Etikett: Josefine

Bok: Modellsommar
Författare: Paulina Porizkova
Förlag: Prisma

1965 föds Paulina Porizkovas i Tjeckien. 1968 flyr hennes föräldrar till Lund medan Paulina lämnas kvar i Tjeckien hos sin mormor. Först som trettonåring återförenas hon med sin familj i Sverige. Det är en tantig flicka, som blir mobbad i skolan tills hon en dag upptäcktes och blev modell i Paris, allt medan klasskompisarna inte ens har tagit studenten än.

Paulina skrev också en bok. I Modellsomamr heter huvudpersonen Jirina Radovanovicova. Bakgrunden är liknande den som författaren själv har. Tjeckiskt påbrå, mobbad i skolan, blir modell. Jag är inte helt förtjust i detta otyg, att egentligen beskriva en sann historia men ändå inte. Jag tycker bara det är rörigt och har svårt att släppa Paulina och låta Jirina ta plats, och tvärtom.

Trots det är boken intressant. Den ger en väldigt bra och initierad bild av modellbranschen, är bra skriven och är till och med spännande. Men den hade varit bättre om det var fler likheter mellan Paulina och Jirina. Eller fler olikheter.

Bok: Rikitikitavi
Författare: Rikard Wolff
Förlag: Wahlström & Widstrand

I vissa fall är jag ytterst kategorisk och tycker inte att man kan sona sitt brott. Ett sådant är misshandel av sin partner. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Det finns ingen ursäkt. Jag har oerhört svårt för en viss skådespelare idag, som var något av en favorit tidigare, eftersom jag vet hur han behandlade sitt ex. Jag lyssnar helst inte på musik av artister som man vet misshandlat. Och så vidare. Därför blir det oerhört jobbigt att säga att jag verkligen gillade Rikard Wolffs Rikitikitavi.

Vet inte om ni kommer ihåg det, det skrevs en hel del om det, men i boken framkommer det att Rikard blivit galen av svartsjuka och misshandlat sin partner.

”I boken berättar du om din svartsjuka och när du misshandlade din första kille, har du lärt dig att hantera din svartsjuka?
– Ja, på så sätt att jag inte längre slår någon. När rädslan att bli övergiven kommer, försöker jag vara vuxen och koka te i stället.” Rikard Wolff blir intervjuad i Arbetarbladet

Det är inte ok. Men jag gillade boken från första stund. Den är bra skriven, berättar en intressant historia och är självutlämnande.

I Rikitikitavi får vi följa Rikards liv, från barndom till idag. Han delar med sig av både glada och svåra minnen och han gör det rättframt och utan att hymla. Även när det han berättar är riktigt jobbigt.

Det finns mycket självinsikt i den här boken, och jag faller som en fura.

Bok: LCHF på mitt sätt
Författare: Ulrika Davidsson
Förlag: Ica bokförlag

Recensionsexemplar från Ica bokförlag

Jag har ätit ”typ” lchf sen i somras och för någon som helt lägger om sin kost behövs en kokbok. Men jag blir lite nervös av just orden ”LCHF på mitt sätt”. Antingen så är det lchf eller så är det inte lchf, liksom. Recepten är inte riktigt lchf. Tyvärr.

Boken inleds med ett faktakapitel. Det är skrivet på ett enkelt sätt vilket gör att man lätt tar innehållet till sig. Även här finns ”mitt sätt” med, och saker som enligt strikt lchf är totalförbjudet är enligt boken något man kan unna sig ibland.

Boken är bra skriven, bilderna läckra och recepten goda. Men det är ”lchf på mitt sätt” och inte strikt lchf. Det ska man vara medveten om. Jag är tillräckligt kunnig för att ta bort eller byta ut ingredienser så för mig är boken snarare en inspirationskälla än en kokbok jag följer slaviskt. Men som inspirationskälla är det mycket bra!

Bok: Johan & Louise
Författare: Richard Nilsson
Recensionsexemplar från författaren

När jag läste ”In i Karoo och bortom” skrev jag att jag saknade rödpennan. Här saknar jag dokumentförstöraren …

Jag vill absolut inte vara elak, men detta är faktiskt det sämsta jag läst. Samtidigt vill jag påpeka att jag verkligen beundrar människor som ger ut böcker på egen hand! Å tredje sidan så behövs som sagt en redaktör i en bokutgivningsprocess.

I alla fall, Johan & Louise. Det börjar med ett skrivfel redan i följebrevet som kommer med boken. Jag må vara en språksnobb (och ja, jag vet att jag slarvar en hel del här på bloggen. Men det är en blogg och inte en bok.) men en sådan grej gör att jag blir avigt inställd direkt.

Och språk- och skrivfelen fortsätter. Det skrivs utropstecken på därför inte avsedd plats, författaren använder två frågetecken i rad (??), han särskriver, använder apostrof på fel sätt, byter tempus i en och samma mening, missbrukar ”…”, både till antal och sätt. Det är många tjusiga ord som känns högtravande och krystade. Dessutom behärskar inte skribenten ett så pass avancerat språk och det blir bara fel.

Boken är mycket märkligt satt (igen saknas ett förlags expertis). Den har för små marginaler, det finns märkliga tomrum och den börjar på en vänstersida. Dessa saker kan kanske inte klassas som fel, men de är definitivt inte något som gör boken lättläst eller som lockar till läsning.

Storyn då? Den är mest förvirrande och rörig.

Den här boken är oläsbar. Men friskt vågat, hälften vunnet? Författaren har onekligen en del att lära av sina misstag och gör han ett nytt försök med en egenutgiven bok kan det bara bli bättre!

Bok: En ros åt Lotta
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B. Wahlströms förlag

Det här är ingen av mina favoritböcker i serien om Lotta, trots att den utspelar sig i Stockholm vilket alltid är roligt.

Lotta och jobbar kvar på sjukhuset. Relationen med Paul fortskrider och de börjar bli (än mer) seriösa. Paul får sig dock en liten – välbehövlig – knäck när Lotta får en tavla som en patient målat åt henne. Trots det förlovar sig det unga paret på julafton. Och det är förstås roligt för en Paulälskare som jag!

I övrigt tycker jag att det är en ganska händelselös Lottabok. Visst, hon klantar sig på sedvanligt sätt, men, jag vet inte, jag fastnar inte riktigt.

Bok: Kaja och spökbåten & Skicka Kaja
Författare: Ester Ringnér-Lundgren
Förlag: B Wahlströms förlag

Jag var ju med i en Lottabokcirkel tidigare. Nu är alla 47 Lottaböckerna lästa och diskuterade och bokcirkeln har övergått till Kajaböckerna. De är skrivna av samma författare som skrev Lottaböckerna, är sju stycken till antalet och gavs ut mellan 1962 och 1968.

Trots att Lottaböckerna följt mig i alla år har jag aldrig läst om Kaja men när det blev dags för bokcirkel gav jag mig ut på nätet och köpte böckerna.

Den första boken heter Kaja och spökbåten. Här blir vi introducerade till Kaja, 14 år. Hon bor med sin äldre syster Lilian, storebrodern Lasse, mamma hemmafrun och pappa båtkaptenen i en villa i hamnen i en odefinierad stad i Sydsverige. I denna första bok följer Kajas mamma med pappan på en lång båtresa så Lasse flyttar in hos sina vänner i villan bredvid och systrarna bli inackorderade hos tant Magda. Hos Magda bor redan andra personer och Kaja dras in i ett mysterium.

I bok nummer två, Skicka Kaja, bor familjen i villan igen och Kaja dras in i en skolkompis besvärliga familjeliv i samband med att hennes bror Lasse engagerar sig i stadens roddklubb.

Jag har som sagt ingen tidigare relation till Kaja alls, och därför känns det också som att jag är en vuxen som läser en ungdomsbok. De logiska luckor jag tycker är helt ok i Lottaböckerna blir jag störd på här. Jag tycker inte alls att böckerna är lika roliga som Lotta, när jag läser Lottaböckerna skrattar jag ofta vilket jag inte gjorde nu (och det gör jag nästan aldrig när jag läser andra böcker heller).

I Lottaböckerna märks det verkligen att Ester är en generation ”för gammal”. Lotta/Kaja är väl födda ungefär när min mamma är född, men Ester föddes samma år som min gammelmormor. I Lottaböckerna tål jag ju vad som helst, men i Kajaböckerna kan jag bli lite irriterad. Som man sa i bokcirkeln: ”Ester missar verkligen hela 60-talet i sina böcker, det är 50-tal rakt av”.

Samtidigt är böckerna skrivna med samma lättillgängliga och roliga språk som Ester alltid har i sina böcker och staden, omgivningen och familjelivet beskrivs väldigt härligt.