Jag fortsätter ”beta av”. Så här kommer mina tankar om ett gäng nya böcker:
Bok: Någon att lita på
Författare: Hans-Olov Öberg
Förlag: Kalla Kulor Förlag
När jag hittade den här i bokhyllan, den måste komma från någon goodiebag?, blev jag superglad. Har läst Öbergs deckarserie om ekonomijournalisten Micke Norell och verkligen gillat det. Men det här? ”Blaha blaha” skrev jag upp. Och när jag läser på baksidan nu kommer jag knappt ihåg att jag läst den. Inget bra tecken …
Bok: Elsas hemlighet
Författare: Sofi Fahrman
Förlag: Norstedts
Bok nummer tre om modejournalisten och bloggaren Elsa. Men om jag tyckte att bok två var bättre än bok ett så är bok tre sämre än båda de tidigare böckerna i serien.
Elsa får sparken men i övrigt rullar det på som vanligt: hon bloggar, skvallrar, festar och umgås med fästmannen. Alla större, viktiga händelser sker konstant utan att läsaren får vara med. Storyn byggs upp inför men vi får aldrig vara med när det händer. Istället återberättas alla sådana scener av Elsa i efterhand.
Riktigt patetiskt blir det när man får veta vad Elsas hemlighet faktiskt är: att hon vill gifta sig. Vilken hemlighet va? För hemska tanke att en kvinna skulle kunna ta makten över sitt eget liv och fria om hon nu vill gifta sig …
Bok: När ingen annan ser
Författare: Duncan Fairhurst
Förlag: Pocketförlaget
När Duncan är fyra år börjar hans helvete. Hans pappa börjar förgripa sig på honom, och det fortsätter i tio år. Duncan växer upp och hamnar snett, med kriminalitet och droger som följd. Vändningen kommer när han, som vuxen, ser sin pappa hand i hand med en liten pojke. Duncan går till polisen.
Det är en sann historia och den lider av samma sak som många sanna historier som skrivits ned av offret gör: den är för dåligt skriven. Några ord här och där är felböjda (det kan väl i och för sig vara ett översättarfel?) och den skulle må bra av att redigeras hårdare. Att få en lista med alla husdjurs namn tillför ingenting. Men. Han går in på saker jag inte läst i den här typen av böcker tidigare. Han berättar att det var vissa saker med övergreppen han faktiskt gillade: närheten, att känna sig utvald. Och att för honom blev övergreppen som att borsta tänderna, de vad bara en annan del av den vardagliga rutinen. En rutin han inte gillade, precis som att bortsa tänderna eller äta grönsaker, men ändå en rutin. Det är modigt beskrivet.
Bok: Mr Tourette on tour
Författare: Pelle Sandstrak
Förlag: Brombergs
Pelle Sandstraks första bok om sitt liv med sjukdomen Tourette tyckte jag var både viktig och bra. Den här köpte jag på Bokmässan förra året och tyvärr är jag besviken.
Mr Tourette on tour ger oss flera olika korta berättelser om författarens liv på turné. Det är intressanta berättelser, men jag såg fram emot något mer sammanhängande, något viktigare.
Bok: Horungen
Författare: Donya Wihbi, Ingrid Carlqvist
Förlag: Lind & Co
Ytterligare en sann historia. Donya bor i Libanon när hon blir kidnappad av sin våldsamma pappa. Han tar med sig sin nya flickvän och Donya till Sverige, där han har släktingar. Donya blir misshandlad, både fysiskt och psykiskt. När hon är femton rymmer hon hemifrån, och får bra hjälp. Men under en resa till Libanon för att hälsa på sin mamma blir hon kidnappad igen. Väl tillbaka i Sverige går det utför.
Det är, förstås, intressant, och fallet fick en del uppmärksamhet när det begav sig på 90-talet. Men språket flyter inte riktigt, och framförallt känns det som att Donya döljer något. Jag kan omöjligt tro att hennes version av fosterpappans död och begravning är den sanna.
