När man blir överraskad, och helt fast

När jag först läste om filmen och böckerna (en trilogi av Suzanne Collins) Hungerspelen tänkte jag ”nä fy”. Barn som dödar varandra. Har vi inte nog av det i verkliga livet?

Men någonstans inom mig låg boken och grodde och när jag gick in på Adlibris för att köpa böcker inför semester fanns den där. När jag hämtade paketet på utlämningsstället började jag omgående läsa just den boken. Och fastnade. Kort handlar den om en grupp människor som har tagit över styret i landet och gör allt för att behålla det. Med användning av otroligt brutala metoder kväser man större delen av övriga landet och låter en grupp vara eliten. Men blir det bättre när rebellerna tagit över?

Boknörd som jag är läste jag ut första boken på två kvällar. Snabbt iväg för att hyra filmen. Den stämde väldigt bra in på den bild jag skapat mig efter att ha läst boken. Upptäckte att det fanns en fortsättning, två böcker till. Kanske gick de att låna? Efter jobbet kvällen därpå kollade jag Stadsbiblioteket.se. Där fanns de som e-böcker. Laddade ner dem och läste intensivt. Ipaden blev urladdad och tur var väl det eftersom klockan blivit mycket. Måste ju sova lite också då det var arbetsdag dagen därpå.

Nu är alla delarna lästa. De är inte alls som jag först trodde. Inga spekulationer i våld utan våldsscener som ingick i handlingen, en handling och vinkling på ett tema som fascinerade mig och, som sagt, fick mig att sluka böckerna. Mycket välskrivna.

Typiskt mig. Hittar jag en ”ny” författare jag aldrig läst och gillar det som skrivs måste jag omgående läsa mer som denne skrivit. Och är det som Hungerspelen, en fortsättsättning av handlingen i nästa bok, blir jag helt fast.

Trailern för filmen: