I min bokhylla

Bok: Lotta är sig lik
Författare: Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren)
Förlag: B. Wahlströms förlag
Sajt: Wikipedia om författaren

I Lotta är sig lik ska Lotta vara brudtärna på faster Truddans bröllop. Lotta gruvar sig i oändlighet och är övertygad om att hon kommer snubbla, trilla eller bara rent allmänt göra bort sig. Och det är klart att hon gör det, även om hon envist hävdar att det är en hunds fel.

I boken upptäcker man, både vi läsare och Lotta, att Lotta och Jonas (klasskamraten hon är lite intresserad av) nu blir släkt i och med att Jonas morbror gifter sig med Lottas faster. Släktskapet är inte är helt populärt bland fjortisarna Lotta och Jonas.

Lotta och bästa vännen Giggi deltar i lokaltidningens stora påsktävling, en hattparad. Med stora vajande hattar och med både påskris och tuppar som pynt vandrar de Storgatan fram och tillbaka. Självklart är inte förvirringen långt borta.

Betyg:
Det här är inte en av mina favoritböcker, trots att vi får besöka en av mina favoriter, Mats, i Truddans stad. Storyn runt hur Lotta går vilse i skogen och blir skrämd av en hund tilltalar mig inte särskilt mycket, och jag kan till och med tycka att Lotta är lite korkad där. Varför måste hon ”traska i skogen” några timmar före ett bröllop? Men, som sagt, en Lottabok är en Lottabok och den får en fyra i betyg.

Bok: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Författare: Alex Schulman
Förlag: Piratförlaget
Sajt: Alex Schulmans blogg

Disclaimer: Jag känner inte Alex Schulman, och vi har aldrig träffats. Den här boken har jag däremot, via pappa, fått av Alex. Han skrev i dedikation att jag skulle skriva snällt om boken, på skämt förstås.

Alex Schulmans andra bok utspelar sig under ett år. Den 1 juli 2008 tar han med sig två resväskor och lämnar den lägenhet där han bor med Katrin, som han varit tillsammans med i sex år. Den 1 juli 2009 föds hans dotter Charlie. Tiden däremellen beskriver han i Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Om hur dåligt han mår efter separationen, hur han blir kär i Amanda och hur de upptäcker att Amanda är gravid när de varit tillsammans i sex veckor och vad som händer fram till förlossningen.

Betyg:
På baksidan till Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött står det att Alex gått igenom gamla krönikor och blogginlägg för att skriva den här boken, och det märks. Jag har läst Alex bloggar under flera år och jag hörde när han pratade i Sommar i P1. Därför blir den här boken mest gammal skåpmat. Det är väldigt väldigt tråkigt, eftersom både storyn i sig och Alex skrivsätt är bra. Men tyvärr blir jag mest irriterad eftersom jag hört/läst så mycket förr.

Bokbabbel störde sig på att han kallar sin kärlek för både för- och efternamn, Amanda Widell, men eftersom han slutar med det när de blir tillsammans tycker jag attd et blir en fin, om än rätt uppenbar, detalj.

Boken i sig är värd en fyra, men eftersom jag läst så mycket förr blir det bara en trea. Jag vill ha något nytt när jag läser en bok, inte gammal skåpmat.

Bok: Ja, se Lotta!
Författare: Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren)
Förlag: B. Wahlströms förlag
Sajt: Wikipedia om författaren

Den här boken tar över nästan direkt där den förra slutade. Det är jullov. Lottas bästis Giggi är bortrest och när killen hon är lite småintresserad av, Jonas, demonstrativt intresserar sig för en annan tjej (”det våpet!”) går Lotta med på att resa till sin faster över nyår. Fastern, 36 år och urgammal, vill uppfostra hela tiden och tycker att flickor ska ha klänning, inte jeans. Lotta räknar inte med att få någon rolig nyårsafton men ger sig själv ett uppdrag: hon ska gifta bort Faster Truddan.

Det är klart att Lotta får roligt på nyår. Hon lyckas nämligen ordna det så fiffigt att hon tvingar ut fastern på en nyårsfest, ja, Lotta går med själv också, där Lotta blir kompis med Mats (en av mina favoritkaraktärer) och Faster Truddan hamnar bredvid Lektor Brem, vilket förstås är Lottas förtjänst.

I Ja, se Lotta! får vi även stifta bekantskap med en av seriens viktigaste karaktärer: Paul Ryd. (Oj, vilka diskussioner jag har haft om det namnet! Heter han Paul eller ska man säga ”Pål”. Jag, som började läsa Lotta när jag var sju år, säger Paul och andra hävdar med en dåres envishet att han heter Pål – ”tänk på Paul McCartney!”. Endast författaren vet.) Paul och Lotta är sysslingar, bryllingar eller nåt sånt och träffas på den traditionella trettondagsfesten hemma hos Tant Bernhardina. Paul är överlägsen, stöddig, och alldeles alldeles underbar. Ja, Lotta inser det förstås inte riktigt än. I den här boken är hon upptagen med ordna en dragkamp för att visa honom att kvinnor kan.

Mot slutet av lovet kommer Giggi tillbaka till stan och tjejerna tar, tillsammans med en annan vän, en sparkutflykt. Det går vilt till på auktioner och museum och Giggi är i sitt esse gällande bitska kommentarer.

Betyg:
Lottabok nummer två var den allra första Lottaboken jag läste. Eller, den allra första boken jag läste, punkt. Den historien finns här. Trots att det är seriens andra bok förstod jag karaktärerna mycket bra, utan att behöva den presentation av dem som finns i första boken.

Många nya karaktärer introduceras i den här boken, och många blir också mina favoriter; Paul, Mats, Truddan, tant Bernhardina (som jag alltid trott hette Brenhilda. Jag var som sagt sju år när jag läste boken för första gången!).

Ja, se Lotta! har en bra blandning: mysig sparkutflykt, rolig trettondagsfest och bra nyårsfest. En fyra, förstås.

Bok: Det är Lotta, förstås!
Författare: Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren)
Förlag: B. Wahlströms förlag
Sajt: Wikipedia om författaren

Lottaböckerna är en serie om 47 böcker. I seriens första bok, som skrevs 1958, är Lotta 13 år och i den sista boken får vi träffa Lottas barn.

Det är Lotta, förstås! är den första boken om Lotta. Här får vi lära känna Marie-Sofie Charlotta Månsson. Lotta är yngst av fyra syskon och bor med dem samt mamma och pappa i en lägenhet i en odefinierad stad (i verkligheten troligtvis en blandning av Norrköping och Solna).

I den här Lottaboken är julen på ingång. Det lussas och pratas julklappar och julpynt, och det bakas julkakor. Den första historien, av många, om vilken otrolig tur Lotta kan ge andra visar sig genom att hon lyckas hitta sin pappas chefs otroligt viktiga portfölj, och får en rejäl hittelön.

Lotta brukar dock inte medföra så mycket tur till sig själv, och det största klavertrampet i Det är Lotta, förstås! är när Lotta och bästisen Giggi recenserar sina lärare, sittandes bredvid skolans nya högtalarsystem, som förstås råkar vara påslaget …

Betyg:
Boken är som sagt utgiven 1958, och då var författaren 51 år, så det är inte så konstigt att den är lite gammeldags. Lotta och hennes klass lussar för sin klassföreståndare hemma i hans sovrum (tänk er något sådant idag!), mamman är hemmafru, ingen av männen gör något i hemmet, det är mamman som står för allt markarbete.

Det är klart att kvinnosynen är irriterande idag, men man måste komma ihåg att saker har förändrats och att författaren föddes 1907. Man får helt enkelt se det som ett tidsdokument, förutom en bra bok. Och som jag skrivit tidigare: vi kan ju jämföra med Astrid Lindgrens omtalade uttryck ”negerkung”. Inget vi skulle säga idag, men inget man ska döma ut Astrids hela författarskap för.

En av sakerna jag verkligen gillar med Lottaböckerna är just att det är en bra tidsskildring. Det är också skönt att Lotta tillåts växa upp, i den här första boken är hon tretton år och när vi lämnar henne 46 böcker senare har vi fått lära känna hennes barn.

Jag är också mycket förtjust i den ganska torra humor som Merrri Vik (eller Ester Ringnér-Lundgren som författaren heter på riktigt) har, och låter karaktärerna ha. De kommentarer som Lottas bästa kompis Giggi, och ibland även Lotta själv eller hennes systrar, kan säga är fantastiska. Jag skrattar ofta högt när jag läser Lottaböckerna, och att jag fortfarande älskar dem, 30 år fyllda, kan bara betyda att det blir en fyra i betyg.

Bok: Radhusdisco
Författare: Morgan Larsson
Förlag: Piratförlaget
Sajt: Piratförlagets författarsida

I Radhusdisco får vi följa Morris, född 1970, från skolstart tills han går ut nian. Han bor i Trollhättan, där alla vägar leder till SAAB. Boken är fylld av vänner, kompisar, familj, syskon, tjejer och skola.

Morris är en grubblare, en lugn och eftertänksam kille med drag av att grubbla för mycket.

Betyg:
Morris är född 1970 i Trollhättan, och för mig som är född 1980 i Stockholm är boken inte fylld av så mycket igenkänning. Däremot måste det vara en fantastisk tidsresa för personer som är lite äldre än mig.

Radhusdisco är en ordsamling av glädje, bra kompisrelationer, pinsamma och härliga stunder. Personligen älskar jag att Morris är så grubblande.

Radhusdisco är en riktigt härlig bok, och betyget blir en fyra.

Bok: Nyckelbarnen
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Bonnier Carlsen
Sajt: Wikipedia om Sara Kadefors

11-åriga Siri bor i Stockholm med sina föräldrar. Hon går i femman och är rätt ensam. När fritis slår igen blir hon ett ”nyckelbarn”. Siri, som är mörkrädd, trivs inte alls och anstränger sig för att få vänner. Kompisarna blir Leo, Linn och Nizar. När Leo blir oskyldigt anklagad för ett bus i skolan samtidigt som både Siri och Linn har det jobbigt hemma spårar tjejerna ut och påbörjar en hämndaktion mot läraren och rektorn.

Betyg:
Nyckelbarnen är en ungdsomsbok för barn mellan nio och tolv år. Eftersom jag inte brukar läsa ungdomsböcker har jag svårt att bedöma genren. Spontant tycker jag dock att boken är rätt konstig, jag har svårt att tro att föräldrar skulle agera som Linns föräldrar gör, och att rektorn skulle agera som hon gör. Men Nyckelbarnen är bra skriven och är precis lagom spännande, allvarlig och rolig.

Bok: Rörmokaren
Författare: Viggo Cavling
Förlag: Månpocket
Sajt: Viggos blogg

Disclaimer: Författaren Viggo och jag arbetar i samma bransch och har träffats några gånger. Vi är dock varken vänner eller bekanta.

Bokens tre huvudpersoner är finjournalisten Adam, finanskillen Gabriel och Mårten, Socialdemokraternas fixare, eller, rörmokare.

Mitt i valrörelsen 2006 fångar en paparazzi en ledande socialdemokrat på bild när han är otrogen. Mårten får i uppdrag att ”fixa det” och blir lite för våldsam. Adam köper inte den officiella historien och börjar gräva. Och Gabriel spenderar alldeles för mycket pengar och kommer på en plan för det stora klippet, som han får med Mårten på.

Betyg:
Jag hade väldigt låga förväntningar innan jag började läsa, men blev glatt överraskad. Greppet med tre huvudpersoner funkar bra, även om man förstås får en favorit.

Tyvärr faller Rörmokaren på ett vanligt deckarproblem; den tar slut alldeles för abrupt. Känns som att författaren helt enkelt tröttnade. En trea.

Bok: Den stygga flickans rackartyg
Författare: Mario Vargas Llosa
Förlag: Norsteds
Officiell sajt: Wikipedias svenska Vargas-sida

Månadens bokcirkelbok var Den stygga flickans rackartyg av 2010 års nobelförfattare Mario Vargas Llosa. Efter förra boken, som jag ju verkligen inte gillade, var jag tveksam. Men jag blev glatt överraskad.

Den stygga flickans rackartyg handlar om en peruansk man vars högsta önskan är att bo i Paris. Redan som ung tonåring i Lima blev han förälskad, nej, förhäxad av ”den stygga flickan”. I boken får vi följa hela hans liv, och hennes in- och urtåg ur det.

Betyg:
Jag gillade den här boken, även om jag hittade en del saker som störde mig. Det var alldeles för långa stycken och jag blir oerhört irriterad när en författare/översättare väljer att ha vissa fraser eller stycken på ett annat språk. I den här boken fanns en del franska meningar och jag som inte kan ett ord franska förstod ibland inte ens styckets innebörd. Dessutom tycker jag att boken är fult layoutad.

Trots detta är det något – mycket – med boken jag tycker om. Jag blir extremt sugen på att lära mig mer om Peru, och jag vill absolut åka dit. Boken är skriven på ett gammaldags språk, och det tilltalade mig i detta fall.

Den stygga flickans rackartyg beskriver två tragiska liv, men det beskrivs på ett lågmält och på något vackert sätt. En svag fyra.