Trots att jag är mitt inne i Galaprinsessor (hjälp så dålig!) gör jag ett avbrott för att läsa Helena Henschens I skuggan av ett brott. Det är nämligen nästa bokcirkelbok.
Jag har läst boken en gång förr, men det var 2005 så ska bli kul att läsa om den. Med tanke på att Helena Henschen nyligen dött är vi nog många som läser henne just nu, även om bokcirkeln valde boken medan hon fortfarande levde.
Läs även DNs raka artikel om hennes död och Expressens minneskåseri.
Bok: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött
Författare: Alex Schulman
Förlag: Piratförlaget
Sajt: Alex Schulmans blogg
Disclaimer: Jag känner inte Alex Schulman, och vi har aldrig träffats. Den här boken har jag däremot, via pappa, fått av Alex. Han skrev i dedikation att jag skulle skriva snällt om boken, på skämt förstås.
Alex Schulmans andra bok utspelar sig under ett år. Den 1 juli 2008 tar han med sig två resväskor och lämnar den lägenhet där han bor med Katrin, som han varit tillsammans med i sex år. Den 1 juli 2009 föds hans dotter Charlie. Tiden däremellen beskriver han i Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött. Om hur dåligt han mår efter separationen, hur han blir kär i Amanda och hur de upptäcker att Amanda är gravid när de varit tillsammans i sex veckor och vad som händer fram till förlossningen.
Betyg:
På baksidan till Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött står det att Alex gått igenom gamla krönikor och blogginlägg för att skriva den här boken, och det märks. Jag har läst Alex bloggar under flera år och jag hörde när han pratade i Sommar i P1. Därför blir den här boken mest gammal skåpmat. Det är väldigt väldigt tråkigt, eftersom både storyn i sig och Alex skrivsätt är bra. Men tyvärr blir jag mest irriterad eftersom jag hört/läst så mycket förr.
Bokbabbel störde sig på att han kallar sin kärlek för både för- och efternamn, Amanda Widell, men eftersom han slutar med det när de blir tillsammans tycker jag attd et blir en fin, om än rätt uppenbar, detalj.
Boken i sig är värd en fyra, men eftersom jag läst så mycket förr blir det bara en trea. Jag vill ha något nytt när jag läser en bok, inte gammal skåpmat.
Bok: Ja, se Lotta!
Författare: Merri Vik (Ester Ringnér-Lundgren)
Förlag: B. Wahlströms förlag
Sajt: Wikipedia om författaren
Den här boken tar över nästan direkt där den förra slutade. Det är jullov. Lottas bästis Giggi är bortrest och när killen hon är lite småintresserad av, Jonas, demonstrativt intresserar sig för en annan tjej (”det våpet!”) går Lotta med på att resa till sin faster över nyår. Fastern, 36 år och urgammal, vill uppfostra hela tiden och tycker att flickor ska ha klänning, inte jeans. Lotta räknar inte med att få någon rolig nyårsafton men ger sig själv ett uppdrag: hon ska gifta bort Faster Truddan.
Det är klart att Lotta får roligt på nyår. Hon lyckas nämligen ordna det så fiffigt att hon tvingar ut fastern på en nyårsfest, ja, Lotta går med själv också, där Lotta blir kompis med Mats (en av mina favoritkaraktärer) och Faster Truddan hamnar bredvid Lektor Brem, vilket förstås är Lottas förtjänst.
I Ja, se Lotta! får vi även stifta bekantskap med en av seriens viktigaste karaktärer: Paul Ryd. (Oj, vilka diskussioner jag har haft om det namnet! Heter han Paul eller ska man säga ”Pål”. Jag, som började läsa Lotta när jag var sju år, säger Paul och andra hävdar med en dåres envishet att han heter Pål – ”tänk på Paul McCartney!”. Endast författaren vet.) Paul och Lotta är sysslingar, bryllingar eller nåt sånt och träffas på den traditionella trettondagsfesten hemma hos Tant Bernhardina. Paul är överlägsen, stöddig, och alldeles alldeles underbar. Ja, Lotta inser det förstås inte riktigt än. I den här boken är hon upptagen med ordna en dragkamp för att visa honom att kvinnor kan.
Mot slutet av lovet kommer Giggi tillbaka till stan och tjejerna tar, tillsammans med en annan vän, en sparkutflykt. Det går vilt till på auktioner och museum och Giggi är i sitt esse gällande bitska kommentarer.
Betyg:
Lottabok nummer två var den allra första Lottaboken jag läste. Eller, den allra första boken jag läste, punkt. Den historien finns här. Trots att det är seriens andra bok förstod jag karaktärerna mycket bra, utan att behöva den presentation av dem som finns i första boken.
Många nya karaktärer introduceras i den här boken, och många blir också mina favoriter; Paul, Mats, Truddan, tant Bernhardina (som jag alltid trott hette Brenhilda. Jag var som sagt sju år när jag läste boken för första gången!).
Ja, se Lotta! har en bra blandning: mysig sparkutflykt, rolig trettondagsfest och bra nyårsfest. En fyra, förstås.
