Funäsdalen är min absoluta favoritplats. Nu är vi på väg dit! Senast var när vi firade mormors födelsedag 2010, och nu åker vi utan henne. Galet. Eftersom jag vill göra ALLT när vi är på plats (ja, att titta på Icas nedervåning är superspännande när det handlar om Ica Enqvist i Funäsdalen!) vet jag inte hur mycket lästid som kommer finnas, men detta packar jag i alla fall med:
Och så en iPad redo för bibliotekslån!
Bok: Sagan om Isfolkets 47 delar + Häxmästarens 15 delar + Legenden om Ljusets rikes 20 delar
Författare: Margit Sandemo
Stora ord, men så känns det. Februari till juli tog det, och jag har läst en del andra böcker också men nu har jag läst ut alla 82 böcker i Margit Sandemos serier om Isfolket och Häxmästaren. 47 böcker om Isfolket, 15 om Häxmästaren och 20 om Ljusets rike. Puh!
Det finns förstås massa saker att analysera och skriva, men jag gör inte det. Det finns hur många som helst som fördjupat sig I Margit Sandemos alster och de gör det mycket bättre än vad jag skulle hinna med nu. Men min upplevelse har varit:
De är ju bra. Precis som att jag älskar Zlatanboken för att den främjar läsning är jag säker på att dessa böcker gjort samma sak men för en annan målgrupp. Och det är ju alltid fantastiskt. Böckerna är väldigt fantasifulla, men också ganska slarvigt skrivna. Språket är uselt, inte för att Margit inte kan skriva, utan för att det kryllar av korrfel. Plötsligt kommer någon stor bokstav, ett å istället för ett o, en del norska ord som inte blivit översatta, och så vidare, och så vidare. Böckerna är inte heller direkt genusmedvetna och homosexualitet behandlas inte direkt snyggt. Och trots att det vimlar av spännande fantasifigurer finns det ett drag av rasism. Men som vanligt: ”det gör det i Pippi också”.
Vissa böcker är definitivt bättre än andra (vissa fick jag till och med kämpa mig igenom), men alla är läsvärda. Det jobbigaste med att läsa alla i en följd var att karaktärer måste dö. En, två eller tre böcker och så var de borta. Det är bara böcker, men jag sörjde ändå. Då har författaren lyckats.
i helgen hämtade jag ut det här paketet. Bästa sortens post!
Nu är det dags för ”Vill du ha en bok?” igen! Jag har helt enkelt rensat bokhyllan lite.
Ser du något du vill ha, säg till så är boken din. Jag kan lämna om vi träffas i Stockholm, annars postar jag om du betalar porto.
Böckerna:
Jag tycker att det går lika bra att läsa överallt och behöver inte någon särskild plats. Är jag inne i boken läser jag i sängen, vid köksbordet och i soffan lika gärna som på en stökig tunnelbana eller stående i badrummet medan jag borstar tänderna. En ”läshörna” är alltså inte viktig för mig. Men mysig!
Förutom soffan ordnade vi tre fåtöljhörnor när vi flyttade in. En Barcelonastol med fotpall bredvid kakelugnen i sovrummet, en (bädd)fåtölj i kontoret och en skinnfåtölj under snedtaket på övervåningen. Men så mycket läsning har inte kunnat ske där: det har inte funnits något ljus.
Lampor är svårt i vår familj. Redan i förra lägenheten letade vi snygga golvlampor, så vi har varit på jakt sedan 2008. Men så såg vi lampan med stort L för någon månad sedan. Lite googlande och så var det bara att vänta (mycket billigare på nätet än i butik). Och nu har två av de tre fåtöljhörnorna bra läsljus. Och vi har två nya läshörnor!
Läshörnan i sovrummet invigdes i söndags
Dags att resa igen! Den här gången ska vi fira att svärmor fyllt 70 år genom att åka till Wien, hon, maken och jag. Det brukar bli full fart på våra resor, så räknar inte med så mycket lästid. Och med bara tre böcker kvar av Isfolket kan jag inte lämna dem hemma. Bokpackningen blir alltså Isfolket nummer 45, 46 och 47.
Isfolkets alruna i form av ett smycke 
När jag slutade på mitt jobb fick jag fin-fina presenter. Av företaget 500 kronor på Adlibris (perfekt ju!) och av några av kollegorna en fantastiskt fin Moleskineanteckningsbok. Det är Matylda som designat omslaget. Så fina – och passande – presenter!
När detta publiceras är jag på väg till ett spa-hotell precis vid stranden i Las Meloneras, Kanarieöarna tillsammans med mamma.
Jag har nämligen sagt upp mig och ska börja ett nytt jobb. Däremellan har jag tre veckors ledighet, och en av dessa veckor ska alltså tillbringas på Gran Canaria tillsammans med mamma. Det är ju inte superväder på något sätt, men runt 20 grader och sol. Eftersom vi är två bokälskare som åker och planen är avkoppling blir det lite bokpackning.
Efter mycket funderingar lämnades Isfolket hemma. Det blir för många böcker att ta med, och de flesta är inte i bästa skick och det känns onödigt att strö lösa blad över Kanarieöarnas stränder. Istället blev det en del böckerna från årets bokrea. Och en välfylld ipad förstås.
Häromdagen fick jag hämta ut ett paket stort som en halv flyttkartong på posten. Bokreaböckerna! 13 stycken blev det ju, en ordentlig hög. (Nu gäller det bara att avgöra om jag ska ta paus i Isfolksläsandet eller vänta med alla andra böcker? Jag har 39 Isfolket kvar …)
Förra onsdagen var Stockholms Stadsbibliotek värd för en föreläsning om Lottaböckerna: ”Mark Levengood, Lotta Malmstedt och Marianne Ringnér om allas vår Lotta av Merri Vik”.
Jag har ju hört Sällskapet för Ester Ringnér-Lundgren prata om Ester och hennes författande många gånger vid det här laget, och gick mest dit för att de var kul att det hölls på vackra Stadsbiblioteket. Men så bra det var! Lotta Malmstedt, journalist och radioveteran som är medlem i Sällskapet, lotsade med fast hand Sällskapets ordförande Marianne Ringnér och Mark Levengood genom drygt en timmes samtal om Ester och hennes böcker. Skickligt och drivet men alltid med en skojfrisk ton och utan att det gick att missta sig på att detta var en riktig Ester-eldsjäl.
Marianne är ju den ”offentliga” person som kan mest om Ester eftersom Marianne är författarens brorsdotter, och hennes anekdoter är alltid intressanta. Lotta lyckades även locka fram mycket som var nytt för mina öron, även om jag som sagt hört Sällskapet prata om Ester minst femton gånger tidigare. Sällskapet erkände villigt att Mark Levengood mest var på plats för att biblioteket ville ha ett känt namn med, men varken han eller vi i publiken tog illa upp, Mark är ju alltid Mark och jo, han hade saker att säga om Ester. Det dryg timslånga samtalet lockade fram många skratt från publiken, som var ca 100-150 personer stor.
Det finns bara ett sätt att sammanfatta kvällen på: Vilken succé, Lotta!
I natt, 1.08, skickade jag ett sms till mamma:
”Sölve dog vid Postojnagrottorna! Det är Tengel den ondes viloplats!”
Sånt som händer mitt i natten när man läser Isfolket (och har besökt Postojnagrottorna).
Oj, så många böcker jag inte skrivit om! Här är ytterligare ett gäng:
Bok: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Författare: Katarina Bivald
Ett tag kändes det som att ALLA läste eller pratade om den här boken, om en tjej från Haninge som flyttar till en amerikansk småstad. Läsvärd, men inte mer. Men visst känns det som att böcker som handlar om böcker alltid blir omtalade?
Bok: Diana – biografin
Författare: Tina Brown
Diana dog när jag var 16 år och var väl ingen person jag fäste särskilt stor uppmärksamhet vid när hon levde. Inte heller när hon dött, ärligt talat. Men köpte den här boken om henne på Bokmässan för några år sedan. Den är inte särskilt kul, eller intressant, eller medryckande. Säkert bra för någon med ett Dianaintresse, men för oss andra? Nej.
Bok: Underbara helvete
Författare: Jamie McGuire
Efter flera år på olästahyllan i vardagsrummet tog jag tag i Underbara helvete i somras. Varför har jag inte läst den här tidigare?! (På grund av ett trist omslag är svaret). En underbar kärlekshistoria, i något så annorlunda som collegemiljö. Läs! (Och bortse från att omslaget ser ut att tillhöra en dålig deckare).
Bok: Ett oemotståndligt förslag
Författare: Birgitta Bergin
”Ett fängslande relationsdrama” skriver Bokus om den här boken. Eh? svarar jag på det. Jag har uppenbarligen läst den, men måste fundera länge innan jag ens kommer ihåg vad den handlar om. Nämligen: Anna från Kungälv får veta att hon får ett stort arv om hon utför ett uppdrag. Förväxlingar uppstår, förstås.
Hur går det med Isfolket? Framåt! 25 böcker utlästa. Jag är helt inne i böckerna, och tycker till exempel att det är ett utmärkt tillfälle att läsa medan jag borstar tänderna.
Redan 2010 skrev jag att bokrean inte är vad den en gång var, och de senaste åren har rean helt gått mig förbi. Hade inga planer på att kolla in den i år heller, men en liten kik senare hade jag visst beställt ett helt gäng …
På Bokmässan 2013 påmindes jag om Sagan om Isfolket igen. Sedan dess har jag tänkt att jag borde läsa om dem men inte kommit mig för. Med de två uppföljarserierna handlar det om 82 böcker. Men nu! Jag började i måndags, och nu har jag läst ut fem böcker. Man blir verkligen som förhäxad av böckerna, passande nog.
De första 42 böckerna
