Varför ”I min bokhylla”?

Hösten 2007 fick jag ”bokköpsförbud” av min sambo (jag köper mycket böcker och jag har aldrig slängt en enda). Lägenheten fullkomligt svämmade över av böcker och han hade fått nog. Vi hade fem Billybokhyllor där varje millimeter var täckt av stående, liggande och ditpressade böcker. Dessutom fanns det böcker på vägghyllor som satt runt om i lägenheten, uppe mot taket. Jag kan faktiskt förstå att han tröttnade.

Samma jul bestämde vi oss för att flytta, och mitt krav var enkelt; vi måste flytta till en lägenhet där vi kan bygga ett bibliotek. Och den 7 mars 2008 flyttade vi till Hornsgatan, byggde bokhyllor från golv till tak (3,43 meter i takhöjd) och jag började köpa böcker igen.

Den fysiska prylen bokhylla är med andra ord viktig för mig. Och jag gillar pappersboken. Känslan, prasslet, lukten. Men jag läser såklart e-böcker också. Till det använder jag min Ipad, som klarar av böcker (av vissa format) riktigt bra. Jag har en del logistikproblem (som att jag inte kan lägga ifrån mig ipaden någonstans när jag ska sova och alltså inte läser i sängen) men när jag väl läser böcker i den är det ju hur bra som helst. Och ipad-appen Ibooks har faktiskt en bild av en hylla som mina böcker ställs på.

Alltså funkar ”I min bokhylla” lika bra för alla sorts böcker och det fick bli mitt bloggnamn.

Ett litet hus till dina böcker?

I Expressen Söndag läser jag om hyllan Pockethus. En jättekul förvaring!

Bild och text från Designtorget:

Hylla Pockethus
Åsa / Emme Copparstad
Fiffig förvaring för de pocketböcker du planerar att läsa härnäst, med en specialplats för pågående boken! Åsa och Emme Copparstad har formgivit. Gjord av pulverlackad metall.
Pris 450:-

Pockethus

Det började lite segt …

Det började lite segt. Medan min bror kunde läsa redan när han var fyra år, kunde jag knappt ljuda mig genom en mening när jag började i ettan. Jag ville helt enkelt inte. Det var tråkigt att läsa, hade jag bestämt. Efter en liten tid i skolan (några veckor?) kallades en speciallärare in för att arbeta extra med alla som hade problem med läsningen. Den kvällen gick jag hem och läste en hel Lotta-bok. (Lotta-bok? Det blir ett helt eget inlägg längre fram).

Och så har det fortsatt. I mellanstadiet skulle vi rapportera in att vi läst tio sidor i valfri bok varje kväll. När jag på fem dagar presenterat lika många böcker gav läraren upp och min rapporteringsplikt upphörde.

Jag kommer från en läsande familj (säkert därför jag var anti i början) och under uppväxttiden hände det ofta att mamma, brorsan och jag satt i olika hörn av lägenheten och läste – en hel helg.

Läsningen har fortsatt och nu startar jag en bokblogg.