Det är tyst här just nu. Det beror på att jag plötsligt står utan jobb. Mer info här om någon är intresserad.
Detta innebär, just nu, att jag varken har tid eller ro att läsa. Dessutom tycker jag att ”kungaboken” är sådär, så det är inget jag kastar mig över heller. Bokcirkeln är flyttad, så jag har i alla fall inte den bokstressen kvar. 🙂
Jag älskar ju böcker om ”sanna historier”. Biografier ja, men ännu hellre böcker som är skrivna av personen som upplevt något och berättar om det själva. Jag beskriver det dåligt, märker jag, men tänker på böcker som Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak, Sorgfågel: Annika Östberg berättar sitt liv, När kalla nätter plågar mig med minnen av hur det var och Ökenblomman återvänder.
Även mina favoritbloggar skrivs av människor med galna, knäppa, hemska eller ledsamma människoöden. Varför det är så vet jag inte, men jag delar definitivt inte de generna med min bror (som inte ens gillar svensk film med motiveringen ”jag vill inte se vardag när jag ser på film, jag vill svepas iväg”).
Har du någon favoritgenre?
Idag visade min revisor (!) mig ett Youtube-klipp. Om hur det kan gå om man får tag på en ”vanlig” bok när man är van vid datorer. Hysteriskt kul!
Jag har gjort det igen. Det är en vecka kvar till nästa bokcirkelsträff och jag har inte ens börjat läsa boken. Imorgon är det jag som tar itu med Den stygga flickans rackartyg av årets Nobelpristagare Mario Vargas Llosa. En vecka har jag på mig. Det ska gå.
Och ni som undrar var kungaboksrecensionen tagit vägen: den kommer men det går långsamt. Saker som hänt i mitt liv har gjort att jag har minimalt med tid för läsning just nu. Och nu får det bli kungabokspaus till förmån för bokcirkelläsning.
Som Johan påpekade i en kommentar missade jag att visa den snyggaste delen av mitt nya Ipadfodral, ryggen! Nu rättar vi till det:
Igår köpte jag ett nytt fodral till min Ipad. Det heter Book Book for Ipad och jag har velat ha det länge. Varför skriver jag om det här? Det ser ut som en bok!
Book Book ser ut som en gammal bok, ett skinnband helt enkelt. Det är gjort i skin (och luktar underbart!) och stängs med en dragkedja. Självklart har det en ställfunktion.
Det är fantasiskt! Och som min vän Moonhouse/David sa, det passar en bibliofil som jag.
På Twitter såg jag att Adlibris lanserat en julkalender. Du får ett mail med ett specialerbjudande varje dag, från idag fram till julafton. Läs mer här.
Några av mina vänner är författare. Någon skriver deckare, två skriver självutlämnande böcker om sina uppväxter och en författar ”udda” böcker som når kultstatus. Några skriver skönlitterära romaner och så har vi naturligtvis en massa journalistiska böcker.
Det är jättekul, förstås. Både att det går bra för ens vänner, men även för att man kan få bra rabatt eller till och med få böckerna i present. 🙂 Nu har jag turen att gilla de flesta av böckerna mina vänner skriver, men vad säger man egentligen om man inte gör det? ”Grattis till nya boken! Den var verkligen inte bra…” Det känns inre som ett bra alternativ. Nej, vänner, ni får helt enkelt fortsätta skriva bra böcker!
På tal om magasin. Förutom de jag prenumererar på (Filter och Expo), de jag får på jobbet (Expressens alla bilagor och tidningen Mobil) samt Pressbyråns magasin om tidningar, Sid (som en vän fixar åt mig), köper jag aldrig magasin. Men nu har jag köpt två magasin till min Ipad (Mama och Sköna hem). Mest på grund av nyfikenhet, jag tycker egentligen att de var alldeles för dyra. Men kul att testa.
I veckan fick jag frågan vilka tre magasin jag skulle ta med mig på en semester. Böcker var också med på semestern, men vid sidan av dem, vilka tre magasin skulle jag välja? Svår fråga tycker jag!
Jag har gått från att tycka att magasin var det lyxigaste som fanns, till att jobba med dem och få många gratis, tillbaka till att tycka att de kan vara kul, till att bli stressad av att ha en olöst magasinshög.
Mitt svar blev:
* Filter! Jag har i och för sig två olösta nummer hemma, men det är mitt favoritmagasin. Filter kan föra de met konstiga ämnen intressanta.
* Ett gäng bilagor från Expressen. Just nu ligger en hög med Extra, Söndag, Leva & Bo samt Res i köket.
* Expo. Jag blev prenumerant efter valet, tänkte att de kunde behöva lite pengar för att kämpa mot Sverigedemokraterna. Har dock inte hunnit öppna den än.
Läser du magasin? Vlka?
Har börjat läsa ”kungaboken”. Min tanke var att tidningarna lyft fram det värsta ”snasket” och att boken skulle ge mig en inblick i det som jag tycker verkar mest intressant; hur Säpo agerat, kungens kvinnosyn etc. Men redan i inledningen står det, i en bisats, ”älskarinnan Camilla Henemark”. Så jo, det är nog en ganska snaskig bok. Återkommer i ämnet när jag läst ut den.
Bok: Den jag ville ha
Författare: Shiela O’Flanagan
Förlag: Pocketförlaget
Officiell sajt: Sheilaoflanagan.net
Jag har läst några av Shiela O’Flanagans böcker tidigare, men aldrig haft dem som favoriter på något sätt. Så här på rak arm kommer jag inte ens ihåg vad böckerna hette eller handlade om. Om ett tag kommer jag inte komma ihåg vad Den jag vill ha heter eller handlar om heller, men tycker ändå att det är den bästa av de Shiela O’Flanaganböckerna jag har läst.
Darcey är den osäkra blyga tjejen som står i skuggan av sin vän Nieve. Lyckan blir därför total när Darcey träffar Aidan och blir tokförälskad. Och smärtan blir förstås ännu värre när killen och Nieve faller för varandra. Darcey blir helt knäckt och låter hela livet påverkas. Tio år senare har hon gift och skilt sig, har älskare i fyra städer och ses som en isdrottning på jobbet. Då dimper en bröllopsinbjudan ned i brevlådan. Nieve och Aidan ska gifta sig och har bjudit Darcey på bröllopet …
Inbjudan blir startskottet för Darceys förändring. Hon funderar över både Aidans och Nieves svek, hennes korta äktenskap, hur det tog slut med maken pga hennes orimliga svartsjuka och mistänksamhet, sin karriär.
Boken låter oss även följa Nieve och hennes liv. Hon och Aidan har flyttat till Kalifornien och Nieves liv kretsar kring tjäna pengar.
Nieves story är ett måste för att få boken att gå ihop, men det blir ändå lite konstigt eftersom Darceys historia tar upp så mycket mer plats än Nieves. Nieve framstår också som en otrevlig, kall person, medan man får (en del) sympatier för Darcey.
Betyg:
Jag skulle gärna sett att författaren hade skruit bort några av sidoberättelserna, som inte tillförde storyn mycket, och istället fokuserat på huvuddragen. Men en bra, avkopplande bok.
I torsdags kväll somnade jag i soffan klockan åtta. Det är inte riktigt min stil och vi upptäckte snart att jag hade feber. Igår låg jag i soffan och tittade på tv-serier, men idag har jag mest läst. Nu har jag fyrkantiga ögon, men är glad att jag är klar med Shiela O’Flanagans Den jag ville ha, för nästa bok i högen är ”kungaboken”!
Bok: Förtrollerskan från Florens
Författare: Salman Rushdie
Förlag: Albert Bonniers förlag
Officiell sajt: Random Houses författarsida
Salman Rushdie har ett väldigt rikt, utsvävande språk. Miljö- och personbeskrivningarna är många och mycket detaljerade. Storyn är extremt fantasirik och känns som en saga för vuxna. Problemet är bara att jag gillar ett rakt språk. Jag tycker att för långa miljö- och personbeskrivningar är tråkiga. Jag gillar inte sagor. Ni förstår att jag hade vissa problem med boken.
Eftersom den här boken var månadens bok i min bokcirkel hade jag en deadline. och ärligt talat; utan en deadline hade jag inte läst ut den. I söndags hade jag kommit till sidan 38 och dessa 38 sidor hade tagit mig en vecka att läsa. I onsdags hölls bokcirkeln och jo, jag hann klart, men det var kämpigt och jobbigt.
Jag förstår att Salman Rushdie är en välkänd författare, och om jag var kritiker på en tidning skulle jag bedöma den efter andra kriterier. Men nu, på min alldeles egna bokblogg, är mina kriterier annorlunda. Den här boken gav mig varken avkoppling eller glädje. Å andra sidan väckte den inga samhällsfrågor till liv heller. Den gjorde mig varken upprymd, upprörd eller intresserad. Jag vile bara bli klar.
Betyg:
Jag har debatterat detta betyg med mig själv. Förtrollerskan från Florens är en bra bok, men jag gillar den inte. Och när min reaktion när jag läst ut den är lättnad, ja, då får betyget bli en tvåa.
18.30 började bokcirkeln. 17.38 var jag klar med boken. I söndags låg jag på sidan 38, och efter att läst mer eller mindre på exakt varje ledig sekund blev jag alltså klar en knapp timme innan den skulle diskutera. Puh!