Rubriken säger ju inte att det måste ha blivit en bra film, eller hur? 🙂 Jag gillade verkligen boken PS Jag älskar dig, men hatade filmen. Men annars har vi förstås både Borta med vinden av Margret Mitchell och Scarlett av Alexandra Ripley. Två böcker som faktiskt är ännu bättre i filmatiserad version.
Och bergen svarade av Khaled Hosseini är jag väldigt besviken på. Jag gillade både Flyga drake och Tusen strålande solar. Mycket till och med. Men Och bergen svarade lyckades jag inte ens ta mig igenom. Skrev om min besvikelse i en Facebookgrupp jag är med i, och fick kommentarer om att jag borde härda ut och läsa klart i alla fall, att den är betydligt sämre än de andra men ändå läsvärd. Och jag kämpade verkilgen. men gav upp när jag hade sextio sidor kvar. Då orkade jag helt enkelt inte. Så den boken var en riktig besvikelse!
Här vill jag förstås lista några av Giggis torra kommentarer. Men jag är inte en person som kan citat, inga citat alls. SÅ idag lämnar jag walk over.
Jag vill rada upp namn på namn på namn här. En hel lista med kraftfulla kvinnor som gör som de vill. Och jag kommer bara på två. Snälla hjälp mig, vilka fantastiska kvinnliga bokkaraktärer kommer ni på?
Giggi
Giggi är Lottas bästa vän, Lugn och trofast. Intelligent och smart. Går sin egen väg, faller inte för grupptryck. Snabbtänkt och med de bästa, mest torra och syrliga kommentarerna.
Scarlett
Ja, hon är gapig och gåpågig och självisk och väldigt mycket ute efter att behaga män. Men ändå. Scarletts främsta prioritet är alltid Scarlett.
Som vanligt har jag inte en favorit, men några jag gillar mer än andra:
– Mick i Lottaböckerna. En idéspruta som alltid får igång alla att göra de mest jobbiga/galna/roliga/slitsamma saker. En lojal modesnobb med hjärtat på helt rätt plats.
– Pappan i Lilla huset på prärien. Det var minst 20 år sedan jag läste böckerna, men han känns som en väldigt bra pappa?
– Harry Hole. En kliché: ett nedgånget, trasigt svin till geni, som man gillar.
(Och om Veronica Mars var en bok och inte en tv-serie hade hennes coola pappa definitivt platsat här).
När man inte har en favoritförfattare är det ju svårt att ha en favoritbok av en favoritförfattare … Men för att följa upp:
Katarina Wennstam. Jag har läst och gillat hennes reportageböcker, men hittade till min glädje hennes romaner sommaren 2012. Så bra! De behandlar hemska problem, skrivet i romanform. Shaken Baby Syndrome, hatbrott, hustrumisshandel, sexhandel. Läs mer om dessa fantastiska böcker här. Alla är favoriter.
Emma Hamberg. Ny favorit är Rosengäddaserien. (Del ett och del två har jag skrivit om här). Emma Hambergs tidigare böcker ger jag dock inte så mycket för. Baddaren till exempel, gillade jag inte särskilt mycket.
Sara Lövestam. Allt jag har läst av denna författare har varit väldigt bra. Ingen favorit går att utse!
Har ni favoritböcker av favoritförfattare?
Sara Lövestam fotad av Josefine Lindén
Men har verkligen folk favoritförfattare? Har ni det?
Just nu är ju Emma Hamberg en favorit, liksom Sara Lövestam och Katarina Wennstam. Men att utse en enda som ”Favoriten”? Nej, det kan jag inte.
Jag börjar ångra att jag hoppade på den här dagsgrejen, speciellt eftersom jag inte läste ämnena innan. Hjälp så svårt!
Jag kan inte komma på någon bok jag en gång älskat men som jag inte älskar längre. Kan verkligen inte. Klagar till sambon och han säger ”men ta en bok du kanske vuxit ifrån?”. Så ok. Kulla-Gullaserien och serien om Cherry Ames var böcker jag verkligen älskade när jag var liten. Har jag slutat älska dem? Jag vet inte, jag har inte läst dem på många, många år. Men nu blir jag riktigt sugen. 🙂
Hatar vet jag inte, men Mitt liv som porrstjärna var riktigt dålig. Jellicoe Road var inte heller någon höjdare, liksom Lex bok, Hemligheten på Mercy Close och Bananflugornas herre. Till exempel.
Jag har inte läst många klassiker. Vi behövde aldrig läsa klassiker i skolan, varken i grundskolan eller gymnasiet, och sen har det liksom inte blivit av. Ofta kan jag tycka att det är tråkigt att inte ha läst dem men det kommer så många nya böcker hela tiden som pockar på läsning. Men jag är i alla fall förberedd! För några år sedan sålde Expressen 30 klassiker, utvalda i samarbete med Albert Bonniers förlag, och jag köpte dem alla. Nu ska jag bara läsa dem också.
Min mamma, som läser supermycket och som recenserar här ibland, hann läsa Sara Lövestams Tillbaka till henne före mig, och trodde inte alls att jag skulle gilla den. Mamma brukar ha bra koll, så jag trodde inte heller att jag skulle gilla den här boken, även om jag gillat allt Lövestam skrivit innan.
Mamma hade fel. Och jag är numer helt övertygad om att allt Lövestam skriver är bra, punkt. Eller som jag skrev om Tillbaka till henne: ”Tillbaka till henne är detaljrik utan att bli torr och tråkig. Den är på 600 sidor utan att vara för lång. Den är ”skum och övernaturlig” utan att vara skum och övernaturlig. Tillbaka till henne är en riktigt bra bok.”
Jag tycker att jag ofta läser en bok som alla andra älskar, men som jag inte gillar alls. Det största exemplet är förstås Knausgård. ”Det är långt. Det är självupptaget. Det är ostrukturerat. Det är inte särskilt intressant.” Definitivt en överskattad bok(serie).
Underskattad vet jag inte, men jag tycker definitivt att fler borde läsa Li Cunxins Maos sista dansare. En bra inblick i Kulturrevolutionens Kina, som dessutom är bra skriven och en intressant levnadshistoria.
Jag blir väldigt lätt rörd, så gråter ofta till böcker. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på den gamla damen som dör av en insekt (?) i barnboken om elefanten Babar. Men den bok jag gråtit allra mest till är PS: Jag älskar dig! av Cecilia Ahern. Men obs! Inte att förväxla med filmen, som jag tycker var usel. Hela boken är så fin (min vanligaste orsak till bok-gråt, att det är fiiiiint) och jag grät så mycket att jag var tvungen att gå och väcka sambon för att stå ut.
Brukar ni gråta till böcker?
Just nu är jag väldigt förtjust i Emma Hambergs Rosengädda-serie. Har inte varit något Hambergfan tidigare, men dessa böcker älskar jag, och de gör mig absolut glad. Men för att nämna något annat än Hamberg …
Det finns många olika stilar att bli glad av tycker jag. Många bra skrivna chick-litböcker blir jag glad av, men jag kan även bli glad av lite mer allvarliga böcker, inte av deras innehåll, men för att de är skrivna.
Men ok, om jag ska kora en bok jag blir glad av så är Marian Keyes bok Vattenmelonen en av dem.
Hm, den utgåva av Vattenmelonen jag har hemma har ett mycket gladare omslag, men hittar inte det på nätet nu
