahls egen berättelse. Vi får följa med från krocken, genom hennes svåra resa med rehabilitering fram tills en dröm går i uppfyllelse; hon ger ut en bok. Camilla är övertygad om att hennes kärlek till vatten har skyndat på hennes tillfrisknande. Som ung var hon tävlingssimmerska och det är i vattnet hon arbetat hårdast för att få tillbaka åtminstone en del av sitt gamla liv.

Bokförlaget kallar det en imponerande och berörande historia och jag kan bara hålla med. Det enda jag saknar är ett förord som berättar mer om författaren. Jag anser att man hade behövt en introduktion till historien – och dess författare – direkt. Nu kom det istället som ett efterord.

Bok: De imperfekta
Författare: Tom Rachman
Förlag: Månpocket

Recensionsexemplar från Månpocket

Noveller är inte riktigt min grej, men jag lockades av titeln, omslaget och att boken skulle utspela sig i Rom. Troligen ”hjälpte” det också att alla noveller handlade om samma gäng människor och samma arbetsplats.

Det tog ett tag för mig att komma in i handlingen, bland annat för att den första novellen utspelades i Paris, medan jag ju valt boken för att den skulle handla om Rom. Detta, och att jag hade ganska förväntningar gjorde mig besviken på De imperfekta. Å andra sidan fanns det förstås saker jag tyckte om också, skildringarna av Rom och att alla noveller faktiskt inte slutar lyckligt.

En bok jag kan rekommendera, men den är inte fantastisk.

Bok: Fröken duktig: en självbiografi
Författare: Annika Sjöö & Karin Lilja
Förlag: Ica Bokförlag

Recensionsexemplar från Ica bokförlag

Att vara en Fröken duktig är ingen bra idé. Jag vet. Annika Sjöö, dansare som bland annat vunnit Let’s Dance, vet också. I sin självbiografi beskriver hon just sitt liv som Fröken duktig. Perfektionism, alltid snygg, smart, trevlig och snäll. Ångest, ätstörningar, kämpande.

Det är en väldigt intressant historia. Det är väldigt bra att ”duktig flicka-syndromet” får uppmärksamhet. Den är inte så bra skriven.

Bok: Felicia försvann
Författare: Felicia Feldt
Förlag: Weyler förlag

Jo, jag har också läst den här extremt omtalade boken. Jag är inte särskilt imponerad.

Jag har absolut ingen relation till Anna Wahlgren. Mina föräldrar pratade aldrig om hennes uppfostringsmetoder när jag var liten (Barnaboken kom när jag var tre år), jag har inga barn, jag har aldrig läst något av Anna Wahlgren. Hon är varken hjälte eller skurk för mig.

Efter att ha läst boken vet jag fortfarande inte om Anna Wahlgren är en hjälte eller skurk. Troligtvis en vanlig människa som begått en hel del misstag. Samma sak gäller förstås dottern Felicia Feldt.

När det gäller boken då? Handlingen har ni alla förmodligen koll på, Felicia beskriver sin uppväxt och hur den påverkat henne. Jag tycker att boken var väldigt grund, ett hastverk. Att jag läste ut den på mindre än två timmar berodde inte bara på att jag läser snabbt …

Bok: Jakten på El Chapo : det mexikanska drogkriget och världens mest efterspanade narkotikaboss
Författare: Malcolm Beith
Förlag: Ica bokförlag

Recensionsexemplar från Ica bokförlag

Superintressant ämne. Lite för torr.
2009 är narkotikabossen Joaquin ”El Chapo” Guzman världens näst mest efterspanade man, efter Bin Laden. Mexiko fullkomligt drunknar i droger och kriminalitet och El Chapo är en av de allra värsta bovarna. Den amerikanska journalisten Malcolm Beith har följt i El Chapos fotspår och intervjuat rivaliserande kartelledare, poliser och amerikanska DEA-agenter.

Vanligtvis brukar jag gilla böcker som är skrivna av journalister, som innehåller fakta och som handlar om samhällsproblem. Men det är för mycket. För mycket fakta. För mycket torrt opartiskt journaliststpråk, för lite engagemang och personliga röster. Tyvärr kan jag inte alls ta boken till mig.

Bok: Modellsommar
Författare: Paulina Porizkova
Förlag: Prisma

1965 föds Paulina Porizkovas i Tjeckien. 1968 flyr hennes föräldrar till Lund medan Paulina lämnas kvar i Tjeckien hos sin mormor. Först som trettonåring återförenas hon med sin familj i Sverige. Det är en tantig flicka, som blir mobbad i skolan tills hon en dag upptäcktes och blev modell i Paris, allt medan klasskompisarna inte ens har tagit studenten än.

Paulina skrev också en bok. I Modellsomamr heter huvudpersonen Jirina Radovanovicova. Bakgrunden är liknande den som författaren själv har. Tjeckiskt påbrå, mobbad i skolan, blir modell. Jag är inte helt förtjust i detta otyg, att egentligen beskriva en sann historia men ändå inte. Jag tycker bara det är rörigt och har svårt att släppa Paulina och låta Jirina ta plats, och tvärtom.

Trots det är boken intressant. Den ger en väldigt bra och initierad bild av modellbranschen, är bra skriven och är till och med spännande. Men den hade varit bättre om det var fler likheter mellan Paulina och Jirina. Eller fler olikheter.