Det rasistiska partiet Sverigedemokarterna är enligt den senaste opinionsundersökningen Sveriges tredje största parti. Sedan förra valet har vi rasister i Riksdagen. Sveriges tredje största parti är ett rasistiskt parti och vi har rasister som är med och styr landet. Det är svårt att ta in. Så otroligt vidrigt.
Idag är vi ett gäng bokbloggare som vill uppmärksamma att detta inte är ok. Det börjar hos oss, men självklart vill vi gärna att det sprids. Blogga, twittra, Facebooka: sprid att du inte tycker att det är ok. Hashtaggarna är #bokbloggaremotrasism eller mer öppna #jagärintesverigedemokrat. Vi kanske inte kan stoppa dem genom detta, men vi kan göra oss hörda, vi kan låta rasisterna veta att vi inte håller med dem och att vi inte kommer vara tysta.
Att läsa är viktigt. Enligt Läslandslaget (ett kommersiellt påhitt) på Facebook säger Mats Myrberg, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet och Ingvar Lundberg, professor i psykologi vid Göteborgs universitet att:
- Nio av tio ord vi använder har vi lärt oss från skriven text.
- En sjuåring har ett ordförråd på ca 5 000 – 7 000 ord.
- En sjuttonåring som läst och/eller lyssnat regelbundet till texter har ca 50 000 – 70 000 ord.
- En sjuttonåring som inte läst/lyssnat till texter har endast 15 000 – 17 000 ord.
Men läsning påverkar inte bara ordförrådet. Läsning breddar ens värld. Ger nya intryck, hjälper en att förstå andras synvinklar. Jag läser gärna böcker om hur människor i andra länder har det, men även svenska böcker kan bredda ens värld. Fredrik Backmans böcker gör just det.
Bok: Min mormor hälsar och säger förlåt
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Forum
Rätten att få vara annorlunda. Det är vad Min mormor hälsar och säger förlåt handlar om. Sjuåriga Elsa är rätt störig. Hon är kaxig, uppkäftig och lillgammal, något samhället inte uppskattar hos en sjuåring. Elsas enda vän är hennes mormor. De bråkar ganska mycket men är också oersättliga för varandra. Även om Elsas mormor är skvatt galen, till exempel står hon på balkongen och skjuter folk med paintballgevär. Men mormor dör. Efter sig lämnar hon en serie brev som leder iväg Elsa på ett äventyr, fullt av roliga, knäppa, sorgsna, glada människor. Som alla kämpar för rätten att vara annorlunda.
Fredrik Backman. Jag får ingen riktig kläm på honom. Historien om Ove, (En man som heter Ove) tyckte jag om, men jag störde mig på att författaren återanvände tidigare skrivet material, och på att hans stil blev för mycket. Sedan dess har jag slutat läsa Fredrik Backman, annat än i hans böcker. Och antingen ”hjälpte” det eller så har han tonat ned sin stil lite. För när jag läst ut den utspelade sig följande konversation på Twitter:
– @Iminbokhylla skriver: Precis läst ut Min mormor hälsar och säger förlåt och vill nu tvinga alla skolbarn att läsa den och ge Nobelpris till @backmanland. (Fredrik Backman heter backmanland på Twitter).
– @Backmanland skriver: Nu lugnar du ned dig
– @Iminbokhylla skriver: OK, kanske inte riktigt för språket. Eller creddigheten. 🙂 Men för finheten definitivt.
– @Backmanland skriver: Jag nöjer mig om du använder den som lasagneformsunderlägg.
Eller i en mening: den här boken är så bra. Och med tanke på dagens tema: den öppnar verkligen ens värld, precis som boken om Ove gjorde. Som sagt, gör den till obligatorisk läsning i skolan.
