Bok: Mitt positiva liv
Författare: Andreas Lundstedt & Cecilia Blankens
Förlag: Norstedts
Recensionsexemplar från Norstedts
Det är ju inte bara Gardell som kommit ut med en bok där handlingen utspelar sig runt HIV i höst. Även artisten Andreas Lundstedt har släppt en bok på temat. Jag lyssnade på Andreas på Bokmässan, och även om hans seminarie där kändes lite hastat var det intressant. Det var även boken.
Andreas Lundstedt har valt att berätta rakt på sak. Mitt positiva liv innehåller inga krumelurer i språket och storyn inga försköningar. Det känns ärligt och på så sätt rätt brutalt ibland. Boken är skriven i samarbete med journalisten Cecilia Blankens, som säkert har influerat honom en del. Jag läste på någon bokblogg (kan tyvärr inte länka, kommer inte ihåg vilken det var) att bokens språk påminde väldigt mycket om språket i Blankens blogg, och det låter ju logiskt.
Så rakt på sak får vi lära oss om Anderas barndom, ungdomsår, artistkarriär, partyliv, hur han blev drogberoende, när han blev våldtagen, hur hans liv med Magnus Carlsson egentligen var och det mesta om hans HIV, från sjukdomsbesked till hur han reagerat efter det. Rakt på sak och utan krumelurer alltså. I slutet av boken finns ett litet kapitel om HIV for dummies, skrivet av Anderas själv. Det är roligt och bra, eller till och med fantastiskt (som var det ord jag skrev i mina anteckningar när jag läste boken). Kanske han ha skrivit hela boken själv istället? (Jag tycker alltså inte att Blankens på något sätt gjort ett dåligt jobb, jag konstaterar bara att det bästa var det kapitel Lundstedt skrev själv).
För även om det är intressant och viktigt så griper det inte riktigt tag om mig. Kanske för att man jämför med Torka aldrig tårar? Kanske för att han har ett filter genom Cecilia Blankens? Hur som helst är Andreas Lundstedt en viktig och modig röst som står för sin HIV-smitta och försöker jobba för att andra ska bli mer medvetna.
