”Du skall inga gudar hava jämte Clarke, Asimov, Heinlein, Lem och Bradbury”

Hej bloggen och alla läsare! Det är jag som gjort sidhuvudet, den lilla flodhästen och utseendet här. Utöver grafiker är jag också science fiction-fantast.

Science fiction? Gröna monster från rymden, laserpistoler och rymdskepp. Skräplitteratur. Nej!

Riktigt bra science fiction tar oss inte med på resor ut i universum utan in i oss själva. Genom ett förstoringsglas skärskådas delar av det som gör oss till människor, vår samtid och världen vi lever i. Fantasins friheter gör det möjligt att skapa rakbladsvass kritik, fjärrskådning in i framtiden och förmedla en bild av hur det är att vara människa då, nu, framöver och för alltid.

Du skall inga gudar hava jämte Clarke, Asimov, Heinlein, Lem och Bradbury. Den seriösa science fictionens föregångare och giganter. Nu är alla döda. Men inte glömda. Den 5 juni 2012 blev Ray Bradbury efter ett 91 år långt och fantastiskt liv den siste att lämna oss. Han var kanske också den bredaste och mest lättillgänglige av dem alla.


Ray Bradbury

Min personlige hjälte är Sir Arthur C. Clarke som med perspektivet av en välutbildad vetenskapsman skrev sannsaga efter sannsaga under större delen av 1900-talet. Hans litteratur kännetecknas av en tilltro till människans tekniska, filosofiska och intellektuella förmågor att föra oss framåt. Det återkommande slutmålet för oss människor är, enligt Clarke, att genom ständig nyfikenhet sträva högre och högre – tills vi till slut nått så långt vi kan komma. Väl där tar vi nästa steg in i en magisk ny värld.

Clarkes budskap är i grunden djupt positivt och vackert men förmedlas genom de sakliga orden hos en korrekt brittisk vetenskapsman. Bradbury var på många sätt hans motsats, med ett mustigt språk och orädsla för de mörkare sidorna hos oss.

Fahrenheit 451 är en vass dystopisk satir över ett framtida samhälle där brandmän inte längre släcker eldar utan tänder dem. Allt för att kuva folkets förmåga att genom böcker läsa och inse att samhället de lever i är ett totalitärt neddrogat helvete. Det är också Bradburys kanske mest kända verk, samtidigt som det är ett allt mer aktuellt varningsrop. Samtidigt är det intressant att notera att Fahrenheit 451 är det enda verk science fiction-gurun Bradbury själv ansåg vara science fiction. Invasion på Mars (The Martian Chronicles), ett annat av författarens mest kända verk, såg Bradbury själv på som fantasy.

Vid sidan av romanerna har Bradburys produktion tagit sig uttryck i tv-serier, filmer, serietidningar och en stor mängd noveller.

Liksom de andra samtida science fiction-gudarna hade Bradbury förmånen att få leva i en tid av oöverträffad förändring. Många av de saker som under den tidiga karriären var science fiction blev under den senare delen science fact. En stor författare med en fantastisk fantasifylld hjärna har lämnat oss. Men hans verk kommer att leva kvar länge.