Hemma från Thailand igen. Med bara två och en halv bok utlästa! Ingen läsintensiv semester direkt. Tänk att det kan vara bra ändå. 🙂
Nu ska jag försöka hinna blogga lite mer framöver också.
Veckans pausbild
Thailand. 31 grader på land, 31 grader i havet. Bilden visar en bok, men i ärlighetens namn blir det mer brosdottershäng än läsande just nu.
Hur sortera in böcker i en bokhylla?
En av kommentarerna till förra inlägget, om att vi lade massa timmar på att sortera in böckerna, var intressant. ”Det måste ju bli rätt”. Det är ju oerhört viktigt, men vad är då rätt?
Det känns som att det finns lika många sätt att sortera en bokhylla som det finns människor som äger en bokhylla. Och alla tycker förstås att de har rätt. Jag också. 🙂
Vi sorterar militäriskt enligt vårt system:
- Ämne
- Alfabetiskt på författarens efternamn
- Alfabetiskt inom första bokstaven i författarens efternamn
- Alfabetiskt inom hela författarens efternamn
- Om författaren skrivit flera böcker: på rätt ordning i serien eller på årtal de är copyrightskyddade
Som exempel:
Emma Hambergs Larma, släcka, rädda i Rosengädda hamnar på:
Skönlitterärt: H, HA, Hamberg, och sedan som bok nummer två efter Rosengädda nästa!, som är den första i serien.
För mig är det den enda rätta ordningen. Hur sorterar ni era böcker?
Vad gör man inte för sina böcker?
I lördags kväll blev bokhyllan klar! Igår hade vi bokat in annat, men klockan 21.00 började vi fixandet. Först torka hyllans alla sidor rena från slipdamm och sågspån. Sen plocka upp alla böcker ur flyttkartongerna, grovsortera dem i bokstavsordning, finsortera dem och sedan fylla bokhyllan. Klockan 02.00 var vi så trötta att vi såg i kors. Ändå var jag uppe 6.30 imorse för att plasta in bokhyllan så den (ok, böckerna!) inte blir fulla av slipdamm.
Trött som sjutton idag alltså. Men vad gör man inte för sina böcker?
Bättre bild på hyllan kommer givetvis, men så här såg det ut igår.
Nu händer det!
Det går framåt!
Tidsbrist ala grande
Just nu hinner jag inte med. Mycket på jobbet + renovering hemma + röran som uppstår i livet när man levt i kappsäck sedan i april = överhettad hjärna och noll tid för bloggeri. Men jag läser lite i alla fall, jag lovar. 🙂
Bild stulen från Tesstamente
Just nu
Vi har flytt renoveringskaoset hemma och är på landet. Jag firar det med att hänga i soffan och läsa. Just nu denna:
Fängslande historier, svek, lögner och grå uppväxtskildringar
Bok: Innan floden tar oss
Författare: Helena Thorfinn
Förlag: Norstedts
Platta karaktärer, ganska dåligt skriven med flera direkta fel, ingen röd tråd och tappade bihistorier. Samtidigt en av de mest intressanta och fängslande historierna jag läst på länge. Läsvärd!
Bok: God natt, oktober
Författare: Valle Wigers
Förlag: X Publishing
Ytterligare en vit medelålders man som skriver en tillskruvad uppväxtskildring. Det är jordnära och grått. Och jag är så trött på sådana här sådana här historier.
Bok: Godnatt finaste
Författare: Dorothy Koomson
Förlag: Norstedts
Kärlek, vänskap, svek. Barnlöshet och hur man offrar allt för någon annan. Som allt från denna författare: läs!
Intervjuad om svenska bokmarknaden
Puh! Klockan 22 ikväll blev jag uppringd av en man från USA som var nyfiken på den svenska bokmarknaden. Efter tjugo minuters samtal tackade han för ”expertintervjun” och lade på. Jag tyckte att jag klarade mig bra, behövde bara googla upp svaret på en fråga. 🙂
Ny bokhylla på gång
Vi flyttade i juli och började renovera i september. Det är mycket kvar, men nu börjar vi närma oss det roliga projektet ”Bygga bokhylla”. I förra lägenheten platsbyggde vi bokhylla och det gör vi även här. För att få ut mesta möjliga bokhylleutrymme med den takhöjd och alla vinklar och vrår vi har funkar inte riktigt Ikeas Billy helt enkelt.
Tanken är att ha vita hyllplan uppstagade av mörka balkar. Bild kommer förstås när det är klart (om flera veckor).
Den förra bokhyllan
Förvirrad av augustprisnominerad
Bok: Lex bok
Författare: Sara Kadefors
Förlag: Lilla piratförlaget
Recensionsexemplar från Lilla Piratförlaget
Jag inser själv att jag har fel. Läser recension på recension om Lex bok av folk som älskar den. Och nu är den nominerad till Augustpriset. Men. Jag. Gillar. Den. Inte.
Ja, den är modern (handlar om en tjej som startar en blogg som blir jättestor).
Ja, den är roligt skriven. Ja, den är populär. Vissa tycker säkert att den är viktig.
Jag tycker att den är otydlig. Huvudpersonerna går i trean på gymnasiet och är alltså 19 år. Jag tycker att de beter sig som 14. Och vem ska läsa boken? ”Genre 15+” skriver förlaget. Vill 15-åringar läsa om 19-åringar? Läser 19-åringar ungdomsböcker?
Jag är förvirrad. Men jag älskar t-shirten som kom med bokpaketet.
Tack för härlig kväll, Forma!
I torsdags kväll hängde jag i Röda rummet på Berns. Det var bokförlagsgruppen Forma Books som hade bloggträff på platsen med det passande namnet. Lite plockmat, dryck, umgänge och så intervjuades några av de mest aktuella författarna på scenen.
Tack Forma Books för en härlig kväll!
Kan Robinson-Martin skriva böcker? Ja.
Bok: Status 12
Författare: Martin Melin
Förlag: Forum
När Martin Melin vann Robinson gjorde jag precis som alla andra: tittade. Sedan dess har jag följt honom, på avstånd förstås. (Vi gick i samma gymnasium men olika år, vi bor något hus ifrån varandra och hans mamma har land där vi har land). Av det jag sett av honom på hans blogg och andra sociala medier tycker jag att han verkar vettig. Vi lyssnade på honom på Bokmässan nyss, och köpte då också boken. För Martin Melin har skrivit en roman. (Den vanligaste frågan jag fått när folk sett vilken bok jag läser har varit ”Kan Robinson-Martin skriva böcker?!”).
Först blev jag glatt överraskad, jag trodde att det var en kriminalroman (deckare), men det var en polisroman. Skillnaden är att när du i en deckare ska lösa ett brott är en polisroman mer en vanlig bok som utspelar sig i polismiljö. Typ.
Jag är inget stort deckarfan, så att det är en polisroman tilltalade mig mycket. I övrigt: det är inte dåligt, det är inte jättebra. Man märker att det är en debut; texten har flyt men det är inget stilistiskt mästerverk direkt (men hur många böcker är det?). Det som verkligen märks är att författaren kan vad han pratar om, med över tjugo års poliserfarenhet är Martin Melin verkligen rätt person att skriva en polisroman. Det är helt ok och definitivt underhållande. Jag kommer absolut att läsa uppföljarna (får sådana räknar jag med att det blir).
Men vad handlar Status 12 om då? En nyutexaminerad polis som redan första veckan på jobbet blir involverad i händelser med flera ”dirty cops”. Hans moralsinne, och utbildning, får hans inre att göra uppror samtidigt som han inte vet om han vågar agera, en av de dåliga poliserna är hans chef. Samtidigt kämpar han och hans sambo med att få småbarnslivet att gå ihop och plötsligt blir hans sambo vittne till ett överfall.
Downton Abbey blir bok!
Jag har faktiskt aldrig sett Downton Abbey, men jag känns som den enda i världen ibland. Det råder helt enkelt en Downton Abbey-feber och i slutet av oktober släpper Massolit en bok med titeln ”Lady Almina och verklighetens Downton Abbey.
Boken handlar om den verkliga historien bakom tv-serien och författaren, Lady Fiona Carnarvon, är dessutom bosatt i slottet där tv-serien spelas in.
”Lady Almina och verklighetens Downton Abbey berättar den fascinerande historien om Almina Wombwell, den förmögna arvtagerskan och utomäktenskapliga dottern till bankiren Alfred Rothschild som genom giftermål med den femte Earlen av Carnarvon blev Lady Almina, Countess av Carnarvon på Highclere Castle. Boken ger ett fascinerande porträtt av samma kvinna som legat till grund för den fiktiva karaktären Cora Crawley.” skriver förlaget i ett pressmeddelande.
Lady Almina och verklighetens Downton Abbey
Författare: Lady Fiona Carnarvon
Utgivningsdatum: 25 oktober