I min bokhylla

Bok: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum

Recensionsexemplar från Boktipset.nu

Visst ser det ut som Johan Rehborg? Skrev det i chatten under boktipsetbokcirkeln och författaren hade tänkt samma sak.

Jag har läst Fredrik Backman av och till under några år. Hans krönikor, hans blogg, hans Twitter. Å ena sidan gillar jag hans stil, å andra sidan jag blir galen på att han upprepar den om och om och om igen. Det är till exempel väldigt vanligt med en viss meningsstruktur: ”Det är inte det att xxx, det är bara det att xxx”. Den meningen använder Backman i alla sina texter, hela tiden. Ett stilistiskt grepp som jag tycker används för mycket. Men det är ändå något jag gillar med honom och hans stil, så jag tackade ja när Boktipset undrade om jag ville läsa boken och delta i en bokcirkel om den.

Som ni kanske kommer ihåg tycker jag riktigt illa om när en bok innehåller redan publicerat material. En krönikesamling är alltså inte min grej, men man är i alla fall ärlig med att det är redan publicerat material som man samlat ihop. Böcker som mest består av gammal skåpmat kan jag bli riktigt irriterad på. Alex Schulman är ju expert på att återanvända sitt eget material.

Med den bakgrunden förstår alla att jag fick ett väldigt dåligt första intryck av En man som heter Ove. Den börjar nämligen med en scen som jag redan läst. Blogginlägg eller krönika vet jag inte, men jag kände bara ”suck, det här kommer bli så dåligt”.

Jag hade fel. Fredrik Backman har inte det bästa språket och han kör sin vanliga stil lite för mycket, eller snarare, det blir för mycket i en så lång text som en bok är. Men han kan berätta. Han kan bygga karaktärer. Han kan skriva så att det berör.

En man som heter Ove handlar om, en man som heter Ove. Han är kvarterets, självpåtagna, ordningspolis, Ove ger gnällspiken ett ansikte, för att inte säga att han är en sur, grinig tjurgubbe. Samtidigt försöker Ove förtvivlat att ta livet av sig. Varför han vill det, hur hans liv mynnade ut i en grinig gubbe är en historia som rullas upp genom boken. Vi får också lära känna fler karaktärer, där Oves granne, den coola tjejen är min favorit.

Jag gillar det här men att sätta betyg blir svårt. En tidigare använd scen, för mycket upprepningar och att det var först hundra sidor in som jag fastnade gör att det blir en trea. Men en mycket stark sådan.

Bok: Två soldater
Författare: Roslund & Hellström
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Deckarduon Roslund & Hellström kommer ut med böcker så sällan att jag hinner glömma bort dem mellan varven. Jag har läst alla deras böcker, men kan kanske erinra mig två av böckernas handling. Det är lite synd, för jag tror att jag gillar dem.

Gängkriminaliteten eskalerar i Stockholms förorter. Småkillar, så unga som nio år, rekryteras som medhjälpare in i gängen, perfekta eftersom de inte kan dömas till fängelse. De absolut coolaste i gänget vi följer, Leon och Gabriel, ser till att alla följer deras minsta vink. Grymma brott begås, och frågan är hur stark lojaliteten verkligen är?

Två soldater är oerhört tjock. Oerhört. Trots att jag hade pappersboken hemma valde jag att läsa den i e-boksformat för att slippa med tegelstenen på bussen till landet. Det sägs att författarduon gjort en väldigt grundlig research inför denna bok, och det märks. Det känns väldigt trovärdigt (förstås inte hela storyn, men detaljerna) och det gör det väldigt otäckt. Lojalitet, flockmentalitet, att behöva höra till. Och våld, grymhet och en skrämmande syn på människovärde.

Den sedan tidigare kända Roslund & Hellströmkaraktären, polisen Ewert Grens, kommer in sent i boken, och det känns ovanligt, men som ett bra grepp. Det är inte så förväntat. Bra berättat, bra researchat. Bra bok.

Bok: En spricka i kristallen och Stäpplöperskan
Författare: Cecilia Gyllenhammar
Förlag: Telegram Bokförlag

Jag har ju läst både bra och dåliga bokserier i sommar. Tyvärr tycker jag att Cecilia Gyllenhammars två böcker sällar sig till de dåliga.

En spricka i kristallen är flera år gammal, men har helt gått mig förbi. När jag var inne på biblioteket för att låna lite e-böcker inför sommaren dök Stäpplöperskan upp, och eftersom det var bok nummer två tänkte jag att jag skulle läsa nummer ett också.

Gyllenhammars böcker handlar om att växa upp i en högpresterande familj utan att vara högpresterande själv. Att ha frånvarande föräldrar, om än på olika sätt. Om att vara en utböling i sin egen familj. Men det är för långsamt och så lågmält att det blir trist. Trots att böckerna har en hel del karaktärer, lär man bara känna ett fåtal av dem. Det är mycket ångest, men den berör mig inte alls. Nej, tyvärr blir mitt intryck bara ”trist”.

Under min tre veckor långa bilresa i somras läste jag som sagt mycket e-böcker. Men på stranden (eller, snarare i solljus) funkar inte Ipaden särskilt bra. Då fick man ta till pappersböcker. Jag hade med mig en, två andra lånade jag.

Bok: Syskonmakaren
Författare: Lisa Jewell
Förlag: Printz Publishing

Här har vi en perfekt strandbok! Däremot undrar jag hur man tänkte när man skrev baksidestexten, som bara skildrar en tredjedel av bokens handling.

Hur som helst. Tre personer i England. Alla har blivit till genom spermadonation. När en av dem, ensamma, skygga Lydia får reda på att hennes bakgrund inte är den hon trott registrerar hon sig på en sajt som finns för att knyta ihop syskon med varandra. Hon hittar två, och vi får även följa deras historier. Det är snällt, fint, gulligt – och bra. Inget tankeväckande, men riktigt bra ”feelgood”. Perfekt för stranden alltså.

Bok: Ensamma hjärtan och hemlösa hundar
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Bonnier Pocket

Ett tag kändes det som att ”alla” läste och pratade om den här. Alltså struntade jag i den. Men nu var det vad som fanns att låna, och det är jag glad för. Minst lika söt och trevligt bra som Jewells. Jag är inte ens en hundperson, men var nästan på väg att vilja ha hund när jag läste den här. Jag gillar att den även tog upp en del lite svårare ämnen, som ofrivillig barnlöshet.

Rachels hektiska Londonliv rasar samman och hon flyr till gården – och hundpensionatet hon just ärvt. Självklart är det det bästa som kunde hända henne …

Bok: Den frusna trädgården
Författare: Kristin Hannah
Förlag: Bonnier Pocket

Nummer tre skiljer sig en del från de andra, det är inte riktigt en lätt och trevlig bok. En man blir sjuk och dör, och hans sista ord handlar om att hans fru måste berätta för sina döttrar. Berätta vad undrar döttrarna, som haft en riktigt dålig relation med sin mamma i alla år. Till slut får de mamman att berätta. Hon gör det genom en saga och nu får döttrarna veta mer om sitt urpsrung, och hur det var för deras mamma att leva i andra världskrigets Ryssland.

Jag har läst många böcker och berättelser om andra världskriget. Ändå har jag aldrig förstått hur befolkningen i St Petersburg hade det. I den här boken förstår jag, för första gången. Det är otroligt bra beskrivet. Utan att rabbla fakta och utan att bli tråkigt, bara mänskligt.