Vi har ju diskuterat om filmen någonsin är bättre än boken tidigare. Häromveckan såg jag filmatiseringen av En dag. Som ni kanske minns gillade jag verkligen boken.
Boken var varm, rolig, mysig, ledsam, medryckande, härlig. Filmen enkel, kortfattad, hastig och grep inte tag i mig alls. Trist! Men visst, det kan absolut vara så att jag tyckt att filmen varit bra om jag inte läst boken först.
Har någon av er sett filmen? Vad tyckte ni?
Min semester har börjat. 5 veckor i rad! Rekord och fantastiskt förstås. Vi rivstartar med att lämna Sverige imorgon. Tre veckors bilande i Europa. 533 mil och en rutt genom Danmark, Tyskland, Luxemburg, Frankrike, Schweiz, Lichtenstein, Italien, Slovenien, Kroatien, Österrike, Slovakien, Tjeckien, Tyskland, Danmark.
Just nu pågår packningen för fullt. Ipaden är fulladdad med böcker, både recensionsexemplar, gamla hyllvärmare och låneböcker från bibblan. Men ipaden är ju inte optimal för alla tillfällen, så en del pocketböcker måste klämmas ned också. Eftersom delar av resesällskapet läser lika mycket som jag har vi givetvis synkat böckerna så att vi inte tar med dubletter eller böcker den andra redan läst.
Men bara för att jag reser bort tar inte I min bokhylla semester. Trevlig sommar!
Under flera års tid har jag varit nyfiken på de cafévagnar som rullar längs spårvagnslinje 7 i Stockholm. Igår, en regning söndag, gick vi förbi starthållplatsen och såg att en vagn stod inne och snart skulle avgå. Eftersom just den här var bokbrandad hoppade vi förstås på!
Det var Trafik-Nostalgiska förlaget som hade ett rullande bokcafé. Resa, fika, boknörderi. Perfekt för en regnig söndag!
Häromdagen landade tre bokrelaterade paket på min hallmatta.
Det är Piratförlagets höstkatalog. Alltid kul med kataloger och speciellt sådana som visar vad man kommer läsa i höst. Det är min Book Book for Ipad. Jag gillade verkligen den gamla också, men den här är lite smartare och framförallt mindre och smalare (Ipaden är ju också smalare). Och så är det Ugglor i mossen. En ungdomsbok jag letat efter i flera år och som äntligen dök upp. Yay!
Min farmor var en mästare på ett antal saker. På att baka bullar. Jag som inte ens gillar bullar älskade hennes. Godare finns inte. På att baka kakor. Drömmar till mig, kokostoppar till min bror och ”gröna kakor” (marsipan) till mamma. På att göra köttbullar. Fantastiska!
Och på att berätta sagor. Hon hittade ofta på nya, men vi hade också favoriter som vi ville höra om och om igen. För ganska många år sedan skrev någon (min faster?) ned sagorna på skrivmaskin. Jag fick en kopia, som jag hittade på vinden för några år sedan. Tänkte att man borde göra något med dem. Till slut gjorde jag det, och förvandlade också min farmor till ”författare”.
Jag skrev in alla sagorna på datorn, och satte ihop en egen bok. Den boken personaliserade jag sedan litegrann och gav bort i julklapp till familjen. Succé!
Jag har ju flera gånger berättat om mitt kluvna förhållande till att läsa e-böcker. Jag har ett märkligt motstånd till att börja, men när jag väl läser tycker jag att det funkar perfekt. Konstigt. Jag har också berättat att jag har skaffat ett fodral som gör att min ipad ser ut som en bok. Även telefonen fick ett sådant fodral.
Idag har jag blivit med ny ipad. Och det första jag gjorde var förstås att köpa ett nytt fodral. Dessutom har jag upptäckt biblioteket igen, och ska börja låna. Nu jäklar ska jag börja e-läsa mer!
Det här ska bli spännande! Bekanta till mig är inblandade i den tidning som har premiär idag: Miss World.
(Ni får ursäkta skakig bild, sitter på en buss.)
Jag ligger som vanligt efter i mitt recensionsskrivande. Läser för mycket och skriver för lite, helt enkelt. Har sett att en del av mina bokbloggarkollegor skriver något de kallar ”Twitterrecensioner”. Alltså recensioner på max 140 tecken. Jag tänkte följa dem i fotspåren. Inte alltid, men ibland, när jag har för stor hög. Dock aldrig på recensionsexemplar jag fått förstås!
Min känsla är dessutom att ni läsare gillar att läsa om annat än just långa recensioner. Jag kan förstås ha fel. Säg gärna vad du tycker!
Hej bloggen och alla läsare! Det är jag som gjort sidhuvudet, den lilla flodhästen och utseendet här. Utöver grafiker är jag också science fiction-fantast.
Science fiction? Gröna monster från rymden, laserpistoler och rymdskepp. Skräplitteratur. Nej!
Riktigt bra science fiction tar oss inte med på resor ut i universum utan in i oss själva. Genom ett förstoringsglas skärskådas delar av det som gör oss till människor, vår samtid och världen vi lever i. Fantasins friheter gör det möjligt att skapa rakbladsvass kritik, fjärrskådning in i framtiden och förmedla en bild av hur det är att vara människa då, nu, framöver och för alltid.
Du skall inga gudar hava jämte Clarke, Asimov, Heinlein, Lem och Bradbury. Den seriösa science fictionens föregångare och giganter. Nu är alla döda. Men inte glömda. Den 5 juni 2012 blev Ray Bradbury efter ett 91 år långt och fantastiskt liv den siste att lämna oss. Han var kanske också den bredaste och mest lättillgänglige av dem alla.
Ray Bradbury
Min personlige hjälte är Sir Arthur C. Clarke som med perspektivet av en välutbildad vetenskapsman skrev sannsaga efter sannsaga under större delen av 1900-talet. Hans litteratur kännetecknas av en tilltro till människans tekniska, filosofiska och intellektuella förmågor att föra oss framåt. Det återkommande slutmålet för oss människor är, enligt Clarke, att genom ständig nyfikenhet sträva högre och högre – tills vi till slut nått så långt vi kan komma. Väl där tar vi nästa steg in i en magisk ny värld.
Clarkes budskap är i grunden djupt positivt och vackert men förmedlas genom de sakliga orden hos en korrekt brittisk vetenskapsman. Bradbury var på många sätt hans motsats, med ett mustigt språk och orädsla för de mörkare sidorna hos oss.
Fahrenheit 451 är en vass dystopisk satir över ett framtida samhälle där brandmän inte längre släcker eldar utan tänder dem. Allt för att kuva folkets förmåga att genom böcker läsa och inse att samhället de lever i är ett totalitärt neddrogat helvete. Det är också Bradburys kanske mest kända verk, samtidigt som det är ett allt mer aktuellt varningsrop. Samtidigt är det intressant att notera att Fahrenheit 451 är det enda verk science fiction-gurun Bradbury själv ansåg vara science fiction. Invasion på Mars (The Martian Chronicles), ett annat av författarens mest kända verk, såg Bradbury själv på som fantasy.
Vid sidan av romanerna har Bradburys produktion tagit sig uttryck i tv-serier, filmer, serietidningar och en stor mängd noveller.
Liksom de andra samtida science fiction-gudarna hade Bradbury förmånen att få leva i en tid av oöverträffad förändring. Många av de saker som under den tidiga karriären var science fiction blev under den senare delen science fact. En stor författare med en fantastisk fantasifylld hjärna har lämnat oss. Men hans verk kommer att leva kvar länge.
Igår recenserade Monica boken Ondskans pris här på I min bokhylla. Med betyget en Kiboko var det verkligen ingen bok hon gillade. Samtidigt hyllas samma bok av andra personer.
Visst är det märkligt? Och lite kul. Och precis så livet är.
På torsdag denna vecka har jag en bokcirkel med en tunn bok och ett texthäfte. På måndag ska jag på en förlagsfest med bokcirklande kring två böcker och på tisdag har min vanliga bokcirkel träff med en bok. Så nu gäller det att läsa, och att läsa snabbt!
Jag reser till Irland imorgon. Ska på rundresa med min mamma. Nu sitter jag, färdigpackad, färdigjobbad, färdigfixad i soffan och känner att jag packat ned helt fel böcker. Men orkar jag öppna resväskan, gå en trappa ned och hämta andra böcker för att sedan packa om?
Men imorgon gifter sig min bror och jag är toastmadam och sambon best man, så vi har lite att stå i. Återkommer när brorsan blivit äkta make!
Så var det gjort igen. Städningen av bokhyllan.
Det är så tråkigt, men så nödvändigt. När jag får eller köper böcker hamnar de på en egen hylla i bokhyllan. När jag läst ut en bok lägger jag den på en annan hylla. Den hyllan blir snabbt full och då och då – något jag gör alldeles för sällan – måste jag placera ut böckerna på rätt plats i bokhyllan. Det blir ganska sällan eftersom jag måste släpa ned den höga stegen från övervåningen för att nå upp (min bokhylla är 3,43 meter hög). Men nu är det alltså gjort! Nu vill jag nästan inte läsa några nya böcker för att slippa göra om det …
Som ni kanske kommer ihåg har jag en Book Book for Ipad, ett fodral som gör att min ipad ser ut som en bok. Fantastiskt! Men ett bag in box-fodral i form av en bok? Nej tack.
