Mest förvånande
Att seminarierna var så pass dåligt förberedda som de var. Vi såg 19 seminarier och det var typ fem som kändes genomtänkta och förberedda.
Galnast
Den sjuka folkmängden. Speciellt lördag eftermiddag. Hjälp!
Roligast
Att både sambon och jag går vilse när vi får syn på Dolph Lundgren. Jag är helt ointresserad av honom, men det osade ”Hollywoodstjärna” på långt avstånd, så man kom liksom av sig.
Kortast
Jag vet att det är taskigt. Men kan inte låta bli. Jag höll på att snubbla över Leif Pagrotsky i trängseln.
Sämst
Vårt hotell. Hotell Heden Liseberg är inte ett fyrstjärnigt hotell, vad de själva än säger.
Knäppast
Leif GW Persson blir intervjuad av Cecilia Hagen på Expressens scen. Jag står i kö och väntar på att få gå in på ett seminarium intill. Plötsligt kommer Björn Ranelid. Han stannar framför mig, säger ”han förpestar luften här inne, den där alkoholisten” och går sedan vidare.
Mest oväntat
Att det allra bästa seminariet var ”Skräck – genren som Gud glömde”. Jag är totalt ointresserad av skräck.
Längst kö
(För oss). Kön för att komma in till ett seminarium med Annika Östberg. Kön för att få en bok signerad av Jan Lööf.
Godast mat
Köttbullarna på våning 23. (Där alla andra äter räkmacka).
Äckligast mat
All mässmat utom den på våning 23.
Störst besvikelse
De seminarier som var så dåliga att man inte ens förstod vad författaren ville säga. Tyvärr en hel del.
Bäst
Helheten
Att jag var på Bokmässan!