I min bokhylla

strong>Bok: Jag lever, pappa: Utøya 22 juli 2011 – dagen som förändrade oss
Författare: Erik H Sønstelie, Siri Marie Seim Sønstelie
Förlag: Forum

Siri Marie deltar i ungdomslägret på Utøya år 2011 när Breivik dyker upp och skjuter ihjäl och skadar så många. Hennes pappa Erik arbetar inom Schibsted och slits mellan att agera som pappa och som journalist. De berättar båda sin historia i den här boken.

Jag har läst många böcker av ”den här sorten” men det här är första gången jag läser med hjärtklappning och stresspåslag, livrädd för att Breivik ska hitta folk. Detta trots att jag förstås vet hur det gick. Jag kan inte sluta läsa. Det är väldigt många otäcka detaljer, vilket jag ju kan tycka illa om, men här är det bara bra.

Jag kan däremot tycka att det är lite för mycket ”runtom”, och jag hade gärna strukit en del för att tighta till det hela. Men att få läsa en inside story från Utøya var väldigt intressant.

Jag fortsätter ”beta av”. Så här kommer mina tankar om ett gäng nya böcker:

Bok: Någon att lita på
Författare: Hans-Olov Öberg
Förlag: Kalla Kulor Förlag

När jag hittade den här i bokhyllan, den måste komma från någon goodiebag?, blev jag superglad. Har läst Öbergs deckarserie om ekonomijournalisten Micke Norell och verkligen gillat det. Men det här? ”Blaha blaha” skrev jag upp. Och när jag läser på baksidan nu kommer jag knappt ihåg att jag läst den. Inget bra tecken …

Bok: Elsas hemlighet
Författare: Sofi Fahrman
Förlag: Norstedts

Bok nummer tre om modejournalisten och bloggaren Elsa. Men om jag tyckte att bok två var bättre än bok ett så är bok tre sämre än båda de tidigare böckerna i serien.

Elsa får sparken men i övrigt rullar det på som vanligt: hon bloggar, skvallrar, festar och umgås med fästmannen. Alla större, viktiga händelser sker konstant utan att läsaren får vara med. Storyn byggs upp inför men vi får aldrig vara med när det händer. Istället återberättas alla sådana scener av Elsa i efterhand.

Riktigt patetiskt blir det när man får veta vad Elsas hemlighet faktiskt är: att hon vill gifta sig. Vilken hemlighet va? För hemska tanke att en kvinna skulle kunna ta makten över sitt eget liv och fria om hon nu vill gifta sig …

Bok: När ingen annan ser
Författare: Duncan Fairhurst
Förlag: Pocketförlaget

När Duncan är fyra år börjar hans helvete. Hans pappa börjar förgripa sig på honom, och det fortsätter i tio år. Duncan växer upp och hamnar snett, med kriminalitet och droger som följd. Vändningen kommer när han, som vuxen, ser sin pappa hand i hand med en liten pojke. Duncan går till polisen.

Det är en sann historia och den lider av samma sak som många sanna historier som skrivits ned av offret gör: den är för dåligt skriven. Några ord här och där är felböjda (det kan väl i och för sig vara ett översättarfel?) och den skulle må bra av att redigeras hårdare. Att få en lista med alla husdjurs namn tillför ingenting. Men. Han går in på saker jag inte läst i den här typen av böcker tidigare. Han berättar att det var vissa saker med övergreppen han faktiskt gillade: närheten, att känna sig utvald. Och att för honom blev övergreppen som att borsta tänderna, de vad bara en annan del av den vardagliga rutinen. En rutin han inte gillade, precis som att bortsa tänderna eller äta grönsaker, men ändå en rutin. Det är modigt beskrivet.

Bok: Mr Tourette on tour
Författare: Pelle Sandstrak
Förlag: Brombergs

Pelle Sandstraks första bok om sitt liv med sjukdomen Tourette tyckte jag var både viktig och bra. Den här köpte jag på Bokmässan förra året och tyvärr är jag besviken.

Mr Tourette on tour ger oss flera olika korta berättelser om författarens liv på turné. Det är intressanta berättelser, men jag såg fram emot något mer sammanhängande, något viktigare.

Bok: Horungen
Författare: Donya Wihbi, Ingrid Carlqvist
Förlag: Lind & Co

Ytterligare en sann historia. Donya bor i Libanon när hon blir kidnappad av sin våldsamma pappa. Han tar med sig sin nya flickvän och Donya till Sverige, där han har släktingar. Donya blir misshandlad, både fysiskt och psykiskt. När hon är femton rymmer hon hemifrån, och får bra hjälp. Men under en resa till Libanon för att hälsa på sin mamma blir hon kidnappad igen. Väl tillbaka i Sverige går det utför.

Det är, förstås, intressant, och fallet fick en del uppmärksamhet när det begav sig på 90-talet. Men språket flyter inte riktigt, och framförallt känns det som att Donya döljer något. Jag kan omöjligt tro att hennes version av fosterpappans död och begravning är den sanna.

Jag skrev en gång att jag skulle börja med så kallade Twitterrecensioner, alltså riktigt korta texter. (På Twitter är maxlängden 140 tecken.) Det blev inte riktigt så, men nu har jag insett att jag bara måste gå mot det hållet. Just nu har jag 45 lästa men ickerecenserade böcker. 45! Jag är väldigt glad att jag skrivit noggranna anteckningar om dem allihop …

Bok: Tunu
Författare: Kim Leine
Förlag: Forum

Sprang på denna på Bokmässan. Några språkliga konstigheter och tyvärr tycker jag att de olika karaktärernas historier är för dåligt ihopbyggda. Men superintressant att följa ett gäng personer i en by på Grönland.

Bok: Hundar, hus och hjärtats längtan
Författare: Lucy Dillon
Förlag: Månpocket

I somras läste jag Ensamma hjärtan och hemlösa hundar och nu var det dags för uppföljaren. Och den är, precis som sin föregångare, mysig och snäll. Helt klart läsvärd.

Bok: Alter ego
Författare: Adam Hansson
Förlag: Collings förlag

En novell jag fick på Bokmässan. Den är inte dålig på något sätt, men jag förstår verkligen inte grejen med noveller. Man vill ju läsa fortsättningen?

Bok: Vänskapsband
Författare: Elizabeth Noble
Förlag: Pocketförlaget

En bok som börjar med ett uppslagsverk över alla karaktärer avskräcker mig rejält. Om författaren anser att en sådan förteckning behövs tycker jag att hen har misslyckats. Hur som helst, boken är ok, men inte särskilt bra översatt. De boende ger fina semestertips till de underbetalda kubanska dörrvakterna? Det måste ju ha stått holiday tip, alltså julbonus, i originalet?

Bok: Ett schlagerliv
Författare: Kikki Danielsson
Förlag: Lind & Co

Kikki inleder med att berätta att hon skickat blommor till sig själv att levereras på scenen under Melodifestivalen, eftersom hennes familj aldrig skulle göra något sådant. Enkelt, rakt på och ärligt.