Bara ett barn: bra men distanserad

Bok: Bara ett barn
Författare: Malin Persson Giolito
Förlag: Piratförlaget

Jag har ju verkligen sett fram emot att läsa Bara ett barn av Malin Persson Giolito. Jag gillade hennes första bok och tyckte att storyn i Bara ett barn lät intressant.

Storyn ja. Alex, 7 år, är strulig i skolan och när hans lärare hittar brännmärken på hans arm tar hon honom till skolsköterskan. Där blir det uppenbart att Alex är misshandlad hemma och socialen kopplas in och Alex blir tilldelad en advokat, Sophia, som är bokens huvudperson.

Alex mår riktigt dåligt och funkar helt enkelt inte. Han hamnar i ett jourhem med över midsommar återförenas han med familjen, och plötsligt är hans pappa död, knivhuggen. Alex tar på sig mordet, men är det verkligen han som är skurken?

Inte heller Sophia mår bra, mycket jobb och dålig relation.

Betyg:
Jag gillar boken, men hade kanske för höga förväntningar.

Storyn är hemsk, men griper inte riktigt tag i mig. Kanske för att det känns som att den är skriven just för att gripa tag och göra mig upprörd, inte för att den vill berätta en historia. Berättelsen är på något sätt distanserad. Men ändå gillar jag Bara ett barn, som sagt.

betyg