Bok: Tillbaka till henne
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget
Recensionsexemplar från Piratförlaget
Jag gillar ju verkligen Sara Lövestam. Har sett fram emot nya romanen sedan jag hörde talas om den första gången. Men jag har också bävat lite. Min mamma läste den direkt hon fick den och hennes kommentar var ”undrar vad du kommer tycka om den här”.
Varför all denna tvekan? Piratförlaget beskriver det som en ”originell” historia. ”Övernaturlig”, ”skum” och ”fantasyaktig” är andra ord jag hört. Inga ord som gör att jag kastar mig över en bok. Det gjorde jag inte heller, men jag tog med mig den till Las Vegas. Och sträckläste. För Tillbaka till henne var bra. Förstås, det är ju trots allt Sara Lövestam som skrivit den.
På lanseringsfesten för boken berättade Sara att hon gör en extremt noga research. En del av handlingen äger rum i Tierp och om det står (typ, inget citat) att det finns rapsfält till höger om stigen som går fram till bäcken som ligger vid ängen, så fanns det rapsfält där under de år boken utspelas. Galet. Om inte författaren själv berättat det är det inget jag som läsare vetat om eller tänkt på, men nu när jag faktiskt vet det tycker jag att det adderar en extra knorr till boken.
Men vad handlar den om då? Hanna och Signe. Ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon, en silverbrosch. Förbjuden kärlek och oväntade vänskapsband. Rösträttskamp.
Hanna vantrivs. Hon jobbar på Arbetsförmedlingen, där hon gör ett riktigt dåligt jobb, har en trist relation till sin pojkvän och en hemsk relation till sin mamma. Genom något – en slump, en bilolycka, ödet? – får hon ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon och en silverbrosch i sin ägo. Dessa föremål gräver sig in i Hannas liv och kommer att förändra det.
Samtidigt får vi höra Signes historia. Signa, som förstås haft något att göra med alla föremålen, var av förskollärarinna i Tierp i början av nittonhundratalet. Hon går igång på orättvisor och dras snabbt in i rösträttskampen. Hon träffar rösträttskvinnor, och inser att hon är lesbisk. Inte lätt för en förskollärarinna i Tierp 1906.
Tillbaka till henne är detaljrik utan att bli torr och tråkig. Den är på 600 sidor utan att vara för lång. Den är ”skum och övernaturlig” utan att vara skum och övernaturlig. Tillbaka till henne är en riktigt bra bok.
