I min bokhylla

Mitt favoritdjur (förutom katter) är flodhästen. 2007 tillbringade vi några dagar vid Grumeti River i Serengeti, Tanzania. I floden härskade flodhästen, detta mäktiga, och livsfarliga djur (flodhästen är egentligen växtätare, men eftersom den har så stort gap händer det att den råkar äta upp människor av bara farten. Flodhästen gillar heller inte att bli störd och dödar människor som badar, tvättar osv bara för att de stör.) som fångade mitt hjärta.

Vi har inte särskilt mycket prydnadssaker hemma (förutom några katter), men två flodhästar har det blivit. De står i bokhyllan. När jag bad sambon, som är grafisk formgivare, att ta fram ett utseende för I min bokhylla fick jag Kiboko som logga. Kiboko betyder Flodhäst på Swahili och har ju dessutom en ”bok” i sitt namn. Alltså helt perfekt för en person som faktiskt har flodhästar i sin bokhylla.

I inforutan här intill skriver jag att I min bokhylla blandar högt och lågt. Ett bra exempel på det: i helgen köpte jag tre böcker.

Den stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa, som ju tilldelades Nobelpriset i litteratur i torsdags. Galaprinsessor av Ruthanna Hopper och Amanda Goldberg (döttrar till Dennis Hopper och Leonard Goldberg). Och En shopaholic säger ja av Sophie Kinsella. De två sistnämnda hittade jag, inbundna, för 32 kr vardera på Ica Maxi.

Jag har börjat läsa Trasig av Shy Keenan. Det är precis min typ av bok, och första meningen är ju genial: ”Hej, jag heter Shy Keenan, jag föddes och söndertrasades i Birkenhead…”.

Jag har läst många böcker om övergrepp men det som slår mig direkt är hur otroligt stark berättelsen är. Den största orsaken tror jag är att författaren varken tar i eller förmildrar. Här är det rakt på sak som gäller och det är gripande.

Men än har jag bara läst 87 sidor. Får se om det håller vägen ut.

Nej, jag blev inte klar med boksorterandet förra helgen. Men efter två timmars klättrande denna fredagkväll är det gjort! Sambons första ord: vi måste ha en ny bokhylla.

Nåja, än finns det plats kvar, men däremot kommer jag aldrig mer vänta så länge med att sortera lästa böcker igen.

Idag blev det så klart vem som får Nobelpriset i litteratur 2010: Mario Vargas Llosa. Jag har inte läst något av honom, men trots att detta inte är en litteraturblogg som recenserar nobelpristagare, funderar jag på att göra det.

Har du läst någon Mario Vargas Llosa-bok?

I somras tillbringade jag en oerhört het vecka på Sicilien. Jag hade fått Jo Nesbøs böcker, men bara läst en och tyckte att det var en bra sommarläsning. Alltså hade jag med mig fem av hans Harry Hole-deckare. Om det inte varit så varmt (43 grader …) så hade vi gjort mer, men nu blev det en ganska lugn strandsemester. Perfekt för läsning med andra ord!

Fyra av böckerna hann jag med, och resten fortsatte jag att läsa när jag kom hem.

Mannen Jo Nesbø är fascinerande. Enligt Wikipedia är han författare och musiker, utbildad till civilekonom och finansanalytiker och har arbetat som mäklare och journalist. Ändå är det något med böckerna som inte går hem hos mig. Jag läser snabbt, till och med mycket snabbt, men det tog mig relativt lång tid att ta mig igenom böckerna. Inte för att jag läste mindre, utan för att orden på något sätt tog längre tid att läsa.

Jag gillar karaktärerna, historierna och språket. Ändå är det något med helheten som inte riktigt tilltalar mig. Men som semesterböcker på en het strand var de perfekta.

Foto: Håkon Eikesda

Jo Nesbø ges ut av Piratförlaget i Sverige. Här hittar du hans författarsida på deras sajt.

Den här gången ser jag den i Expressens Leva & Bo: en rolig vägghylla för dina böcker. Kanske något att ha bredvid sängen?

Text och bild från Design Online:

Readers nest är en enkel men genial liten hylla för alla bokälskare. Inga fler ”hundöron” tack vare detta smarta sätt att förvara boken du läser. Lätt att placera där du helst läser, vid favoritfåtöljen, sängen eller varför inte på trädet vid hängmattan.

Varumärke: David design

Designer: WIS design

Material: vitlackerad metall
Mått: 17,5 x 32 x 17,5 cm (BxHxD)

Jag köper mycket böcker. Jag får mycket böcker. Och jag har en 3,43 meter hög bokhylla. Detta gör att jag sällan stoppar in nya böcker på sin plats i bokhyllan. Istället hamnar alla nya, lästa böcker liggande på en av hyllorna i armhöjd. Nu är den hyllan mer än full och jag har börjat annektera även hyllan bredvid. Fult, rörigt och med skadade böcker som följd. Kanske dags att släpa fram stegen och ta tag i det där i helgen?

En av de stora fördelarna med att arbeta inom Bonnierkoncernen är personalbokhandeln. Där finns de senaste böckerna, magasinen samt biobiljetter. Allt till ett billigare pris än ute i handeln. Åren 2002-2006 spenderade jag läskigt mycket pengar där men efter min ”Bonnierpaus” (2006-2009) har jag inte varit tillbaka. Igår var det premiär. Och vips så hade jag gjort av med nästan tusen kronor på fyra biobiljetter och fyra böcker.

Bland annat denna:

”Vad ska du bli när du blir stor?” När andra ungar svarade polis, prinsessa, kock eller lärare svarade jag ”jag ska jobba på bokförlag”. Under uppväxten tänkte jag samma sak, det var på bokförlag jag skulle hamna. Jag följde med hem till familjens vänner i bokvärlden, och Lottaböckerna (som ska få ett eget inlägg som sagt) övertygade mig än mer.
Åren gick och mitt första jobb blev inom TV. Sen magasin, tidningar, tv, tidning osv. Mediebranschen tog över alltså. Eller tog över; mediebranschen tog över mitt liv men i hjärtat är det bokbranschen som regerar.
Trots det har jag har aldrig besökt bokmässan. I år var det extra jobbigt, när jag insåg att jag kände ett fyrtiotal människor som åkte dit. Både familj, vänner och bekanta. Till slut sköt jag bort undanflykterna. Även om jag inte arbetar i bokbranschen kan jag i alla fall verka i den. Så föddes planerna på att åka på bokmässan 2011. Och bloggen I min bokhylla.

Hösten 2007 fick jag ”bokköpsförbud” av min sambo (jag köper mycket böcker och jag har aldrig slängt en enda). Lägenheten fullkomligt svämmade över av böcker och han hade fått nog. Vi hade fem Billybokhyllor där varje millimeter var täckt av stående, liggande och ditpressade böcker. Dessutom fanns det böcker på vägghyllor som satt runt om i lägenheten, uppe mot taket. Jag kan faktiskt förstå att han tröttnade.

Samma jul bestämde vi oss för att flytta, och mitt krav var enkelt; vi måste flytta till en lägenhet där vi kan bygga ett bibliotek. Och den 7 mars 2008 flyttade vi till Hornsgatan, byggde bokhyllor från golv till tak (3,43 meter i takhöjd) och jag började köpa böcker igen.

Den fysiska prylen bokhylla är med andra ord viktig för mig. Och jag gillar pappersboken. Känslan, prasslet, lukten. Men jag läser såklart e-böcker också. Till det använder jag min Ipad, som klarar av böcker (av vissa format) riktigt bra. Jag har en del logistikproblem (som att jag inte kan lägga ifrån mig ipaden någonstans när jag ska sova och alltså inte läser i sängen) men när jag väl läser böcker i den är det ju hur bra som helst. Och ipad-appen Ibooks har faktiskt en bild av en hylla som mina böcker ställs på.

Alltså funkar ”I min bokhylla” lika bra för alla sorts böcker och det fick bli mitt bloggnamn.

I Expressen Söndag läser jag om hyllan Pockethus. En jättekul förvaring!

Bild och text från Designtorget:

Hylla Pockethus
Åsa / Emme Copparstad
Fiffig förvaring för de pocketböcker du planerar att läsa härnäst, med en specialplats för pågående boken! Åsa och Emme Copparstad har formgivit. Gjord av pulverlackad metall.
Pris 450:-

Det började lite segt. Medan min bror kunde läsa redan när han var fyra år, kunde jag knappt ljuda mig genom en mening när jag började i ettan. Jag ville helt enkelt inte. Det var tråkigt att läsa, hade jag bestämt. Efter en liten tid i skolan (några veckor?) kallades en speciallärare in för att arbeta extra med alla som hade problem med läsningen. Den kvällen gick jag hem och läste en hel Lotta-bok. (Lotta-bok? Det blir ett helt eget inlägg längre fram).

Och så har det fortsatt. I mellanstadiet skulle vi rapportera in att vi läst tio sidor i valfri bok varje kväll. När jag på fem dagar presenterat lika många böcker gav läraren upp och min rapporteringsplikt upphörde.

Jag kommer från en läsande familj (säkert därför jag var anti i början) och under uppväxttiden hände det ofta att mamma, brorsan och jag satt i olika hörn av lägenheten och läste – en hel helg.

Läsningen har fortsatt och nu startar jag en bokblogg.