Dags att packa igen

Det är dags att packa igen. I helgen åker jag en kortis till Göteborg för att gå på konsert (och bor av en slump på mitt bokiga bokmässehotell igen), och på tisdag åker jag till Grenada i Västindien.

Till Göteborg blir det den boken jag nyss börjat med (och kämpar för att komma in i) och ipaden som backup. Det kan bli noll lästid, eller mycket. Har verkligen ingen aning.

På Grenadaresan hoppas jag på desto mer läsning. Långa flygresor, strandhäng, siestor på hotellrummet. Och då blir den eviga frågan: hur ska jag bokpacka? Under sommarens långa bilresa blev det främst ipadläsning, men nu har jag så sjukt många pappersböcker jag måste läsa. Samtidigt vill jag förstås inte fylla väskan med böcker. Troligen blir det därför ett gäng Excess-böcker. Känns som ett bra format just vid detta tillfälle. Vilket innebär Knausgårds Min kamp del 2, 3, 4. Vi får se hur det går, jag var inte särskilt förtjust i del 1.

Starka karaktärer i en underbar historia

Bok: Rosengädda, nästa!
Författare: Emma Hamberg
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Jag har aldrig varit superförtjust i Emma Hamberg, och hade inga större förväntningar på Rosengädda, nästa! Jag tvekade till och med inför att läsa den, men jag är så glad att jag gjorde det. Rosengädda, nästa! är ett verkligt guldkorn!

20121107-004149.jpg

Bokens karaktärer är alla mycket udda och utgör en fantastisk sammansättning. Vi har den trettonårige Bror, frankofil, lillgammal och Serge Gainsbourg-fan. Han har inte en enda vän och hemma bråkar föräldrarna och pratar om skilsmässa. Tessan, 29, sitter fast i dåligt förhållande, dålig relation med sin mamma och dåligt jobb. Fast hon inget hellre vill än att laga gourmetmat steker hon hamburgare i ett gatukök. Sextioåriga Jane har själv gått på några nitar och ägnar nu livet åt att reparera. Det hon reparerar är folks – och djurs – själsliga såväl som kroppsliga sår.

Dessa tre, fantastiska allihop, bildar en härlig enhet, med bra bidrag från några andra karaktärer. Att Jane bor, och boken utspelar sig, bara några meter hemifrån mig gör det hela ännu trevligare. Finns det något bättre än att känna igen en boks miljöer?

Det är feelgood, men inte gulligull, långt därifrån. Det är medryckande, bra skrivet, trevligt, djupt. Och jag längtar efter nästa del.

betyg

Nej, något läsfyllt höstlov blev det inte

Höstlovet blev inte alls så läsintensivt som jag trodde. Jag åkte till Eskilstuna med en påbörjad bok och två till i beredskap, förutom en alltid laddad iPad. Nu är jag hemma igen, med bara den påbörjade utläst. Jag hade tid, men ingen lust. Läste nämligen en väldigt trögläst bok, och som jag berättat tidigare dödar sådant all min läslust. Nåja, nu är den utläst så jag hoppas på att komma igång med en bättre snart!

När man blir överraskad, och helt fast

När jag först läste om filmen och böckerna (en trilogi av Suzanne Collins) Hungerspelen tänkte jag ”nä fy”. Barn som dödar varandra. Har vi inte nog av det i verkliga livet?

Men någonstans inom mig låg boken och grodde och när jag gick in på Adlibris för att köpa böcker inför semester fanns den där. När jag hämtade paketet på utlämningsstället började jag omgående läsa just den boken. Och fastnade. Kort handlar den om en grupp människor som har tagit över styret i landet och gör allt för att behålla det. Med användning av otroligt brutala metoder kväser man större delen av övriga landet och låter en grupp vara eliten. Men blir det bättre när rebellerna tagit över?

Boknörd som jag är läste jag ut första boken på två kvällar. Snabbt iväg för att hyra filmen. Den stämde väldigt bra in på den bild jag skapat mig efter att ha läst boken. Upptäckte att det fanns en fortsättning, två böcker till. Kanske gick de att låna? Efter jobbet kvällen därpå kollade jag Stadsbiblioteket.se. Där fanns de som e-böcker. Laddade ner dem och läste intensivt. Ipaden blev urladdad och tur var väl det eftersom klockan blivit mycket. Måste ju sova lite också då det var arbetsdag dagen därpå.

Nu är alla delarna lästa. De är inte alls som jag först trodde. Inga spekulationer i våld utan våldsscener som ingick i handlingen, en handling och vinkling på ett tema som fascinerade mig och, som sagt, fick mig att sluka böckerna. Mycket välskrivna.

Typiskt mig. Hittar jag en ”ny” författare jag aldrig läst och gillar det som skrivs måste jag omgående läsa mer som denne skrivit. Och är det som Hungerspelen, en fortsättsättning av handlingen i nästa bok, blir jag helt fast.

Trailern för filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=JFemmnriU70&sns=em

Guillou levererar, och allt är precis som vanligt

Bok: Dandy
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Så har den släppts, Guillous del två i serien om 1900-talet. Vi rör oss under samma tidsperiod som förra boken utspelade sig, 1900-talets start till freden efter första världskriget. Som någon kanske minns försvann broder nummer tre ut ur handlingen ganska snabbt. Dandy är hans historia.

Sverre blir förälskad i en man och följer med honom från Dresden, där ju bröderna utbildat sig, hem till Storbritannien. När Albies ”hem” visar sig vara ett enormt gods inser Sverre att han inte blivit förälskad i vem som helst. Det här var en tid som var (ännu mindre) tolerant mot homosexuella än vad samhället idag är. Sverre och Albie får det inte lätt. Albie måste gifta sig och få barn för att kunna överta godset. Om han misslyckas med denna viktiga uppgift kan någon avlägsen släkting komma och slänga ut hans mamma och systrar för att själv ta över. Men de skjuter problemen på framtiden och bor tillsammans i ett hus på ägorna. Men kriget kommer emellan.

Sverre är väldigt stereotyp. En bög som gillar konst, kläder och inredning. Det är skönt att han är ingenjör och tycker om maskiner och teknik också.

Guillou skriver ju som Guillou, levererar alltid. Men som vanligt är det lite för långt. Och jag känner mig lite sviken i slutet, det är så väldigt tydligt att det kommer en bok tre, så bok två känns oavslutad. Men det är väl också en talang, att få läsarna att längta till nästa del. 🙂

betyg

På spaning i Berlin

Det blev ju en minibok med e-böcker som backup till Berlin nyss. Det blev inte så mycket tid för läsning, men Min kamp del 1 hann jag i alla fall läsa ut, mest på flygresorna.

Men även om jag inte hann läsa så mycket hann jag spana. Förstås! Två roliga boksaker hittade jag.

Ampelmann-bokstöd
I Östtyskland hade man en annan sorts grön och röd gubbe än man hade i Västtyskland. Denna figur, Ampelmann, har idag blivit en symbol för Berlin. Här som bokstöd!
Ampelman-bokstöd i Berlin

Adventskalender
Tyskland älskar ju julen och på ett varuhus hittade jag den här. En adventskalender som innehåller en bok!
Annorlunda adventskalender i Berlin

Spännande med ny polismiljö: Kapstaden

Bok: Tretton timmar
Författare: Deon Meyer
Förlag: Månpocket

Recensionsexemplar från Månpocket

Bennie Griessel är polis i Kapstaden och en morgon väcks han tidigt av meddelandet att en ung kvinna hittats mördad. Samtidigt jagas en annan ung kvinna runt i Kapstaden. Båda är amerikanska turister och Bennie måste snabbt hitta de skyldiga. Spänningen byggs upp genom att fokus i kapitlen hamnar hos den jagade kvinnan, Griessels jakt efter mördaren och andra polisgrupper som också jagar mördaren samt letar efter den unga jagade kvinnan. Snart uppdagas att händelserna hänger ihop. Även ett mord på en känd skivproducent knyts ihop med berättelsen.

Boken utspelar sig under tretton timmar, därav namnet. Handlingen förs framåt dels genom att läsaren får följa de olika polismännens arbete, dels genom den jagade kvinnans ögon.  Samtidigt får man en inblick i de problem som finns i en relativt ny rättsstat med en blandning av olika folkgrupper och stammar.

Detta är den första boken jag läser av Deon Meyer. Såg just att en ny bok kommit ut som jag absolut måste köpa. Spännande med för mig en helt ny polismiljö!

betyg

Mer än vad författaren klarar av

Bok: Modershjärtat
Författare: Katerina Janouch
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Roman nummer fem i Katerina Janouch serie om barnmorskan Ceiclia Lund och hennes familj bjuder inte på några överraskningar. Cecilia hamnar i trubbel, som vanligt. Cecilia riskerar fara, som vanligt. Mormor behöver hjälp, som vanligt. Mamma ställer till besvär, som vanligt. Cecilias äktenskap strular, som vanligt.

Men handlingen är förstås ändå lite ny: mormor Sonja blir påkörd av en smitare och hamnar medvetslös på sjukhus. Medan familjen vakar vid sjuksängen inser Cecilia att det inte handlar om en vanlig bilolycka, utan något mycket större än så.

Modershjärtat är mycket mer en deckare än vad de tidigare böckerna varit. Och det håller tyvärr inte. Det känns som att Janouch gör historien mer komplicerad än hon själv klarar av att skriva. Jag som hade börjat gilla serien mer och mer för varje bok (min text om bok 4, min text om bok 3, min text om bok 1) är tyvärr besviken.

betyg

För mycket, för tragiskt, för grått i Kadefors nya

Bok: Kast med liten kniv
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Piratförlaget

Recensionsexemplar från Piratförlaget

Jag har läst flera av Kadefors böcker, men bara en sedan jag startade I min bokhylla. Ungdomsromanen Nyckelbarnen fick en trea eftersom jag tyckte att storyn var lite overklig. De tidigare böckerna gillade jag mer, och den känsla jag får om någon säger Sara Kadefors är ”henne gillar jag”. Tyvärr blev jag besviken på Kast med liten kniv. Det är för mycket, för tragiskt, för grått.

Boken handlar om Jonas, både under uppväxten och nutid, då Jonas är vuxen. Jonas mår inte särskilt bra, varken nu eller då. Undan för undan förstår vi varför: han blir dumförklarad i skolan, får ingen förståelse hemma och hänger med halvkriminella kompisar. När en tjej han gillar dramatiskt dör tar han på sig skulden. De halvkriminella blir helkriminella och Jonas hakar på. Limsniffning, supande, inbrott … Men det blir bättre. Han gifter sig, blir engagerad pappa och det ser ljust ut. Tills han hör något han inte borde ha hört och ramlar rakt ned i ett svart hål.

Det skulle kunna vara intressant, men, om sagt, det är för mycket, för tragiskt, för grått. Det blir tyvärr bara en grå smet av det hela.

betyg

Populäraste litteraturtidskrifterna i Sverige – information den Tidningskungen

Information från Tidningskungen:

–

Åk till Göteborg under bokmässan och armbåga dig fram mellan montrarna, försök registrera dig på en populär skrivarkurs eller ställ alla kriminalromandebutanter på rad för att se hur lång kön blir. Allt visar att vi är – kanske mer än någonsin i historien – ett läsande och skrivande folk.

Må så vara att skrivandet sker i social media och på andra platser, men det har inte konkurrerat ut det traditionella skrivandet, litteraturen. Snarare tvärt om. Det kan vi tydligt se om vi tittar närmre på vilka tidningar svenskarna prenumererar på. För varje år blir det fler prenumeranter på tidskrifter som rör litteratur och författarskap.

Här är ett nedslag just nu – Sveriges mest populära magasin om böcker och för författare (statistik från Tidningskungen).

Topp fem litteraturmagasin i Sverige
1. Vi Läser
Vi Läser kallar sig ”Sveriges enda riktiga bokmagasin”. Det kanske är lite att ta i, men största stämmer i alla fall. Här läser vi om nya böcker, nya författare och nya trender. Lite utan riktning kan någon tycka, brett och bra säger någon annan.

2. Skriva
Skriva är magasinet för erfarna och aspirerande (är det en anglicism?) skribenter. Bär du en roman inom dig kanske den här tidningen kan hjälpa dig få dig att komma igång och få ut den.

3. Språktidningen
Många av oss följer Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson i Vetenskapsradion Språket varje vecka. Det här är tidningsvarianten av programmet. Artiklar om slangspråk, dialekter, döda språk och märkliga ortnamn avlöser varandra.

4. Novellix
Kanske inte en tidning per se, men eftersom den säljer oväntat bra måste vi ha med Novellix. Egentligen är det här ”småböcker” med en novell per utgåva. Man får två böckeråt gången, 16 gånger per år.

5. Ponton
Poton gör ett fint jobb för unga författare. Fyra gånger per år kommer tidningen ut med ett 20-tal poesi- och prosatexter av författare mellan 15 och 21 år. Att den kommer in på listan av de mest populära tidningarna är kul. Det bevisar att det finns återväxt.

Nu finns det såklart bredare kulturtidningar som säljer bättre. Men tittar vi på renodlade magasin om litteratur och skrivande är det här topp-5. Det finns hopp.