Kategori: Bokprat

Hatar vet jag inte, men Mitt liv som porrstjärna var riktigt dålig. Jellicoe Road var inte heller någon höjdare, liksom Lex bok, Hemligheten på Mercy Close och Bananflugornas herre. Till exempel.

Jag har inte läst många klassiker. Vi behövde aldrig läsa klassiker i skolan, varken i grundskolan eller gymnasiet, och sen har det liksom inte blivit av. Ofta kan jag tycka att det är tråkigt att inte ha läst dem men det kommer så många nya böcker hela tiden som pockar på läsning. Men jag är i alla fall förberedd! För några år sedan sålde Expressen 30 klassiker, utvalda i samarbete med Albert Bonniers förlag, och jag köpte dem alla. Nu ska jag bara läsa dem också.

Min mamma, som läser supermycket och som recenserar här ibland, hann läsa Sara Lövestams Tillbaka till henne före mig, och trodde inte alls att jag skulle gilla den. Mamma brukar ha bra koll, så jag trodde inte heller att jag skulle gilla den här boken, även om jag gillat allt Lövestam skrivit innan.

Mamma hade fel. Och jag är numer helt övertygad om att allt Lövestam skriver är bra, punkt. Eller som jag skrev om Tillbaka till henne: ”Tillbaka till henne är detaljrik utan att bli torr och tråkig. Den är på 600 sidor utan att vara för lång. Den är ”skum och övernaturlig” utan att vara skum och övernaturlig. Tillbaka till henne är en riktigt bra bok.”

Jag tycker att jag ofta läser en bok som alla andra älskar, men som jag inte gillar alls. Det största exemplet är förstås Knausgård. ”Det är långt. Det är självupptaget. Det är ostrukturerat. Det är inte särskilt intressant.” Definitivt en överskattad bok(serie).

Underskattad vet jag inte, men jag tycker definitivt att fler borde läsa Li Cunxins Maos sista dansare. En bra inblick i Kulturrevolutionens Kina, som dessutom är bra skriven och en intressant levnadshistoria.

Jag blir väldigt lätt rörd, så gråter ofta till böcker. Blir fortfarande tårögd när jag tänker på den gamla damen som dör av en insekt (?) i barnboken om elefanten Babar. Men den bok jag gråtit allra mest till är PS: Jag älskar dig! av Cecilia Ahern. Men obs! Inte att förväxla med filmen, som jag tycker var usel. Hela boken är så fin (min vanligaste orsak till bok-gråt, att det är fiiiiint) och jag grät så mycket att jag var tvungen att gå och väcka sambon för att stå ut.

Brukar ni gråta till böcker?

Just nu är jag väldigt förtjust i Emma Hambergs Rosengädda-serie. Har inte varit något Hambergfan tidigare, men dessa böcker älskar jag, och de gör mig absolut glad. Men för att nämna något annat än Hamberg …

Det finns många olika stilar att bli glad av tycker jag. Många bra skrivna chick-litböcker blir jag glad av, men jag kan även bli glad av lite mer allvarliga böcker, inte av deras innehåll, men för att de är skrivna.

Men ok, om jag ska kora en bok jag blir glad av så är Marian Keyes bok Vattenmelonen en av dem.

Hm, den utgåva av Vattenmelonen jag har hemma har ett mycket gladare omslag, men hittar inte det på nätet nu

För mig är alla 47 Lottaböckerna en enhet. Många av mina ”Lottavänner” berättar att de gärna plockar ut en bok och läser bara sådär. Jag läser dem alltid i en följd. Därför är det väldigt svårt för mig att utnämna en av böckerna som mer favorit än de andra.

Oj, det är ju hur många böcker som helst! Jag läser verkligen om böcker. Som exempel: Marian Keyes böcker, de har jag läst flera gånger. Och Maeve Binchy. Och Ester Ringnér-Lundgren. Och Margit Sandemo. Och Phoolan Devi – banditdrottningen. Och Cherry Ames. Och … Ja, ni förstår.

Läser ni om böcker eller är det en gång som gäller?

Jag listar tre av de böcker jag läste under 2013 som extra bra. 438 dagar av Martin Schibbye och Johan Persson, Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman och Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg. Måste jag bara välja en blir det ändå Rosengädda. Ett glädjepiller med mycket tragik. En bok om att våga vara sig själv, och att låta andra vara dem de är. Allt skrivet med flyt och mycket humor.

Just nu lägger jag min tid på att sitta vid anhörigs sjukbädd, därav tystnaden. Men vill förstås inte försvinna helt, så tänkte göra som så många andra bokbloggare gör just nu, blogga enligt en 30-dagarslista. Ett blogginlägg om dagen enligt följande, helt enkelt:

Dag 01 – Bästa boken du läste förra året
Dag 02 – En bok som du har läst mer än tre gånger
Dag 03 – Din favoritserie
Dag 04 – Favoritbok i din favoritserie
Dag 05 – En bok som gör dig glad
Dag 06 – En bok som gör dig ledsen
Dag 07 – Den mest underskattade boken
Dag 08 – Den mest överskattade boken
Dag 09 – En bok som du inte trodde att du skulle gilla men som du älskade
Dag 10 – Favoritklassiker
Dag 11 – En bok som du hatade
Dag 12 – En bok som du brukade älska
Dag 13 – Din favoritförfattare
Dag 14 – Favoritbok av din favoritförfattare
Dag 15 – Favoritkaraktär: manlig
Dag 16 – Favoritkaraktär: kvinnlig
Dag 17 – Favritcitat från din favoritbok
Dag 18 – En bok som gjorde dig besviken
Dag 19 – En favoritbok som blev film
Dag 20 – Den bästa romantiska boken
Dag 21 – Favoritbok från din barndom
Dag 22 – Den bästa boken du äger
Dag 23 – En bok som du har velat läsa en längre tid
Dag 24 – En bok som du önskar att flera hade läst
Dag 25 – En karaktär som du kan relatera dig själv till
Dag 26 – En bok som ändrade din åsikt om något
Dag 27 – Det konstigaste/mest överraskande handlingen/slutet
Dag 28 – Favorittitel
Dag 29 – En bok som alla hatade men som du älskade
Dag 30 – Din favoritbok – always

Att bränna böcker för tankarna till Hitlertysklands bokbål (även om Hitlers Tyskland tyvärr inte har ensamrätt på denna styggelse). Men det här är ändå lite kul: en man går in på en bokhandel i Malmö, tar en Knausgårdpocket, kollar att golvet är av cement och tänder eld på boken! Allt med motiveringen ”det är den sämsta författaren genom tiderna”.

Jag tror att Knausgårdlitteratur är något man älskar eller hatar och det är ju rätt tydligt att mannen ovan och jag befinner oss i samma kategori, även om jag
inte uttryckte mig lika drastiskt.

Fick ett Facebooktips om att besöka Akademiska bokhandeln i Helsingfors och idag blev det ett stopp där. Såhär fint var det:

Köpte inga böcker, men något fick i alla fall följa med därifrån:

Det är nytt år, och dags att sammanfatta 2013 års bokliv.

Antal lästa böcker: all time low sedan jag startade bloggen! 64 lästa böcker. Mot 91 år 2012 och 112 år 2011. Men 2011 läste jag 47 snabblästa flickböcker, 2012 15 sådana, och 2013 0. Klart att det påverkar, liksom att vi har flyttat och renoverat i 8 månader. Men tråkigt är det i alla fall, även om jag egentligen räknar det som godkänt om jag når över 52 böcker.

Bästa läsning: när jag går igenom listan över årets lästa böcker är det inte många som sticker ut och slåss om att få komma in på den här punkten. Men årets bästa läsning var: Larma, släcka, rädda i Rosengädda av Emma Hamberg, 438 dagar av Johan Persson och Martin Schibbye samt Min mormor hälsar och säger förlåt av Fredrik Backman.

Årets överraskning: Hemligheten på Mercy Close av Marian Keyes. Tyvärr är överraskningen att den var så tråkig och rentav dålig. Den höll verkligen inte Marian Keyesklass.

Årets extra omnämnande: Mördaren i folkhemmet av Lena Ebervall & Per E Samuelson. Det här paret skriver spännande, faktaspäckat och intressant.

Årets sämsta: det känns onödigt att rabbla dåliga böcker igen, men som jag skrev ovan, min läsning har snarare bestått av halvdåliga eller dåliga böcker än bra i år.

Årets händelse: Bokmässan förstås, den är ju svår att konkurrera med.

Nästa år ser jag fram emot: Bokmässan, Bokresan och att renoveringen blir klar så jag får läsro!