Bok: En man som heter Ove
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum
Recensionsexemplar från Boktipset.nu
Visst ser det ut som Johan Rehborg? Skrev det i chatten under boktipsetbokcirkeln och författaren hade tänkt samma sak.
Jag har läst Fredrik Backman av och till under några år. Hans krönikor, hans blogg, hans Twitter. Å ena sidan gillar jag hans stil, å andra sidan jag blir galen på att han upprepar den om och om och om igen. Det är till exempel väldigt vanligt med en viss meningsstruktur: ”Det är inte det att xxx, det är bara det att xxx”. Den meningen använder Backman i alla sina texter, hela tiden. Ett stilistiskt grepp som jag tycker används för mycket. Men det är ändå något jag gillar med honom och hans stil, så jag tackade ja när Boktipset undrade om jag ville läsa boken och delta i en bokcirkel om den.
Som ni kanske kommer ihåg tycker jag riktigt illa om när en bok innehåller redan publicerat material. En krönikesamling är alltså inte min grej, men man är i alla fall ärlig med att det är redan publicerat material som man samlat ihop. Böcker som mest består av gammal skåpmat kan jag bli riktigt irriterad på. Alex Schulman är ju expert på att återanvända sitt eget material.
Med den bakgrunden förstår alla att jag fick ett väldigt dåligt första intryck av En man som heter Ove. Den börjar nämligen med en scen som jag redan läst. Blogginlägg eller krönika vet jag inte, men jag kände bara ”suck, det här kommer bli så dåligt”.
Jag hade fel. Fredrik Backman har inte det bästa språket och han kör sin vanliga stil lite för mycket, eller snarare, det blir för mycket i en så lång text som en bok är. Men han kan berätta. Han kan bygga karaktärer. Han kan skriva så att det berör.
En man som heter Ove handlar om, en man som heter Ove. Han är kvarterets, självpåtagna, ordningspolis, Ove ger gnällspiken ett ansikte, för att inte säga att han är en sur, grinig tjurgubbe. Samtidigt försöker Ove förtvivlat att ta livet av sig. Varför han vill det, hur hans liv mynnade ut i en grinig gubbe är en historia som rullas upp genom boken. Vi får också lära känna fler karaktärer, där Oves granne, den coola tjejen är min favorit.
Jag gillar det här men att sätta betyg blir svårt. En tidigare använd scen, för mycket upprepningar och att det var först hundra sidor in som jag fastnade gör att det blir en trea. Men en mycket stark sådan.
