Kategori: Recension

Bok: Rikitikitavi
Författare: Rikard Wolff
Förlag: Wahlström & Widstrand

I vissa fall är jag ytterst kategorisk och tycker inte att man kan sona sitt brott. Ett sådant är misshandel av sin partner. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Det finns ingen ursäkt. Jag har oerhört svårt för en viss skådespelare idag, som var något av en favorit tidigare, eftersom jag vet hur han behandlade sitt ex. Jag lyssnar helst inte på musik av artister som man vet misshandlat. Och så vidare. Därför blir det oerhört jobbigt att säga att jag verkligen gillade Rikard Wolffs Rikitikitavi.

Vet inte om ni kommer ihåg det, det skrevs en hel del om det, men i boken framkommer det att Rikard blivit galen av svartsjuka och misshandlat sin partner.

”I boken berättar du om din svartsjuka och när du misshandlade din första kille, har du lärt dig att hantera din svartsjuka?
– Ja, på så sätt att jag inte längre slår någon. När rädslan att bli övergiven kommer, försöker jag vara vuxen och koka te i stället.” Rikard Wolff blir intervjuad i Arbetarbladet

Det är inte ok. Men jag gillade boken från första stund. Den är bra skriven, berättar en intressant historia och är självutlämnande.

I Rikitikitavi får vi följa Rikards liv, från barndom till idag. Han delar med sig av både glada och svåra minnen och han gör det rättframt och utan att hymla. Även när det han berättar är riktigt jobbigt.

Det finns mycket självinsikt i den här boken, och jag faller som en fura.

Bok: LCHF på mitt sätt
Författare: Ulrika Davidsson
Förlag: Ica bokförlag

Recensionsexemplar från Ica bokförlag

Jag har ätit ”typ” lchf sen i somras och för någon som helt lägger om sin kost behövs en kokbok. Men jag blir lite nervös av just orden ”LCHF på mitt sätt”. Antingen så är det lchf eller så är det inte lchf, liksom. Recepten är inte riktigt lchf. Tyvärr.

Boken inleds med ett faktakapitel. Det är skrivet på ett enkelt sätt vilket gör att man lätt tar innehållet till sig. Även här finns ”mitt sätt” med, och saker som enligt strikt lchf är totalförbjudet är enligt boken något man kan unna sig ibland.

Boken är bra skriven, bilderna läckra och recepten goda. Men det är ”lchf på mitt sätt” och inte strikt lchf. Det ska man vara medveten om. Jag är tillräckligt kunnig för att ta bort eller byta ut ingredienser så för mig är boken snarare en inspirationskälla än en kokbok jag följer slaviskt. Men som inspirationskälla är det mycket bra!

Bok: Johan & Louise
Författare: Richard Nilsson
Recensionsexemplar från författaren

När jag läste ”In i Karoo och bortom” skrev jag att jag saknade rödpennan. Här saknar jag dokumentförstöraren …

Jag vill absolut inte vara elak, men detta är faktiskt det sämsta jag läst. Samtidigt vill jag påpeka att jag verkligen beundrar människor som ger ut böcker på egen hand! Å tredje sidan så behövs som sagt en redaktör i en bokutgivningsprocess.

I alla fall, Johan & Louise. Det börjar med ett skrivfel redan i följebrevet som kommer med boken. Jag må vara en språksnobb (och ja, jag vet att jag slarvar en hel del här på bloggen. Men det är en blogg och inte en bok.) men en sådan grej gör att jag blir avigt inställd direkt.

Och språk- och skrivfelen fortsätter. Det skrivs utropstecken på därför inte avsedd plats, författaren använder två frågetecken i rad (??), han särskriver, använder apostrof på fel sätt, byter tempus i en och samma mening, missbrukar ”…”, både till antal och sätt. Det är många tjusiga ord som känns högtravande och krystade. Dessutom behärskar inte skribenten ett så pass avancerat språk och det blir bara fel.

Boken är mycket märkligt satt (igen saknas ett förlags expertis). Den har för små marginaler, det finns märkliga tomrum och den börjar på en vänstersida. Dessa saker kan kanske inte klassas som fel, men de är definitivt inte något som gör boken lättläst eller som lockar till läsning.

Storyn då? Den är mest förvirrande och rörig.

Den här boken är oläsbar. Men friskt vågat, hälften vunnet? Författaren har onekligen en del att lära av sina misstag och gör han ett nytt försök med en egenutgiven bok kan det bara bli bättre!

Bok: En ros åt Lotta
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B. Wahlströms förlag

Det här är ingen av mina favoritböcker i serien om Lotta, trots att den utspelar sig i Stockholm vilket alltid är roligt.

Lotta och jobbar kvar på sjukhuset. Relationen med Paul fortskrider och de börjar bli (än mer) seriösa. Paul får sig dock en liten – välbehövlig – knäck när Lotta får en tavla som en patient målat åt henne. Trots det förlovar sig det unga paret på julafton. Och det är förstås roligt för en Paulälskare som jag!

I övrigt tycker jag att det är en ganska händelselös Lottabok. Visst, hon klantar sig på sedvanligt sätt, men, jag vet inte, jag fastnar inte riktigt.

Bok: Kaja och spökbåten & Skicka Kaja
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B Wahlströms förlag

Jag var ju med i en Lottabokcirkel tidigare. Nu är alla 47 Lottaböckerna lästa och diskuterade och bokcirkeln har övergått till Kajaböckerna. De är skrivna av samma författare som skrev Lottaböckerna, är sju stycken till antalet och gavs ut mellan 1962 och 1968.

Trots att Lottaböckerna följt mig i alla år har jag aldrig läst om Kaja men när det blev dags för bokcirkel gav jag mig ut på nätet och köpte böckerna.

Den första boken heter Kaja och spökbåten. Här blir vi introducerade till Kaja, 14 år. Hon bor med sin äldre syster Lilian, storebrodern Lasse, mamma hemmafrun och pappa båtkaptenen i en villa i hamnen i en odefinierad stad i Sydsverige. I denna första bok följer Kajas mamma med pappan på en lång båtresa så Lasse flyttar in hos sina vänner i villan bredvid och systrarna bli inackorderade hos tant Magda. Hos Magda bor redan andra personer och Kaja dras in i ett mysterium.

I bok nummer två, Skicka Kaja, bor familjen i villan igen och Kaja dras in i en skolkompis besvärliga familjeliv i samband med att hennes bror Lasse engagerar sig i stadens roddklubb.

Jag har som sagt ingen tidigare relation till Kaja alls, och därför känns det också som att jag är en vuxen som läser en ungdomsbok. De logiska luckor jag tycker är helt ok i Lottaböckerna blir jag störd på här. Jag tycker inte alls att böckerna är lika roliga som Lotta, när jag läser Lottaböckerna skrattar jag ofta vilket jag inte gjorde nu (och det gör jag nästan aldrig när jag läser andra böcker heller).

I Lottaböckerna märks det verkligen att Ester är en generation ”för gammal”. Lotta/Kaja är väl födda ungefär när min mamma är född, men Ester föddes samma år som min gammelmormor. I Lottaböckerna tål jag ju vad som helst, men i Kajaböckerna kan jag bli lite irriterad. Som man sa i bokcirkeln: ”Ester missar verkligen hela 60-talet i sina böcker, det är 50-tal rakt av”.

Samtidigt är böckerna skrivna med samma lättillgängliga och roliga språk som Ester alltid har i sina böcker och staden, omgivningen och familjelivet beskrivs väldigt härligt.

Bok: En dag
Författare: David Nicholls
Förlag: Printz Publishing

Ok, jag erkänner, jag kan vara sist av alla med att läsa En dag. Till en början missade jag den faktiskt, och visste inte ens om att folk pratade om den. Sen började jag känna igen omslaget. Men eftersom omslaget är urfult lockade det inte till läsning alls. Så jag läste den inte. Jag hade nog aldrig läst den om det inte varit för att det passade så bra. När Piratförlaget lanserade det nya lilla formatet på böcker fick jag några av pappa, och en av dem var just En dag. Jag fortsatte dock på den inslagna vägen och läste den inte. Men så skulle jag åka till München och orkade inte bära en tung bok. Så det blev den här lilla saken. Och vilken tur. För den är urbra!

Boken börjar den 15 juli 1988. Det är inte då Emma och Dexter träffas första gången, men det är första gången de umgås på riktigt. Sedan får vi följa dem genom åren, just den 15 juli varje år. Det är inte så att de alltid är tillsammans det datumet, men den dagen blir ett tvärsnitt av deras liv, som oftast är väldigt olika. Ett smart grepp, som funkar. Det hade lika gärna kunnat sluta i platt fall. Men En dag är varm, rolig, mysig, ledsam, medryckande, härlig. Och om du är ännu mer efter än vad jag var och inte har läst den än, gör det!

Bok: Strindbergs stjärna
Författare: Jan Wallentin
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Nej, nej, nej! Usch, så tråkig! Usch så dålig. Usch så ointressant. Den här boken förtjänar inte att jag lägger tid på att skriva om den. Jag kan sammanfatta det såhär: Jag läste boken mellan den 8 och 18 januari, vilket alltså är väldigt lång tid för mig, och när jag bara hade tio sidor kvar deklarerade jag för sambon att nu orkade jag inte mer, nu stod jag inte ut, nu ville jag inte läsa mer. Självklart läste jag ut den, men jag fick tvinga mig själv att göra det, mening för mening. Läs inte.

Bok: Tre starka kvinnor
Författare: Marie NDiaye
Förlag: Målpocket

Recensionsexemplar från Månpocket

Googlar man på den här boken ser man snart att den är omskriven. Recensenter och bokbloggare ger den höga betyg. Den har vunnit Frankrikes tjusigaste litteraturpris. Och jag klarade inte ens av att läsa ut den.

Det låter perfekt för mig: ”På olika sätt kämpar de tre kvinnorna för att behålla sin värdighet och tillsammans utgör deras öden en berättelse om maktförhållandena mellan individ och samhälle, man och kvinna, Europa och Afrika som får läsaren att fundera över sin egen plats i världen och tillvaron.” Tyvärr försvinner storyn bort i flummiga utsvävande beskrivningar, så målande att jag hinner somna innan jag kommit vidare till nästa mening.

Nej, den här är säkert riktigt bra. Men absolut inget för mig.
Någon annan som läst den?

Bok: Du gamla, du fria
Författare: Liza Marklund
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Redan i april skrev jag om Liza Marklunds nya. Då skrev jag att ”jag har läst alla böcker om Annika Bengtzon, och tycker väl lika mycket om dem som om alla andra deckare. Men det är alltid kul med en ny bok i en serie.” Precis så tycker jag nu också.

I denna nionde bok om Annika Bengtzon är hon tillsammans med maken Thomas igen, och tillbaka på sin gamla tidningsredaktion. Samtidigt som Annika nystar i en serie kvinnomord blir Thomas kidnappad under en tjänsteresa till gränsen mellan Kenya och Somalia.

Det upprättas en sambandscentral i Annikas sovrum och hon börjar se över sina tillgångar för att ta med en lösensumma till Afrika. Det känns overkligt till tusen, och jag hoppas att Sverige agerar mer professionellt om/när liknande situationer uppstår. Men jag gillar det. (Storyn alltså, inte Sveriges agerande). Karaktären Annika Bengtzon är någon jag aldrig uppskattat, hon är för mycket för mig, men ändå gillar jag den här bäst av alla böcker om Annika Bengtzon.

Bok: Rakt i plurret, Lotta!
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B. Wahlströms förlag

Nu kommer en epok av Lottaböckerna som jag gillar lite extra numer. Nu flyttar nämligen Lotta till Stockholm. När jag var yngre tänkte jag inte så mycket på det, men nu tycker jag att det är jättekul att tänka på att Lotta är på platser jag också besöker. Hötorget, Skansen, NK …

Lotta flyttar in till sin storasyster Malin som bor i en förort, och börjar dessutom jobba på samma sjukhus. Hom får nya vänner, och bråkar som vanligt med Håkan, Malins pojkvän. Just den delen gillar jag lite extra mycket. Allt som kan få Håkan på avstånd, eller kanske snarare, allt som får Malin att inse vilken skitstövel han är, gör mig glad.

Vad tycker ni som också läst Lottaböckerna? Visst är Håkan vidrig?

Bok: Rena cirkusen, Lotta!
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B. Wahlströms förlag

Lotta bestämmer sig plötsligt för att hon inte alls vill satsa på journalistiken utan istället tänker hon börja jobba på sjukhuset där hennes syster Malin jobbar. Paul blir arg, och även jag. Jag kan bli lite trött på att författaren absolut måste ha in alla kvinnor i sådana omhändertagande yrken. De ska bli läkare, sjuksköterskor och liknande. Å andra sidan så överreagerar Paul ordentligt. Det är trots allt Lottas liv. Däremot så är detta ett bråk som är bra för Lottas och Pauls relation. Lotta står på sig och sätter ned foten, vilket både Paul och hon behöver.

Det här är inte en av mina favoritböcker. Den lilla odågan Teffe, son till Babban, är med och jag ogillar verkligen honom. Känner absolut noll sympati eller gemenskap med ett ohängt barn. Att han lyckas få med sig en apa tillbaka till Lottas hus efter att gänget hittat en cirkus visar att han är bortskämd också.

Som ni kanske kommer ihåg älskar jag Giggis kommentarer och den här boken kan innehålla de allra vassaste av dem alla. Läs och njut!

Bok: Full rulle, Lotta!
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B. Wahlströms förlag

Lotta sommarjobbar på Kajsas tidning. Tidningen behöver ett lyft, och man tänker sig att Lotta och hennes nya vän Peg kan ge den det genom sina ungdomliga ögon. De skickas ut på en reportageresa och bestämmer sig då för att cykla. Självklart hamnar de i de mest udda sammanhang. På ett sjörövarskepp, de hittar en papegoja, de övernattar i spökhus och går på auktion. Och Paul blir svartsjuk.

Betyg:
Som vanligt saknar jag Giggi när Lotta umgås med andra kompisar, hur irrationellt detta än är (av mig alltså). Det här är lite av en mellanbok för mig. Hela sjörövar- och papegojgrejen är inte så kul kan jag tycka, medan resten är ganska mysig.