Etikett: Josefine

Bok: Vi
Författare: David Nicholls

Malmö Centralstation. Helt slut efter två dagars konferens på dagtid och middag hos vänner på kvällstid. Går förbi Pocketshop. Åh! Trots att jag vet att jag inte kommer orka läsa en rad använder jag tågresan som ursäkt och går in. David Nicholls! Måste ha! Gillade verkligen En dag. Läste inte en rad på tågresan, men nu har jag gjort det. Och jag är inte såld. Historien är mycket mognare än En dag, men inte alls lika medryckade. Ända fram till sidan 100 funderade jag på att ge upp. Mycket mer lågmäld och vuxen, men också seg.

Douglas, en medelålders ganska tråkig man, får livet slaget i spillror när frun Connie, den äventyrliga konstnärssjälen, säger att hon troligen vill skiljas. Men sommarens resa då? De skulle ju visa det kulturella Europa för sin 18-åriga son Albie. Connie går med på att åka, men istället för en sista trevlig sommar fylls resan av gnissel, svek, bråk och slitningar.

Bok: Projekt längtan
Författare: Marika King

  

Jag gillade verkligen Marika Kings första bok om konsulten vars liv gick för snabbt. Och som jag längtat efter uppföljaren. (Varför har jag inte läst den förrän nu då undrar ni? För att förlaget två gånger frågat om de får skicka den till mig och jag två gånger sagt ja, men så har ingen bok kommit. Det gjorde att jag inte hade lust att köpa den till inbundet pris, men nu såg jag den i pocket.)

Men tyvärr blev jag besviken. För höga förväntningar? Delvis, men inte bara. 

Huvudpersonen Lisa är i slutet av sin tre månader långa sjukskrivning från Konsultfirman. Vad är meningen med livet? Vad vill hon göra? Hur ska hon undvika att bli utbränd igen? Frågorna leder henne till Ghana, där även en av männen från förra boken dyker upp …

Ju mer jag tänker på det, desto mer besviken blir jag faktiskt. Hur hjälporganisationer fungerar och inte fungerar, hur FNs lönesystem är uppbyggt, hur Gates Foundation vill ha sina rapporter och hur Ghanas ananasindustri är uppbyggd, det kan jag nu. Vad som händer med Lisa och mannen vet jag (typ). Men vad hände med Lisa? Premisserna för bokserien är ju Lisas inre resa, och mitt i alla Excelanalyser tappas den bort. Visst, den nämns snabbt på slutet igen, men som röd tråd finns den inte. Boken är tjock. Ta bort minst hälften av detaljerna om arbetet och ta med mer av LISA, det hade blivit så mycket bättre. Och mer relevant.

Bok: Hur kunde hon?
Författare: Dana Fowley

Heather blir som vanligt våldtagen samtidigt som hon stryps. En dag går strypningen för långt och Heather får hjärnskador av för lång tid utan syre. Hon är åtta år och förövaren är hennes styvfarfar. 

Dana Fowley är Heathers syster och det är hon som skrivit boken och är huvudpersonen. Hon börjar våldtas när hon är fem år. Övergreppen pågår i tio år och hon blir våldtagen ungefär fem gånger per vecka. Ibland mer: en juldag när hon tror hon ska få kalkon och julklappar blir hon våldtagen tre gånger. Förövarna är hennes mamma, styvfar, morfar, farmor, farfar och kompisar till familjen. Farmor och farfar är värst, eftersom de blandar in sadistiska inslag Morfar är nästan inte ens jobbigt; hon är äldre så rent fysiskt gör det inte så ont, han är alltid ensam och han kräver ”bara” sex. Inte som farfar som stryps eller skrubbar henne ”invändigt” med en tandborste. 

 

Men allra värst är mamma. Det klassiska är (väl?) att mammorna inte låtsas se men Danas och Heathers mamma hjälper till att trycka Dana på plats, är själv delaktig vid våldtäkterna (som ofta sker i grupp) och uppmuntrar kompisar att förgripa sig på hennes döttrar. Dana lever hela tiden med känslan att en mamma ska vara den trygga punkten, och hennes mamma är allt annat än det. 
Det är förstås en helt galen historia, både vidrig och intressant. Mestadels handlar den om tiden efter att övergreppen tar slut, hur Dana mår och hur hon till slut går till polisen. Vi får följa rättegångar mot några av förövarna och Dana är väldigt ärlig, alla namn är verkligen och hon hymlar inte om sina egna misstag i livet. Men. Boken är ganska dåligt skriven. Meningar som inte hänger ihop med den föregående, helt irrelevanta saker tas med och till slut irriterar jag mig mest. 

En vecka i Funäsdalen är slut. Min mormor är uppvuxen här, och vi hade hus på släktgården i många år, så Funäsdalen är ”hemma”. Nu var det fem år sedan vi sist var här, så tiden har tillbringats med att åka runt och titta på alla favoritställen. Och shoppa. Både på lågprismarknaden Tältet, på Funäsdalens marknad, och i de många slöjd- och hantverksbutiker som finns. Trots ett digert schema har jag hunnit läsa nästan hela bokpackningen; jag är inte helt klar med Magasinet Filter, men det räknas inte riktigt? 🙂

Bok: Alltid för er
Författare: Gunilla Lindh & Cecilia Berglund

En bok som verkligen ska gripa tag. Men inte gör det. Välutbildade och framgångsrika Gunilla får fint jobb utomlands och flyttar till Tyskland. Där träffar hon Friedrich som på ett märkligt sätt gör slut med sin flickvän för Gunillas skull. Efter ett tag kommer första barnet, och ganska snart misstänker Gunilla att något är ”fel”. Och då stänger maken av. Inget är fel med hans barn, punkt. Barn nummer två och tre kommer: samma situation. Gunilla och Friedrich har fått tre barn som alla är sjuka, och Friedrich blir allt mer inåtvänd, flyr familjen och beter sig allmänt märkligt. 

Bokens titel syftar förstås att Gunilla alltid finns för sina barn, och under de år som läsaren får följa med är det tydligt. Hon har haft ett annorlunda livsöde, men boken känns faktiskt mest som en hämnd mot den dåliga maken och pappan Friedrich. Smustigi byk som tvättas offentlig, utan att vara särskilt intressant. 

Bok: Järnblod
Författare: Liza Marklund

Sista boken om Annika Bengtzon! Jag har läst alla böcker i serien men har inget särskilt förhållande till dem. Men det kändes som en värdig avslutning. Säcken knöts ihop, vi fick lite mer insyn i Annikas bakgrund samtidigt som boken hade en egen handling också. Ja, en bra avslutning helt enkelt. 

Bok: Mille Birds bok om döda saker
Författare: Brooke Davis
Recensionsexemplar från Albert Bonniers förlag

”Hundraåringen” goes Australien? Ja, lite så är den här boken. När lilla Millie Birds pappa dör, lämnar hennes mamma henne på ett varuhus. Millie slår läger på damunderklädesavdelningen och de första dagarna går bra. Maskinskrivaren Karls fru dör i cancer och efter att ha bott hemma hos sonen tills svärdottern fick nog hamnade Karl på ett äldreboende. Men Karl är bara gammal, inte sjuk, och passar inte in. Han rymmer och bosätter sig på varuhuset, där han träffar Millie. Agathas man dör, och hon tappar fotfästet. I sju år stänger hon in sig i sitt hus, låter trädgården växa igen och har bara ett titthål i ena fönstret. Karl och Millie blir upptäckta, och Millie flyr hem till sin närmsta granne: Agatha. 

De tre kämpar alla mot demoner på eget håll, men finner varandra. Tillsammans ger de sig av på en resa (för vissa av dem en flykt) genom Australien. 

Humor, roligt språk, varm och känslig är ord som kan sammanfatta boken. Att den dessutom är skriven av en debutant gör mig väldigt nyfiken. Jag kommer absolut följa författarens framtida utgivning!

Tänkte uppdatera med ett lästips! Och ett tips om en bok du kan hoppa över …

Bok: Drottningen av Rottnevik
Författare: Kringlan Svensson & Nanna Johansson

Jag kan inte sätta fingret på varför, men Drottningen av Rottnevik påminner mig både om Jonas Jonassons och Emma Hambertgs böcker. Tyvärr är det ingen jämförelse den här boken vinner på. Visst är den bra, men det lila extra saknas. En brukskommun på dekis. Pappersbruket går dåligt, politikerna har gett upp, staden saknar gnista. Då får en lokalpolitiker samtalet som ska förändra allt: Hollywood vill spela in en scen med Harrisson Ford i stan. Politikern får hybris, och staden får några bra, men fullständiugt galna år. Sedan går proppen ut, och allt blir värre än tidigare. En läsvärd satir, eller till och med lite bättre än så, men ja, det lilla extra saknas.

Bok: Det kommer aldrig mer vara du
Författare: Anne-Lie Högberg

Det är midsommar och kärnfamiljen åker ut till vänner på landet för att fira. Men på natten erkänner mannen att han är kär i frun i vänfamiljen. Skilsmässa och ny familjekonstellation.

Jag har faktiskt valt att inte ta reda på om detta är en debutbok eller inte. Men den är full av debutantmisstag. Så mycket oväsentligheter (det är till exempel helt oväsentligt för storyn och upplevelsen vad dagisbarnet – som är med i två meningar och inte tillför handlingen ett dyft – heter, hur haklappen ser ut och hur mycket mat som hamnar på bordet.), så många ord som bara känns som staplade på varandra (inget direkt citat, men av typen. Jag gick upp. Jag gick ut i köket. Satte på vattenkokaren och tog fram teet ur skafferiet. Jag drack teet. Händerna blev varma av den fantastiska drycken.), och så många standardmeningar som inte passar i handlingen (familjen ska åka iväg, hon ville inte, men ändå står det att de äntligen kom iväg. Varför inte använda begreppet till slut istället?). Dessutom finns det en hel del språkfel. Med en hårdare attityd från förlaget hade bokan varit hälften så lång, men det hade varit bättre.

Bok: Sagan om Isfolkets 47 delar + Häxmästarens 15 delar + Legenden om Ljusets rikes 20 delar
Författare: Margit Sandemo

Stora ord, men så känns det. Februari till juli tog det, och jag har läst en del andra böcker också men nu har jag läst ut alla 82 böcker i Margit Sandemos serier om Isfolket och Häxmästaren. 47 böcker om Isfolket, 15 om Häxmästaren och 20 om Ljusets rike. Puh!

Det finns förstås massa saker att analysera och skriva, men jag gör inte det. Det finns hur många som helst som fördjupat sig I Margit Sandemos alster och de gör det mycket bättre än vad jag skulle hinna med nu. Men min upplevelse har varit:

De är ju bra. Precis som att jag älskar Zlatanboken för att den främjar läsning är jag säker på att dessa böcker gjort samma sak men för en annan målgrupp. Och det är ju alltid fantastiskt. Böckerna är väldigt fantasifulla, men också ganska slarvigt skrivna. Språket är uselt, inte för att Margit inte kan skriva, utan för att det kryllar av korrfel. Plötsligt kommer någon stor bokstav, ett å istället för ett o, en del norska ord som inte blivit översatta, och så vidare, och så vidare. Böckerna är inte heller direkt genusmedvetna och homosexualitet behandlas inte direkt snyggt. Och trots att det vimlar av spännande fantasifigurer finns det ett drag av rasism. Men som vanligt: ”det gör det i Pippi också”.

Vissa böcker är definitivt bättre än andra (vissa fick jag till och med kämpa mig igenom), men alla är läsvärda. Det jobbigaste med att läsa alla i en följd var att karaktärer måste dö. En, två eller tre böcker och så var de borta. Det är bara böcker, men jag sörjde ändå. Då har författaren lyckats.