Jag har varit i Las Vegas och mina tidsinställda inlägg har av någon anledning inte publicerats.
Resen har innehållit allt galet Las Vegas har att erbjuda, inklusive helikopterflygning till Grand Canyon och ett Elvisbröllop (jag var gäst, inte brud). Och så lite läsning vid poolen förstås!
En 23-årig svenska grips i Brasilien med ett kilo kokain i resväskan. Som straff får hon tre års samhällstjänst – och i uppgift att läsa Selma Lagerlöf och Harry Martinsson. Låter som en helt galen story? Jag håller med. Men läste om den i Vi Läser.
Domaren läste av situationen och ansåg att denna tidigare ostraffade svenska råkat i klorna på värre skurkar. Vad skulle det hjälpa att kasta henne i fängelse? Det enda det skulle mynna ut i att hon blev mer kriminell, tyckte domaren. Så han googlade efter svenska nobelpristagare och kom fram till att Martinsson och Lagerlöf hade skrivit passande böcker.
Ett minst sagt annorlunda straff! Och självklart kan man diskutera om läsning ska ses som ett straff, och om en sådan här dom är passande för någon som smugglat knark. Vad tycker ni?
Plöjer några nummer av Vi Läser just nu och måste tipsa om boken Living with Books. Boken visar upp privata boksamlingar och bibliotek från människor världen över. Otroligt härliga bilder!
Piratförlaget har haft releasemingel för Sara Lövestams nya bok ”Tillbaka till henne”. Det var varmt och trångt, intressant och kul.
Minglet hölls på HBTQ-bokhandeln Hallongrottan och Sara både läste ut boken och blev intervjuad. Tack för inbjudan, Pirat!
Jag hat inte läst boken än, men den får följa med mig på semester nästa vecka. Är väldigt peppad, som ni kanske kommer ihåg har jag verkligen gillat hennes tidigare böckeR.
Foto: Josefine Lindén
Foto: Josefine Lindén
I min bokhylla har varit med i Vi läser! (Tillsammans med massa andra jag känner, ser jag på listan, men ändå).
Måste tipsa om sajten Bokbloggar.se. Det är helt enkelt en tjänst som listar massa olika bokbloggar och deras blogginlägg. Extremt nischat, men kul om man vill läsa ännu mer om böcker.
Bok: Jakten på El Chapo : det mexikanska drogkriget och världens mest efterspanade narkotikaboss
Författare: Malcolm Beith
Förlag: Ica bokförlag
Recensionsexemplar från Ica bokförlag
Superintressant ämne. Lite för torr.
2009 är narkotikabossen Joaquin ”El Chapo” Guzman världens näst mest efterspanade man, efter Bin Laden. Mexiko fullkomligt drunknar i droger och kriminalitet och El Chapo är en av de allra värsta bovarna. Den amerikanska journalisten Malcolm Beith har följt i El Chapos fotspår och intervjuat rivaliserande kartelledare, poliser och amerikanska DEA-agenter.
Vanligtvis brukar jag gilla böcker som är skrivna av journalister, som innehåller fakta och som handlar om samhällsproblem. Men det är för mycket. För mycket fakta. För mycket torrt opartiskt journaliststpråk, för lite engagemang och personliga röster. Tyvärr kan jag inte alls ta boken till mig.
Bok: Modellsommar
Författare: Paulina Porizkova
Förlag: Prisma
1965 föds Paulina Porizkovas i Tjeckien. 1968 flyr hennes föräldrar till Lund medan Paulina lämnas kvar i Tjeckien hos sin mormor. Först som trettonåring återförenas hon med sin familj i Sverige. Det är en tantig flicka, som blir mobbad i skolan tills hon en dag upptäcktes och blev modell i Paris, allt medan klasskompisarna inte ens har tagit studenten än.
Paulina skrev också en bok. I Modellsomamr heter huvudpersonen Jirina Radovanovicova. Bakgrunden är liknande den som författaren själv har. Tjeckiskt påbrå, mobbad i skolan, blir modell. Jag är inte helt förtjust i detta otyg, att egentligen beskriva en sann historia men ändå inte. Jag tycker bara det är rörigt och har svårt att släppa Paulina och låta Jirina ta plats, och tvärtom.
Trots det är boken intressant. Den ger en väldigt bra och initierad bild av modellbranschen, är bra skriven och är till och med spännande. Men den hade varit bättre om det var fler likheter mellan Paulina och Jirina. Eller fler olikheter.
Jag brukar försöka tänka på att inte bära för tungt (har en gammal ryggskada). Så oftast har jag ingen bok med mig, utan läser Facebook, Twitter, bloggar och nyheter i mobilen om jag reser under dagen. I morse kunde jag dock inte släppa boken. Så idag har 560 sidor – 896 gram – Harry Hole hängt med mig på buss- och tunnelbaneresor över stan. Tungt. Men så värt det!
Vaknade sju idag, vilket är lite onödigt. Jag behöver sova. Men å andra sidan kan man ta med sig täcke och kudde till soffan och ägna sig åt det här då.
Bok: Familjen Kennedy, en amerikansk dynasti
Författare: Lennart Pehrson
Förlag: Historiska Media
Recensionsexemplar från Historiska Media
Det finns några händelser som skett där jag alltid kommer ihåg exakt vad jag gjorde när de inträffade. En av dem är mordet på JF Kennedy. Jag var tio år och satt i köket och gjorde läxor med radion på. Plötsligt fick jag höra att Kennedy var skjuten. Jag rusade till mamma som var i ett annat rum och
berättade. Hon blev lika chockad hon. Därefter satt vi som klistrade vid TV:n resten av kvällen.
Därför var det mycket intressant att läsa denna biografi över J F Kennedy och hans familj. Historien börjar med patriarken, Patrick Kennedy, som emigrerar till USA från fattigdomens Irland.
Boken är indelad i tre delar där den första handlar om de äldre familjemedlemmarna. Varje kapitel lägger tyngdpunkten på en medlem i familjen, modern, fadern, de olika syskonen.
Författaren går vidare med del två där man får läsa om Kennedys presidentid och familjen som vuxna. Till slut del tre som riktar in sig på barn och barnbarnen i dynastin.
Jag tycker om information man får, sättet boken är skriven på samt stilen som författaren har. En bra, intressant bok om man vill veta mer men ändå inte fördjupa sig allt för mycket om familjen Kennedys liv.
Det här året har jag jobbat, jobbat, jobbat. Jag har försummat både vänner och familj, och definitivt mig själv. För att inte tala om läsningen.
Men från och med denna vecka har åtgärder tagits på jobbet. Nu hoppas jag bara att det även blir så i verkligheten och inte bara på pappret. För jag ser fram emot att ha lästid igen!
Bok: Rikitikitavi
Författare: Rikard Wolff
Förlag: Wahlström & Widstrand
I vissa fall är jag ytterst kategorisk och tycker inte att man kan sona sitt brott. Ett sådant är misshandel av sin partner. Det spelar ingen roll vad som ligger bakom. Det finns ingen ursäkt. Jag har oerhört svårt för en viss skådespelare idag, som var något av en favorit tidigare, eftersom jag vet hur han behandlade sitt ex. Jag lyssnar helst inte på musik av artister som man vet misshandlat. Och så vidare. Därför blir det oerhört jobbigt att säga att jag verkligen gillade Rikard Wolffs Rikitikitavi.
Vet inte om ni kommer ihåg det, det skrevs en hel del om det, men i boken framkommer det att Rikard blivit galen av svartsjuka och misshandlat sin partner.
”I boken berättar du om din svartsjuka och när du misshandlade din första kille, har du lärt dig att hantera din svartsjuka?
– Ja, på så sätt att jag inte längre slår någon. När rädslan att bli övergiven kommer, försöker jag vara vuxen och koka te i stället.” Rikard Wolff blir intervjuad i Arbetarbladet
Det är inte ok. Men jag gillade boken från första stund. Den är bra skriven, berättar en intressant historia och är självutlämnande.
I Rikitikitavi får vi följa Rikards liv, från barndom till idag. Han delar med sig av både glada och svåra minnen och han gör det rättframt och utan att hymla. Även när det han berättar är riktigt jobbigt.
Det finns mycket självinsikt i den här boken, och jag faller som en fura.
Bok: LCHF på mitt sätt
Författare: Ulrika Davidsson
Förlag: Ica bokförlag
Recensionsexemplar från Ica bokförlag
Jag har ätit ”typ” lchf sen i somras och för någon som helt lägger om sin kost behövs en kokbok. Men jag blir lite nervös av just orden ”LCHF på mitt sätt”. Antingen så är det lchf eller så är det inte lchf, liksom. Recepten är inte riktigt lchf. Tyvärr.
Boken inleds med ett faktakapitel. Det är skrivet på ett enkelt sätt vilket gör att man lätt tar innehållet till sig. Även här finns ”mitt sätt” med, och saker som enligt strikt lchf är totalförbjudet är enligt boken något man kan unna sig ibland.
Boken är bra skriven, bilderna läckra och recepten goda. Men det är ”lchf på mitt sätt” och inte strikt lchf. Det ska man vara medveten om. Jag är tillräckligt kunnig för att ta bort eller byta ut ingredienser så för mig är boken snarare en inspirationskälla än en kokbok jag följer slaviskt. Men som inspirationskälla är det mycket bra!
Det här med bokmärken är ju en viktig fråga. Vissa viker hundöron, vissa använder det som finns närmast till hands när de behöver ett bokmärke, någon använder toapapper eller gamla vykort.
Jag använder ”riktiga” bokmärken och jag har hur många som helst. Det är nog mitt allra vanligaste souvenirinköp när jag reser.
Såg detta bokmärke häromdagen. Verkar sjukt smart, men lite ocharmigt kan jag tycka. Och då faller det bort för mig.
Vad använder du för bokmärke? Är bokmärket viktigt?