Författare: Josefine

Bok: Hemligt budskap, Kaja! & För fulla segel, Kaja! & Kaja och de nio elefanterna & Farlig kurs Kaja & Kaja och viskande rösten
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B Wahlströms förlag

Nu har jag läst alla Kajaböckerna. De är som sagt skrivna av samma författare, Ester Ringnér-Lundgren, som skrev Lottaböckerna. Jag har, också som sagt, aldrig läst Kaja tidigare, trots att jag verkligen levt med Lotta.

I Hemligt budskap, Kaja! räddar Kaja livet på en skeppsbruten man efter att hon hittat en flaskpost och i en dröm kopplat ihop olika händelser. För fulla segel, Kaja! handlar om guld och juveler, vackra skepp och herrgårdar på landet.

Kaja och de nio elefanterna är ingen favorit. Den är för ologisk (se nedan). Däremot så är Farlig kurs Kaja min favorit bland dessa böcker. Nu handlar smugglingen om knark och en av Kajas skolkamrater har råkat riktigt illa ut. Bra med lite mer verkliga ämnen tycker jag!

I Kaja och viskande rösten har Kaja dragits med en envis förkylning och hon skickas ut på landet för att vila upp sig och bli frisk. Naturligtvis stöter hon på ett mysterium. Den här gången handlar det om forskningshemligheter och tavelramar, hjältar, skurkar och journalister. Ingen superbok, men helt ok. Däremot får jag absolut ingen känsla av att det är den sista boken, så jag saknar ett ordentligt avslut.

Mitt första intryck, att jag är en vuxen som läser en ungdomsbok, har hållit i sig. När jag hade läst de två första böckerna om Kaja kände jag att det jag tycker mindre om i Lotta men som jag har överseende med där, är saker jag retar mig på i Kajaböckerna. Logiska luckor i storyn (man smugglar guld genom att stöpa elefanter, placera dem på en herrgård och flytta dem till en lada mitt ute på landet. Varför? Guldet är ju redan insmugglat i Sverige?!) och gammalmodigheten (på 60-talet då böckerna är utgivna hade jämställdheten kommit lite längre än vad som visas i böckerna). Dessutom tycker jag att Kaja saknar lite av Lottas ”go”. Kaja hamnar hela tiden i mysterier, men det är extremt motvilligt. Mer ”Jag viiiiiiillllll inte” än ”visst är det läskigt, men samtidigt spännande!”.

Men det är ju ändå Ester Ringnér-Lundgren. Och historierna är ändå rätt underhållande.

Bok: Tillbaka till henne
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Jag gillar ju verkligen Sara Lövestam. Har sett fram emot nya romanen sedan jag hörde talas om den första gången. Men jag har också bävat lite. Min mamma läste den direkt hon fick den och hennes kommentar var ”undrar vad du kommer tycka om den här”.

Varför all denna tvekan? Piratförlaget beskriver det som en ”originell” historia. ”Övernaturlig”, ”skum” och ”fantasyaktig” är andra ord jag hört. Inga ord som gör att jag kastar mig över en bok. Det gjorde jag inte heller, men jag tog med mig den till Las Vegas. Och sträckläste. För Tillbaka till henne var bra. Förstås, det är ju trots allt Sara Lövestam som skrivit den.

På lanseringsfesten för boken berättade Sara att hon gör en extremt noga research. En del av handlingen äger rum i Tierp och om det står (typ, inget citat) att det finns rapsfält till höger om stigen som går fram till bäcken som ligger vid ängen, så fanns det rapsfält där under de år boken utspelas. Galet. Om inte författaren själv berättat det är det inget jag som läsare vetat om eller tänkt på, men nu när jag faktiskt vet det tycker jag att det adderar en extra knorr till boken.

Men vad handlar den om då? Hanna och Signe. Ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon, en silverbrosch. Förbjuden kärlek och oväntade vänskapsband. Rösträttskamp.

Hanna vantrivs. Hon jobbar på Arbetsförmedlingen, där hon gör ett riktigt dåligt jobb, har en trist relation till sin pojkvän och en hemsk relation till sin mamma. Genom något – en slump, en bilolycka, ödet? – får hon ett par skor, en trälinjal, ett par glasögon och en silverbrosch i sin ägo. Dessa föremål gräver sig in i Hannas liv och kommer att förändra det.

Samtidigt får vi höra Signes historia. Signa, som förstås haft något att göra med alla föremålen, var av förskollärarinna i Tierp i början av nittonhundratalet. Hon går igång på orättvisor och dras snabbt in i rösträttskampen. Hon träffar rösträttskvinnor, och inser att hon är lesbisk. Inte lätt för en förskollärarinna i Tierp 1906.

Tillbaka till henne är detaljrik utan att bli torr och tråkig. Den är på 600 sidor utan att vara för lång. Den är ”skum och övernaturlig” utan att vara skum och övernaturlig. Tillbaka till henne är en riktigt bra bok.

Bok: Skrivet i vatten
Författare: Camilla Westerdahl
Förlag: Kabusa förlag

Recensionsexemplar från Kabusa förlag

Camilla Westerdahl var nybliven mamma när hon somnade vid ratten en sommarnatt. Hennes man fick nackskador av krocken, deras sex månader gamla dotter klarade sig helt oskadd men Camilla själv vaknade upp först ett år senare. Hon minns då inte ens att hon har en dotter.

Skrivet i vatten är Camilla Westerdahls egen berättelse. Vi får följa med från krocken, genom hennes svåra resa med rehabilitering fram tills en dröm går i uppfyllelse; hon ger ut en bok. Camilla är övertygad om att hennes kärlek till vatten har skyndat på hennes tillfrisknande. Som ung var hon tävlingssimmerska och det är i vattnet hon arbetat hårdast för att få tillbaka åtminstone en del av sitt gamla liv.

Bokförlaget kallar det en imponerande och berörande historia och jag kan bara hålla med. Det enda jag saknar är ett förord som berättar mer om författaren. Jag anser att man hade behövt en introduktion till historien – och dess författare – direkt. Nu kom det istället som ett efterord.