Jag kallas ibland för språkfascist. (Vilket kan te sig lite roligt för de som chattar med mig, jag skriver extremt fort och slarvigt). Men jag tycker språk är viktigt, hatar särskrivningar och blir galen när man slarvar i offentliga texter.
En sak som slagit mig nu när jag läser ”kungaboken” är att den är rätt slarvigt skriven. En hel del syftningsfel, men även några språkliga misstag (mer om detta i kommande recension). Språket är dock inte allt, absolut inte,
Salman Rushdies Förtrollerskan från Florens har bitvis fantastiskt språk men jag tyckte ändå inte om den boken.
Lagom är bäst? 🙂