Dags för ett gäng recensioner igen! Väldigt mycket gott och blandat den här gången …
Bok: Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Förlag: B Wahlströms
Vet du hur Baltikum hade det under andra världskriget? Jag hade ingen aning. Femtonåriga Lina lever ett helt vanligt liv när familjen plötsligt deporteras till Sibirien. Lina, hennes mamma och hennes lillebror hänger ihop, men skiljs från pappan. De umbäranden familjen och deras vänner utsätts för är naturligtvis omänskliga.
Det är ingen sann historia, men författarens pappa upplevde utrensningarna på plats i Litauen på 40-talet så mycket är ändå faktabaserat.
Det är så vidrigt. Det är så bra. Alla måste läsa.
Bok: Jag är Daniel
Författare: Alias David Larsson
Förlag: Telegram bokförlag
Jag läste del ett av den här historien för några år sedan och köpte den här direkt jag såg den på Bokmässan 2011. Sen har den blivit liggande. Det är en spännande historia, om en svensk man, adopterad från Indonesien, som hamnar fel, begår brott och till slut måste fly Sverige för att undkomma än farligare skurkar. Men den är förvirrande. Det har gått över två år sedan jag läste del ett så jag kommer inte ihåg mer än de grova riktlinjerna, men jag får känslan av att samma saker behandlas i båda böckerna, men på olika sätt. Samtidigt orkar jag inte leta fram bok ett för att reda ut förvirringen, så intressant är det inte. Den är enkelt skriven, det finns något fel här och där, men visst, det är ett intressant livsöde.
Bok: Fadersmord
Författare: Carina Bergfeldt
Förlag: Pocketförlaget
Jag kommer inte ihåg vad, men det var något som lockade mig till Carina Bergfeldts seminarium om boken Fadersmord på Bokmässan i höstas. Jag tror att beskrivningen innehöll något om kvinnomisshandel, vilket jag (förstås) föll för. Efter seminariet, som var mycket bra, köpte jag boken.
Fadersmord är en deckare i ”Dexteranda” blurbar Mons Kallentoft. Klart som fan att det är, huvudpersonen älskar ju tv-serien Dexter. Men i alla fall: ett lik hittas fastfruset vid en sjö, och två av ortens reportrar ger sig på att genomföra en egen utredning. Ibland tillsammans med polisen, men lika ofta tvärtemot. Samtidigt som vi får följa deras personliga liv likväl som deras utredning, får vi ta del av en anonym persons planering av mordet på sin pappa, en mycket sadistisk man.
Fadersmord är Carinas första bok, och det märks litegrann. Jag kan riktigt känna hur en bok nummer två skulle flyta bättre. Och en bok nummer två är något jag längtar efter. Jag brukar annars hoppa över deckarserier och följer inte särskilt många. Men Carina Bergfeldts böcker tänker jag hålla koll på.
Kuriosa: Carina Bergfledt vann nyss Stora Journalistpriset för sitt arbete med att rapportera från Utöya. Jag har inte läst hennes reportage, men jag lyssnade på hennes sommarpod om Utöya i somras, och det var det bästa jag hört i ett talat medium.
Bok: Hälsningar från ondskans axelmakter: vardag och vansinne i världens mest stängda länder
Författare: Caroline Salzinger
Förlag: Bokförlaget DN
Åh, vad jag brukar tjata om den här boken. Jag har tyckt att alla borde läsa den så när det blev min tur att välja bok till bokcirkeln var det ett självklart val. Den var fortfarande bra, men den hade åldrats något våldsamt. Förstås.
Den svenska reportern Caroline Salzinger har rest till alla de länder som George W Bush kallade ondskans axelmakter. I Hälsningar från ondskans axelmakter: vardag och vansinne i världens mest stängda länder får vi ta del av hennes upplevelser från Iran, Irak, Nordkorea, Syrien, Libyen och Kuba och det är förstås superintressant. Dels att få en röst inifrån de länderna, men även att få höra mer om livet som journalist i dessa situationer. Tyvärr är varje kapitel lite för kort, det blir för grunt. Och oj, vad boken åldrats. Eller snarare, oj vad världen har förändrats. Boken gavs ut 2007 och väldigt mycket har ju hänt i vissa av dessa länder sedan dess. Jag skulle vilja läsa en uppdaterad version idag.