I min bokhylla

Jag fick frågan om att läsa en del böcker utgivna av Liber, och eftersom jag verkligen aldrig läser sådana böcker tänkte jag: varför inte?

Bok: Jäkla människa!: en handbok i hur du hanterar jobbiga människor på arbetet
Författare: Mattias Lundberg och Anders Wahlberg
Förlag: Liber

Recensionsexemplar från Liber

Alla har väl råkat ut för olika spännande människotyper på jobbet? Om inte där man jobbar idag, så genom livet. Jäkla människa listar olika människotyper och berättar hur man bäst ska bemöta dem.

Jag har arbetat på många platser, med många personer, men jag kände inte igen en enda typ. Visst fanns det delar, men inte en enda människotyp kände jag igen bland alla de hundratals jag arbetat med. Dessutom tänkte jag att det skulle vara en bok med lite humor, men den var gravallvarlig, vilket kändes oerhört märkligt. Om man har sådana stora problem med kollegor tror jag inte riktigt att en bok hjälper … Det blir dock ett plus för att det finns med exempel i boken, och sådana är alltid kul att läsa.

Bok: När ljuset släcks
Författare: Magnus Hedman och Gunnar von Sydow
Förlag: Norstedts

Recensionsexemplar från Norstedts

Jag kan ingenting om fotboll, och ännu mindre än så om Magnus Hedman. Jag vet att det skrivits om hans skandaler, men jag har ingen koll på vilka dessa skandaler varit. Tills jag läste boken.

Nu vet jag det mesta om Magnus Hedman, både om hans uppväxt, fotbollskarriär och skandaler. En mer uttömmande bok får man leta efter, det känns som att allt är med. Men jag undrar lite över Gunnar von Sydows bidrag? Det är ett extremt simpelt språk, och jag kan tycka att den till och med är direkt dåligt skriven. Det hade jag kanske väntat mig om Hedman skrivit boken själv, men nu har han ju en medförfattare.

Har jag lärt mig mer om Magnus Hedman? Definitivt. Har jag haft en bra läsupplevelse? Tyvärr inte. Har jag läst om ett intressant levnadsöde? Ja. Ångrar jag att jag läste boken? Nej.

Bok: Mina fräknar
Författare: Sofia Hallberg
Förlag: Damm förlag

Recensionsexemplar från Damm förlag

Smått otrolig story: en kvinna lever ett rätt tråkigt liv med sin sambo i Stockholm. Hon blir arbetslös samtidigt som sambon träffar en kvinna i Indien (som han reser till i jobbet), som blir med barn. Delvis för att hämnas går kvinnan i Stockholm på krogen och träffar en man, och blir med barn. Vem är pappan? Och sen blir det bara än mer otroligt.

Jag har lite svårt för storyn, och till en början också språket, som består av korta meningar staplade på varandra. Det blir dock bättre ju mer jag läser. Jag gillar inte boken, men jag gillar den. Rörigt, jag vet. Men mest av allt vill jag kliva in i handlingen och ruska om huvudpersonen så att hon vaknar till och gör något med sitt liv.

Bok: Mitt positiva liv
Författare: Andreas Lundstedt & Cecilia Blankens
Förlag: Norstedts

Recensionsexemplar från Norstedts

Det är ju inte bara Gardell som kommit ut med en bok där handlingen utspelar sig runt HIV i höst. Även artisten Andreas Lundstedt har släppt en bok på temat. Jag lyssnade på Andreas på Bokmässan, och även om hans seminarie där kändes lite hastat var det intressant. Det var även boken.

Andreas Lundstedt har valt att berätta rakt på sak. Mitt positiva liv innehåller inga krumelurer i språket och storyn inga försköningar. Det känns ärligt och på så sätt rätt brutalt ibland. Boken är skriven i samarbete med journalisten Cecilia Blankens, som säkert har influerat honom en del. Jag läste på någon bokblogg (kan tyvärr inte länka, kommer inte ihåg vilken det var) att bokens språk påminde väldigt mycket om språket i Blankens blogg, och det låter ju logiskt.

Så rakt på sak får vi lära oss om Anderas barndom, ungdomsår, artistkarriär, partyliv, hur han blev drogberoende, när han blev våldtagen, hur hans liv med Magnus Carlsson egentligen var och det mesta om hans HIV, från sjukdomsbesked till hur han reagerat efter det. Rakt på sak och utan krumelurer alltså. I slutet av boken finns ett litet kapitel om HIV for dummies, skrivet av Anderas själv. Det är roligt och bra, eller till och med fantastiskt (som var det ord jag skrev i mina anteckningar när jag läste boken). Kanske han ha skrivit hela boken själv istället? (Jag tycker alltså inte att Blankens på något sätt gjort ett dåligt jobb, jag konstaterar bara att det bästa var det kapitel Lundstedt skrev själv).

För även om det är intressant och viktigt så griper det inte riktigt tag om mig. Kanske för att man jämför med Torka aldrig tårar? Kanske för att han har ett filter genom Cecilia Blankens? Hur som helst är Andreas Lundstedt en viktig och modig röst som står för sin HIV-smitta och försöker jobba för att andra ska bli mer medvetna.

Bok: Torka aldrig tårar utan handskar: 1, Kärleken
Författare: Jonas Gardell
Förlag: Norstedts

Recensionsexemplar från Norstedts

Jag är född 1980 och växte upp i 1980- och 90-talens Stockholm. Visst kommer jag ihåg att det pratades om HIV och AIDS, men ändå känner jag, efter att ha läst Torka aldrig tårar utan handskar av Jonas Gardell: ”jag hade ingen aning”. Jag hade ingen aning om hur många som blev sjuka och dog, eller hur de behandlades. Ur den historiska, samhällsskildrande aspekten är Gardells verk oerhört bra och viktigt. Att det inte är riktigt lika bra författat kan jag då tycka är helt ok.

Det kan väl inte finnas någon, åtminstone som läser I min bokhylla, som inte hört talas om Torka aldrig tårar utan handskar. Både boken, som är nummer ett i en serie av tre, och tv-serien, som behandlade en bok per avsnitt, har varit såväl stora publiksuccéer som väldigt omskrivna. Huvudpersonerna är Rasmus och Benjamin. Rasmus kommer från en liten ort och har alltid varit lite annorlunda. Han är mobbad och har skralt med vänner. Benjamin är en trogen medlem i Jehovas Vittnen. Båda är uppvuxna i starka familjer vilket gör det extra svårt för dem att leva sina egna liv, att våga vara gay.

Rasmus sticker till Stockholm och kastar sig rakt in i den galna nöjeshetsen. Förbindelser, så tillfälliga så att de bara varar någon timme, avverkas en efter en. Samtidigt inser Benjamin, på ett rätt brutalt sätt, att han är homosexuell, vilket förstås inte alls går ihop med att vara Jehovas vittne. Rasmus och Benjamin träffas genom gemensamma vänner och handlingen fortsätter med just Rasmus och Benjamin i fokus, men genom dem får vi även lära känna deras vänner och bekanta. Om hur de behandlas av samhället, av sina familjer (många kastas ut hemifrån eller blir utfrysta). Det är sjukdom, död och självmord. Och massa glädje och kärlek.

Jonas Gardell har aldrig varit någon favorit hos mig och jag har aldrig tidigare läst något av honom. Det kändes dock självklart att både läsa boken (böckerna när de kommer) och se tv-serien. Det var en mörk tid i Sverige som behöver belysas och Gardell gör det väldigt bra. Däremot skulle jag vilja gå in ännu mer på djupet i karaktärerna, lära känna dem ännu bättre. Det känns ibland lite fladdrigt. Men som sagt, storyn är så viktig att det är något jag har överseende med. Och som ni vet, jag är ju en riktig sucker för det mesta som är baserat på sanna händelser.

Betygsättningen är svår för mig här. Jag skrev upp boken som en trea när jag läste den, men helheten med bok + tv-serien är absolut värd en fyra.

Dags för ett gäng recensioner igen! Väldigt mycket gott och blandat den här gången …

Bok: Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlströms

Vet du hur Baltikum hade det under andra världskriget? Jag hade ingen aning. Femtonåriga Lina lever ett helt vanligt liv när familjen plötsligt deporteras till Sibirien. Lina, hennes mamma och hennes lillebror hänger ihop, men skiljs från pappan. De umbäranden familjen och deras vänner utsätts för är naturligtvis omänskliga.

Det är ingen sann historia, men författarens pappa upplevde utrensningarna på plats i Litauen på 40-talet så mycket är ändå faktabaserat.

Det är så vidrigt. Det är så bra. Alla måste läsa.

Bok: Jag är Daniel
Författare: Alias David Larsson
Förlag: Telegram bokförlag

Jag läste del ett av den här historien för några år sedan och köpte den här direkt jag såg den på Bokmässan 2011. Sen har den blivit liggande. Det är en spännande historia, om en svensk man, adopterad från Indonesien, som hamnar fel, begår brott och till slut måste fly Sverige för att undkomma än farligare skurkar. Men den är förvirrande. Det har gått över två år sedan jag läste del ett så jag kommer inte ihåg mer än de grova riktlinjerna, men jag får känslan av att samma saker behandlas i båda böckerna, men på olika sätt. Samtidigt orkar jag inte leta fram bok ett för att reda ut förvirringen, så intressant är det inte. Den är enkelt skriven, det finns något fel här och där, men visst, det är ett intressant livsöde.

Bok: Fadersmord
Författare: Carina Bergfeldt
Förlag: Pocketförlaget

Jag kommer inte ihåg vad, men det var något som lockade mig till Carina Bergfeldts seminarium om boken Fadersmord på Bokmässan i höstas. Jag tror att beskrivningen innehöll något om kvinnomisshandel, vilket jag (förstås) föll för. Efter seminariet, som var mycket bra, köpte jag boken.

Fadersmord är en deckare i ”Dexteranda” blurbar Mons Kallentoft. Klart som fan att det är, huvudpersonen älskar ju tv-serien Dexter. Men i alla fall: ett lik hittas fastfruset vid en sjö, och två av ortens reportrar ger sig på att genomföra en egen utredning. Ibland tillsammans med polisen, men lika ofta tvärtemot. Samtidigt som vi får följa deras personliga liv likväl som deras utredning, får vi ta del av en anonym persons planering av mordet på sin pappa, en mycket sadistisk man.

Fadersmord är Carinas första bok, och det märks litegrann. Jag kan riktigt känna hur en bok nummer två skulle flyta bättre. Och en bok nummer två är något jag längtar efter. Jag brukar annars hoppa över deckarserier och följer inte särskilt många. Men Carina Bergfeldts böcker tänker jag hålla koll på.

Kuriosa: Carina Bergfledt vann nyss Stora Journalistpriset för sitt arbete med att rapportera från Utöya. Jag har inte läst hennes reportage, men jag lyssnade på hennes sommarpod om Utöya i somras, och det var det bästa jag hört i ett talat medium.

Bok: Hälsningar från ondskans axelmakter: vardag och vansinne i världens mest stängda länder
Författare: Caroline Salzinger
Förlag: Bokförlaget DN

Åh, vad jag brukar tjata om den här boken. Jag har tyckt att alla borde läsa den så när det blev min tur att välja bok till bokcirkeln var det ett självklart val. Den var fortfarande bra, men den hade åldrats något våldsamt. Förstås.

Den svenska reportern Caroline Salzinger har rest till alla de länder som George W Bush kallade ondskans axelmakter. I Hälsningar från ondskans axelmakter: vardag och vansinne i världens mest stängda länder får vi ta del av hennes upplevelser från Iran, Irak, Nordkorea, Syrien, Libyen och Kuba och det är förstås superintressant. Dels att få en röst inifrån de länderna, men även att få höra mer om livet som journalist i dessa situationer. Tyvärr är varje kapitel lite för kort, det blir för grunt. Och oj, vad boken åldrats. Eller snarare, oj vad världen har förändrats. Boken gavs ut 2007 och väldigt mycket har ju hänt i vissa av dessa länder sedan dess. Jag skulle vilja läsa en uppdaterad version idag.