Höstlovet blev inte alls så läsintensivt som jag trodde. Jag åkte till Eskilstuna med en påbörjad bok och två till i beredskap, förutom en alltid laddad iPad. Nu är jag hemma igen, med bara den påbörjade utläst. Jag hade tid, men ingen lust. Läste nämligen en väldigt trögläst bok, och som jag berättat tidigare dödar sådant all min läslust. Nåja, nu är den utläst så jag hoppas på att komma igång med en bättre snart!
Författare: Josefine
När man blir överraskad, och helt fast
När jag först läste om filmen och böckerna (en trilogi av Suzanne Collins) Hungerspelen tänkte jag ”nä fy”. Barn som dödar varandra. Har vi inte nog av det i verkliga livet?
Men någonstans inom mig låg boken och grodde och när jag gick in på Adlibris för att köpa böcker inför semester fanns den där. När jag hämtade paketet på utlämningsstället började jag omgående läsa just den boken. Och fastnade. Kort handlar den om en grupp människor som har tagit över styret i landet och gör allt för att behålla det. Med användning av otroligt brutala metoder kväser man större delen av övriga landet och låter en grupp vara eliten. Men blir det bättre när rebellerna tagit över?
Boknörd som jag är läste jag ut första boken på två kvällar. Snabbt iväg för att hyra filmen. Den stämde väldigt bra in på den bild jag skapat mig efter att ha läst boken. Upptäckte att det fanns en fortsättning, två böcker till. Kanske gick de att låna? Efter jobbet kvällen därpå kollade jag Stadsbiblioteket.se. Där fanns de som e-böcker. Laddade ner dem och läste intensivt. Ipaden blev urladdad och tur var väl det eftersom klockan blivit mycket. Måste ju sova lite också då det var arbetsdag dagen därpå.
Nu är alla delarna lästa. De är inte alls som jag först trodde. Inga spekulationer i våld utan våldsscener som ingick i handlingen, en handling och vinkling på ett tema som fascinerade mig och, som sagt, fick mig att sluka böckerna. Mycket välskrivna.
Typiskt mig. Hittar jag en ”ny” författare jag aldrig läst och gillar det som skrivs måste jag omgående läsa mer som denne skrivit. Och är det som Hungerspelen, en fortsättsättning av handlingen i nästa bok, blir jag helt fast.
Trailern för filmen:
http://www.youtube.com/watch?v=JFemmnriU70&sns=em
Höstlov i regnet = bokigt höstlov?
Jag har höstlov. Ja, eller egentligen årsdagssemester. I år är vi i Eskilstuna. Vi har inga direkta planer och med tanke på hur stan välkomnar oss (se bild) kanske det kommer bli tid för läsning? Hoppas det!
Sugen på en helg av boknörderi?
I februari åkte jag tillsammans med två vänner på Bokresan.nu. En helg full av boknörderi. Idag kom det info om att det blir en sådan resa 2013 också, men den här gången i april. Jag vet ännu inte om jag kommer följa med, men tipsar gärna er andra.
Och så gör jag det igen …
Så var det dags igen. Jag har snart bokcirkel men har glömt bort att börja med boken i tid. Som tur är har jag läst den tidigare, så i värsta fall kan jag nog hänga med i diskussionerna utan att ha hunnit klart.
Den här läser vi just nu:
Guillou levererar, och allt är precis som vanligt
Bok: Dandy
Författare: Jan Guillou
Förlag: Piratförlaget
Recensionsexemplar från Piratförlaget
Så har den släppts, Guillous del två i serien om 1900-talet. Vi rör oss under samma tidsperiod som förra boken utspelade sig, 1900-talets start till freden efter första världskriget. Som någon kanske minns försvann broder nummer tre ut ur handlingen ganska snabbt. Dandy är hans historia.
Sverre blir förälskad i en man och följer med honom från Dresden, där ju bröderna utbildat sig, hem till Storbritannien. När Albies ”hem” visar sig vara ett enormt gods inser Sverre att han inte blivit förälskad i vem som helst. Det här var en tid som var (ännu mindre) tolerant mot homosexuella än vad samhället idag är. Sverre och Albie får det inte lätt. Albie måste gifta sig och få barn för att kunna överta godset. Om han misslyckas med denna viktiga uppgift kan någon avlägsen släkting komma och slänga ut hans mamma och systrar för att själv ta över. Men de skjuter problemen på framtiden och bor tillsammans i ett hus på ägorna. Men kriget kommer emellan.
Sverre är väldigt stereotyp. En bög som gillar konst, kläder och inredning. Det är skönt att han är ingenjör och tycker om maskiner och teknik också.
Guillou skriver ju som Guillou, levererar alltid. Men som vanligt är det lite för långt. Och jag känner mig lite sviken i slutet, det är så väldigt tydligt att det kommer en bok tre, så bok två känns oavslutad. Men det är väl också en talang, att få läsarna att längta till nästa del. 🙂
På spaning i Berlin
Det blev ju en minibok med e-böcker som backup till Berlin nyss. Det blev inte så mycket tid för läsning, men Min kamp del 1 hann jag i alla fall läsa ut, mest på flygresorna.
Men även om jag inte hann läsa så mycket hann jag spana. Förstås! Två roliga boksaker hittade jag.
Ampelmann-bokstöd
I Östtyskland hade man en annan sorts grön och röd gubbe än man hade i Västtyskland. Denna figur, Ampelmann, har idag blivit en symbol för Berlin. Här som bokstöd!
Adventskalender
Tyskland älskar ju julen och på ett varuhus hittade jag den här. En adventskalender som innehåller en bok!
Mer än vad författaren klarar av
Bok: Modershjärtat
Författare: Katerina Janouch
Förlag: Piratförlaget
Recensionsexemplar från Piratförlaget
Roman nummer fem i Katerina Janouch serie om barnmorskan Ceiclia Lund och hennes familj bjuder inte på några överraskningar. Cecilia hamnar i trubbel, som vanligt. Cecilia riskerar fara, som vanligt. Mormor behöver hjälp, som vanligt. Mamma ställer till besvär, som vanligt. Cecilias äktenskap strular, som vanligt.
Men handlingen är förstås ändå lite ny: mormor Sonja blir påkörd av en smitare och hamnar medvetslös på sjukhus. Medan familjen vakar vid sjuksängen inser Cecilia att det inte handlar om en vanlig bilolycka, utan något mycket större än så.
Modershjärtat är mycket mer en deckare än vad de tidigare böckerna varit. Och det håller tyvärr inte. Det känns som att Janouch gör historien mer komplicerad än hon själv klarar av att skriva. Jag som hade börjat gilla serien mer och mer för varje bok (min text om bok 4, min text om bok 3, min text om bok 1) är tyvärr besviken.
För mycket, för tragiskt, för grått i Kadefors nya
Bok: Kast med liten kniv
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Piratförlaget
Recensionsexemplar från Piratförlaget
Jag har läst flera av Kadefors böcker, men bara en sedan jag startade I min bokhylla. Ungdomsromanen Nyckelbarnen fick en trea eftersom jag tyckte att storyn var lite overklig. De tidigare böckerna gillade jag mer, och den känsla jag får om någon säger Sara Kadefors är ”henne gillar jag”. Tyvärr blev jag besviken på Kast med liten kniv. Det är för mycket, för tragiskt, för grått.
Boken handlar om Jonas, både under uppväxten och nutid, då Jonas är vuxen. Jonas mår inte särskilt bra, varken nu eller då. Undan för undan förstår vi varför: han blir dumförklarad i skolan, får ingen förståelse hemma och hänger med halvkriminella kompisar. När en tjej han gillar dramatiskt dör tar han på sig skulden. De halvkriminella blir helkriminella och Jonas hakar på. Limsniffning, supande, inbrott … Men det blir bättre. Han gifter sig, blir engagerad pappa och det ser ljust ut. Tills han hör något han inte borde ha hört och ramlar rakt ned i ett svart hål.
Det skulle kunna vara intressant, men, om sagt, det är för mycket, för tragiskt, för grått. Det blir tyvärr bara en grå smet av det hela.
Populäraste litteraturtidskrifterna i Sverige – information den Tidningskungen
Information från Tidningskungen:
–
Åk till Göteborg under bokmässan och armbåga dig fram mellan montrarna, försök registrera dig på en populär skrivarkurs eller ställ alla kriminalromandebutanter på rad för att se hur lång kön blir. Allt visar att vi är – kanske mer än någonsin i historien – ett läsande och skrivande folk.
Må så vara att skrivandet sker i social media och på andra platser, men det har inte konkurrerat ut det traditionella skrivandet, litteraturen. Snarare tvärt om. Det kan vi tydligt se om vi tittar närmre på vilka tidningar svenskarna prenumererar på. För varje år blir det fler prenumeranter på tidskrifter som rör litteratur och författarskap.
Här är ett nedslag just nu – Sveriges mest populära magasin om böcker och för författare (statistik från Tidningskungen).
Topp fem litteraturmagasin i Sverige
1. Vi Läser
Vi Läser kallar sig ”Sveriges enda riktiga bokmagasin”. Det kanske är lite att ta i, men största stämmer i alla fall. Här läser vi om nya böcker, nya författare och nya trender. Lite utan riktning kan någon tycka, brett och bra säger någon annan.
2. Skriva
Skriva är magasinet för erfarna och aspirerande (är det en anglicism?) skribenter. Bär du en roman inom dig kanske den här tidningen kan hjälpa dig få dig att komma igång och få ut den.
3. Språktidningen
Många av oss följer Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson i Vetenskapsradion Språket varje vecka. Det här är tidningsvarianten av programmet. Artiklar om slangspråk, dialekter, döda språk och märkliga ortnamn avlöser varandra.
4. Novellix
Kanske inte en tidning per se, men eftersom den säljer oväntat bra måste vi ha med Novellix. Egentligen är det här ”småböcker” med en novell per utgåva. Man får två böckeråt gången, 16 gånger per år.
5. Ponton
Poton gör ett fint jobb för unga författare. Fyra gånger per år kommer tidningen ut med ett 20-tal poesi- och prosatexter av författare mellan 15 och 21 år. Att den kommer in på listan av de mest populära tidningarna är kul. Det bevisar att det finns återväxt.
Nu finns det såklart bredare kulturtidningar som säljer bättre. Men tittar vi på renodlade magasin om litteratur och skrivande är det här topp-5. Det finns hopp.
Till Berlin med en minibok
Om 2011 var det stillasittande året är 2012 det resande året (och med resor menar jag någonting med en övernattning). Jag har varit München, Vemdalen, Las Vegas, Göteborg, Norrtälje, Oskarshamn, Barcelona, Västerås, Irland och på en 11 länder lång bilsemester hittills i år. Nu är det dags igen. Idag åker sambon, svärmor och jag till Berlin.
Den här gången har jag inte haft någon ångest alls för bokpackningen. Jag tar med mig en bok i det behändiga Excess-formatet och ipaden som backup.
Ja, jag vet att jag är sist, men jag har inte läst denna än.
Pratande mullvadar är inte min grej
Bok: Verklighetsprojektet
Författare: Isabella Nilsson
Förlag: X Publishing
Jag gav faktiskt upp den här. Det var (nog?) första gången i år. Kanske har jag extra kort tålamod med böcker just nu eftersom jag har en sådan stor hög med olästa? Hur som helst, det här var inget för mig. Samtidigt har boken hyllats stort, så den är säkert bra, bara inte min grej.
En frustrerad bibliotekarie håller monolog
Bok: Kod 400
Författare: Sophie Divry
Förlag: Sekwa
Recensionsexemplar från Sekwa
Kod 400 syftar till en kod i Deweys decimalklassifikation som bibliotek använder för att kategorisera böcker. (I alla fall i Frankrike där boken utspelas. Enligt Wikipedia är Sveriges folkbibliotek på väg att gå över till detta system).
En bibliotekarie håller en monolog om sitt liv och sakta rullas en rätt tragisk historia upp. Genom hennes berättelser om böcker, författare och biblioteket inser vi att hon är undanskuffad, både i arbetslivet och privat. Hennes enorma passion för böcker lyser igenom, men hon passar även på att få ur sig mycket frustration.
Jag tyckte tyckte Kod 400 var lite svår att ta till sig, framförallt på grund av hur den var satt. Att läsa den var verkligen som att bli utsatt för någon som håller en monolog. Visst förstår jag greppet, men för mig blev det bara svårläst. Trots det har boken stannat kvar i mitt minne som en fin liten bok.
Grattis Birgitta! Och tack till sponsorerna
Jag är ledsen att jag är två dagar sen med att skriva etta inlägg. Ibland kommer livet emellan. Men. I min bokhylla fyllde ju år och jag ville fira genom att ge en present till en läsare. Många fler än jag trott var med och ”tävlade” (kul!) och jag önskar förstås att jag kunde ge bort presenter till alla, men så ser det tyvärr inte riktigt ut. Men Birgitta får ett paket på posten!
Paketet innehåller en bok från Piratförlaget, en bok från Damm förlag, en bok från Grim förlag, en bok och en fantastisk chokladkaka från Gefle Chocolaterie och en bok från Sekwa. Stort tack till dem! Och grattis Birgitta! Paket kommer på posten.
Min bokmässa 2012
Så, nu får vi nog räkna Bokmässan 2012 som slut. Ett sista inlägg, om min mässa.
Jag hade med mig 34 böcker hem:
- 11 köpta böcker
- 3 recensionsexemplar
- 2 böcker till födelsedagspresenten
- 18 böcker från goodiebags
Flera av mina bokbloggarkollegor har svarat på en enkät. Jag gör det samma:
Årets seminarium: Åh, det vet jag inte.
Årets pryl: Mitt extrabatteri till iphonen. Ovärderligt!
Årets fynd: Hmm, det har jag svårt att utse faktiskt.
Årets räkmacka: Äter inte räkor. Åt däremot köttbullar uppe i den klassiska räkmackerestaurangen på Bokmässan förra året. I år lyckades vi aldrig med det.
Årets miss: Första dagen var vi för ostrukturerade.
Årets mest irriterande: Att det är så ohyggligt dålig täckning inne på mässan. Blir galet frustrerad.
Årets roligaste: Blandningen! Seminarier, semester, mingel, montrar, middag med kompis.
Årets lyxigaste: Att vi bodde på ett mycket bättre hotell i år, som dessutom låg vid en spårvagnsstation. Skönt att åka fram och tillbaka till mässan istället för att gå!
Årets outfit: Att jag kom ihåg att ha kläder med fickor. Det var en av de viktigaste lärdomarna från förra året, att man vill ha kläder med fickor. Så det hade jag i år. Mycket smart.
Årets läsning: Jag läste inte en rad, förutom bloggar, Facebook och Twitter under Bokmässan. Varken hann eller orkade.
Årets signering: Alla signeringar är kul, men det var ingen ”drömsignering”. (Har i och för sig väldigt svårt att se vem en drömsignering skulle vara.)
Årets tygpåse: Tygpåsar är inte min grej. Alls.
Nästa år:
- Ska jag verkligen ha kläder med fickor igen.
- Ska jag använda min supersmarta väska igen.
- Ska vi tänka annorlunda när det gäller seminarierna. Lägga mer tid på planeringen.
- Ska vi bo på Park. Ja, hotellet är redan bokat.
- Ska vi nog åka hem lite tidigare på söndagen, eller vara lediga på måndagen.
- Ska jag nog fortsätta att bara fota med mobilen. Visst, årets bilder är trista, men jag orkar bara inte släpa med – eller använda – kameran.